Per-Owe Albinsson

22 juni 2021 12:55

Detta är att gå för långt!

Svenska är officiellt huvudspråk i Sverige sedan 2009 och ska som sådant a l l t i d stå med på skyltar, överst och/eller i störst stil.

Att jag sedan anser att älvdalskan förtjänar ett lokalt erkännande är en annan sak - Dock aldrig på bekostnad av landets officiella huvudspråk.

Lika lite som visavi engelska - Det tummas a l l d e l e s för mycket på det svenska språket idag och i tid och (allt som oftast) otid!

Per-Åke Lindblom

23 juni 2021 20:33

Per-Owe,
du måste ha sinne för proportioner.

I motsats till två andra territoriella minoritetsspråk, samiskan och meänkieli, saknar älvdalskan officiell status som minoritetsspråk. Detta har hittills förvägrats språket av såväl regering som riksdag, trots att älvdalingarna själva anser att det är ett språk, att det inte förstås av det överväldigande flertalet rikssvenskar och trots att de flesta lingvister, svenska såväl som utländska, anser att det är ett eget språk. Detta är huvudfrågan.

Det är märkligt att gå i taket för en (1) skylt uteslutande på älvdalska språket. Älvdalskan har redan ett ”lokalt erkännande”, eftersom Älvdalens kommun stödjer språket. Vad älvdalingar och deras språkorganisation Ulum Dalska kräver att språket ska få status som minoritets- och landsdelsspråk, vilket bara riksdagen kan besluta. Detta krav har Språkförsvaret alltid stött och vi har genom åren tagit flera uttalanden i detta syfte. Det är ingen tillfällighet att flera aktivister i Ulum Dalska också är organiserade i Språkförsvaret.

Älvdalskan hotar inte svenskans ställning, varken i Sverige eller i Älvdalens kommun. Älvdalingarna själva är idag tvåspråkiga. Det råder absolut ingen brist på svenskspråkig tv och radio, svenskspråkiga böcker, tidningar och tidskrifter i Älvdalen och svenska är huvudspråket i de älvdalska skolorna. Det vimlar av svenskspråkiga skyltar i Älvdalen, vilket jag personligen har noterat på plats. Inte heller förföljer eller trakasserar man någon för att vederbörande talar svenska. Älvdalskan är i huvudsak ett muntligt språk, även om det förekommer utgivning av böcker på älvdalska, tidningen Dalskum utkommer två gånger per år, och många skriver på älvdalska i Facebook-gruppen Älvdalska som minoritets-/landsdelsspråk - https://www.facebook.com/groups/dalskum samt att det sker frivillig undervisning i älvdalska i grundskolan.

Det är löjligt att ens antyda att älvdalskan ska behandlas på samma sätt som den invasiva engelskan. Säkert väcker skylten på infarten till Älvdalen en viss uppmärksamhet bland ankommande bilister. De får åtminstone reda på att man talar ett eget språk i Älvdalen. Det älvdalska språket, ett immateriellt kulturarv, har satt Älvdalen på den globala språkkartan.

Språkförsvaret har alltid hävdat att vårt försvar av svenskan gentemot engelskan innebär att vi samtidigt försvarar alla språk som hotas att trängas undan av större språk. Detta är en principfråga. Men det betyder också att vi inser att vi måste försvara älvdalskan, även om dess överlevnad hotas av just svenskan. Det har vi råd med; älvdalskan talas bara av 2000 – 2500 människor. Språkförsvaret bedriver ingen chauvinistisk språkpolitik; en sådan skulle dessutom minska stödet till Språkförsvaret.