Viviann tar här upp något mycket viktigt! Vi måste dock ha rätt ingångsvinkel för att komma framåt.

Vi svensktalande, oavsett ålder, etnisk bakgrund eller utbildningsnivå, ska aldrig be om ursäkt för att vi vill tala svenska i vårt eget land. Det är butiksägaren och expediterna som ska skämmas, inte vi! Beteendet visar på en oerhörd brist på respekt mot det land och befolkningen i landet dit man har valt att flytta.

Jag har själv stött på icke-svenskspråkig personal flera gånger, framförallt i samband med restaurangbesök. Jag har dock inte accepterat den engelskspråkiga personalen, utan har krävt eller har vänt mig till svenskspråkig personal istället. Då har de sett bra snopna ut! Jag accepterar överhuvudtaget inte att prata något annat än svenska med personer som har varit stadigvarande bosatta i Sverige under en längre tid (vid 2-3 år sätter jag gränsen). Detta oavsett ursprungsspråk. Om jag är osäker så brukar jag t o m fråga hur länge de har varit bosatta i Sverige, för att kunna motivera mitt beteende. Det har, med få undantag, fungerat utmärkt hittills.

Jag vill uppmana alla som stöter på detta oerhört arroganta beteende, d v s personer verksamma i Sverige som inte bryr sig om att lära sig svenska, att sätta hårt mot hårt. Säg ”No Swedish, no business”, vänd på klacken och gå ut ur butiken. Tro mig! Om tillräckligt många gör det, så ska ni få se på garanterat ökade svenskkunskaper bland personalen över tid.

Ovanstående beteende har möjliggjorts genom en alldeles för slapp hållning gentemot engelskan under lång tid. Naiva och godtrogna politiker har släppt in språket som en gudagåva men även alltför många vanliga medborgare måste rannsaka sig själva och sin slapphet. Personligen är jag helt övertygad om att ovanstående kommer sig av den negativa bieffekten av drygt 200 års oavbruten fred. Många människor har blivit avtrubbade och har tappat sin kulturella och språkliga självbevarelsedrift. Det är på tok för mycket ”Låt-gå-vi-är-i-Sverige-och-det-löser-sig”, över det hela”. Vi svenskar, oavsett bakgrund, måste lära oss att ta strid för något. I detta fall vårt eget språk.

I skolor som Internationella Engelska Skolan ”produceras” dessutom språkbytare på löpande band från studievana hem. Skolan har i dag 34-35 skolor och täcker en allt större del av landet. Har vettigt är det egentligen att tillåta en verksamhet som likt i de forna kolonierna syftar till att skapa en engelskspråkig samhällselit, utställda av amerikanskt riskkapital åt svenska skattebetalera att tvingas finansiera via skolpengen? Det är helt befängt! Den absoluta majoriteten av undervisningen ska naturligtvis ske på svenska i Sverige, annars kan svenskan omöjligen förbli det samhällsbärande språket i förlängningen. Engelskan är redan obligatorisk. Det räcker mer än väl så!

Det finns inget land som har sålt ut sin skola med ett så pass marknadsliberalt och oreglerat system som Sverige. Chile hade ett liknande system tidigare men där insåg politikerna sitt misstag. När ska våra ”s.k. politiska företrädare” (ibland undrar jag vem de företräder egentligen) inse sitt misstag?

Ja, tack Carl Bildt m fl. för er förträffliga friskolereform! Tack för att uppväxande svenskar glömmer sitt språk och sin kultur. (Inte!) Är ni nöjda nu? Rent tokstolleri är vad det handlar om och ingenting annat!

Engelska kan vara en ”vän” som lingua franca men språket blir vårt och andra språks undergång på sikt om det inte regleras genom strama tyglar och en väl genomtänkt språkpolitik visavi nationalspråket i respektive land. I Sverige ska och måste svenska vara det viktigaste språket – sju dagar i veckan!

Per-Owe Albinsson, medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

qwz

9 juni 2018 19:24

Om jag som turist kommer till t.ex Estland och tilltalas på estniska av personal så tar jag naturligtvis inte illa upp. Turister som kommer till Sverige tar heller inte illa upp om de först tilltalas på svenska.

 

Observatör

21 juni 2018 20:19

”Ovanstående beteende har möjliggjorts genom en alldeles för slapp hållning gentemot engelskan under lång tid. Naiva och godtrogna politiker har släppt in språket som en gudagåva men även alltför många vanliga medborgare måste rannsaka sig själva och sin slapphet. Personligen är jag helt övertygad om att ovanstående kommer sig av den negativa bieffekten av drygt 200 års oavbruten fred. Många människor har blivit avtrubbade och har tappat sin kulturella och språkliga självbevarelsedrift.”

Jag tror inte på att förklaringen till svenskarnas hållning till engelskan skulle vara ”den negativa bieffekten av drygt 200 års oavbruten fred”. Det är en patentförklaring, som kan ”förklara” det mesta. Om det skulle gå extremt dåligt för Sverige i detta fotbolls-VM, skulle den även kunna ”förklara” ett sådant misslyckande.

