I går höll Sveriges statsminister, den främste företrädaren för vår nation, ett högtidligt tal i Europaparlamentet. Han lär då ha använt sig av ett främmande språk, vilket inte kan betecknas som något annat än en skandal. Han bär svenska flaggan på kavajslaget men inte svenska språket i sin mun.

EU slår fast i sina statuter att varje ledamot och varje representant för ett medlemsland ska kunna använda sitt eget språk. Det finns gedigna tolkresurser att tillgå.

Bortsett från att svenska språket är en symbol för vårt land så är det självklart att en person, vem det än vara månde, mer nyanserat och korrekt uttrycker sig på sitt eget språk.

Det gäller även vår statsminister. Visst är det en tillgång för oss att den främste företrädaren för vårt land kan kommunicera med andra nationers representanter på lingua franca – i informella sammanhang. I ett formellt sammanhang som detta är det en skymf mot Sveriges folk och det svenska språket att inte tala svenska.

Nu har vi fått en toppkandidat till nästa års anglofån-pris! 

Lars Göran Asmundsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)