Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel, ”Allt förändras men är sig likt”,av Lena Andersson. Hon kritiserar föreningen av postmodernism och positivism och dess konsekvenser på det språkliga området:

”Denna kvasiempiristiska men i grunden upplösta världsåskådning smyger sig in överallt, och det är inte alltid enkelt satt urskilja dess tankemässiga ursprung. Ett exempel var när Svenska Dagbladets språkspalt förra veckan (7/10) skrev att en ny europeisk dialekt kommer att uppstå med Brexit. Denna euro english (med gemener) kan äntligen få blomstra i Europa nu när man snart ’slipper den språkkonservativa bromsklossen Storbritannien’.

Ett exempelvis på euro english var att européer ofta anger härstamning i pågående form: I am coming from. (Europé var i detta fall att inte ha engelska som modersmål.) Enligt bromsklossen britter, som behärskar engelska, är detta fel, men språkforskaren menade att ´det borde vara okej att säga så’. Den märkbara empirin här är att folk säger så. Mätdata är allt vi får luta oss mot. Alltså är det sant i betydelsen rätt.”

Hon skriver vidare:

”Tanken att det torftiga jag säger på engelska är rätt bara för att ingen kan visa inför vilken gudomlig domstol det är fel, innebär inte att det är bra. Och varför nöja sig med halvmesyrer när man kan sträva mot fulländning.”

För övrigt tror jag inte att det någonsin kommer att uppstå en euroenglish dialekt. På sin höjd skulle det kunna uppstå en sociolekt i EU-kretsar, det vill säga bland politiker och tjänstemän i Bryssel och Strassburg som regelbundet använder engelska som andraspråk sinsemellan. Varför skulle hotellpersonal på till exempel Cypern utveckla en särskild engelska på grund av möten med turister, som inte har engelska som modersmål, från Europas alla hörn? Dessutom finns det en stor koloni av ryssar på Cypern.

Visst kan man säga ”I am coming from Sweden”, i ett samtal med en britt, när man menar att man härstammar från Sverige. Men då får man räkna med att det kan uppstå missförstånd och att britten tror att man nyss har anlänt från Sverige. Det är det exempel som Lena Andersson tar upp. Till och med avvikande uttal kan leda till missförstånd. En amerikansk språkbloggare bosatt i Storbritannien berättade en gång att han hade problem att få vatten på en pub, eftersom hans uttal av water avvek från det gängse brittiska.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)