För snart tre veckor sedan belönades Juha Hurme med Finlandiapriset för årets bästa roman. Hufvudstadsbladet berättar:

”Den gänglige maratonlöparen Hurme stegade upp i talarstolen och levererade ett tvåspråkigt tacktal – en salva vars slutkläm skulle få vingar.

"Opetelkaa ruotsia, juntit!", lär er svenska, töntar, dundrade Hurme, med emfas på varje stavelse.

– Jag ville uppriktigt berätta hur enormt mycket rikare mitt skrivande, min ordteknik och min världsbild blivit tack vare tvåspråkigheten. Edith Södergran, Elmer Diktonius, Gunnar Björling och Runar Schildt – de har öppnat upp språkliga vyer utan vilka jag aldrig skulle ha kunnat bli en Finlandiavinnare. Jag ville också påminna om att det finska skriftspråkets fäder Mikael Agricola och Aleksis Kivi inte hade kunnat göra sina viktiga insatser för finskan om de inte båda hade haft fullständiga kunskaper i svenska, berättar Hurme.

– Så tänkte jag att det blir världens bästa avslutande skämt att säga att de som inte begrep vad jag sade gör klokt i att lära sig svenska. Jag visste ju att jag talade till en utvald publik: författarkolleger och förlagsmänniskor som genast förstod hur jag menade. Det var en vits som kom direkt ur hjärtat, fortsätter han. ”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Sprkförsvaret)