Skiljer sig hållningen till engelskan i de övriga nordiska länderna, Tyskland, Nederländerna, Österrike, Schweiz och Flandern (i Belgien) radikalt från den i Sverige? Nej är mitt svar.

För det första måste man understödja ett sådant påstående med faktaargument. I samtliga dessa länder skrivs runt 90 procent av alla naturvetenskapliga avhandlingar på engelska. Det land där det ges störst andel universitetskurser på engelska är Nederländerna. Såväl Danmark, Finland som Sverige sticker ut genom att deras representanter i EU-sammanhang begär relativt minst tolkning bland EU:s medlemsstater och i stället talar engelska. Enligt en undersökning 2006 om importord från engelskan till de nordiska språken alltsedan 1945 visade det sig att norskan hade tagit in flest importord; därefter kom svenskan och danskan. Finskan och framför allt isländskan hade tagit in minst. Sverige utmärker sig genom att ha släppt fram engelskspråkiga friskolor, men Norge verkar numera också ha slagit in på samma väg. Finland, Sverige och Island – i den kronologiska ordningen – har språklagar, men inte Danmark eller Norge. I vilken utsträckning det offentliga rummet, d.v.s reklam, projekt- och företagsnamn och skyltar etcetera, präglas av engelskan i de olika nordiska länderna, är mycket svårt att säga. Jag känner inte till någon vetenskaplig undersökning om detta förhållande. Mitt grundtips är att det är hugget som stucket.

För det andra har Danmark, Finland, Flandern (Belgien), Nederländerna, Norge, Tyskland och Österrike haft fred i 73 år, det vill säga alltsedan 1945. Schweiz, där tyska är största språk, har varit neutralt sedan 1815 och inte utsatt för någon krigshandling sedan dess. Det är tvivelaktigt om Island har varit utsatt för någon krigshandling efter 1262, då Norge och Island ingick en union (Norge ersattes 1397 av Danmark). Under andra världskriget ockuperades Island av Storbritannien, men mig veterligt motsatte sig islänningarna inte denna ockupation, i varje fall inte i form av väpnat motstånd. I så fall skulle Island vara det land som har upplevt den längsta fredsperioden, vilket tydligen inte har haft några negativa konsekvenser vad gäller invånarnas hållning till engelskan.

För det tredje är förklaringen en annan till varför de nordiska språken, nederländskan/flamländskan och tyskan på senare år i så hög grad har påverkats av engelskan. De nordiska språken (exklusive finskan), tyskan och nederländskan/flamländskan är närbesläktade språk med engelskan. Engelskkunskaperna är goda i de fem nordiska staterna, Tyskland, Nederländerna och Österrike, vilket bekräftas av både TOEFL-testet (som görs för antagning vid amerikanska universitet) och EF English Profiency Index (EF EPI). Deltagare från de nämnda staterna hamnar alltid bland de tio främsta utanför det anglosaxiska språkområdet. Det enda som förvånar är Finlands position, men detta torde bero på att det stora flertalet finländska deltagare i dessa tester förmodligen har läst både svenska och engelska. Dessutom måste man komma ihåg att engelskan ersatte tyskan som första främmande språk i skolväsendet i de nordiska länderna; i Sverige redan under andra världskriget.

Sist men inte minst är engelskans frammarsch som lingua franca i världsmåttstock ett resultat av teknikutvecklingen, först genom satellit-tv, och sedan framför allt genom internets utveckling, men även flygets utveckling, som resulterat i ökat resande, har spelat in. Satellit-tv innebar att engelskspråkiga filmer och serier premierades; internet, som först utvecklades i USA, stärkte ytterligare engelskans inflytande genom det försteg som engelskan hade på datateknologins område. De nordiska länderna, med Island i spetsen, har hela tiden tillhört de länder, som snabbast har byggt ut sin internetinfrastruktur och haft den relativt största andelen internetanvändare i världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till Språkförsvaret   Jag irriterar mig mycket på att några av de svenskaste företeelserna i vårt land, nämligen Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion, sammanfattningsvis blir benämnda "Public service".   Man borde åtminst...

Sara Lövestam skriver idag i Svenska Dagbladet bland annat:   ”Regeln upprätthölls sedan, med undantag för åren 1973–1976, i flera decennier. År 1999 skrotades den slutgiltigt (?) och Sverige skickade omedelbart ett bidrag på engelska...

I P4 extra i tisdags intervjuades en sjuttonåring i Uddevalla vid namn Elvis Corell Svensson, som har ett språkintresse utöver det vanliga. Han har lärt sig flytande spanska genom att lyssna på spanska filmer, serier och poddar, läsa böcker på spansk...

Undertecknad har en prenumeration som gör att jag kan läsa Gefle Dagblad på nätet. Föregående blogginlägg berättar om intervjun med Språkförsvarets nya ordförande, och jag tycker det var en så bra intervju med utmärkt argumentation av Olle Käll att j...

Gefle Dagblad skriver den 25 maj:   ”Olle Käll, gymnasielärare i Gävle, har nyligen valts till ordförande i Språkförsvaret. Kristian Ekenberg möter honom för ett samtal om kampen för att svenska språket inte ska slukas av det dominerande vä...