Jag vill lämna en kommentar beträffande språks likvärdighet. FN har sex officiella arbetsspråk: arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. Under mina år vid FN samordnade jag förhandlingar av juridiskt bindande avtal på miljösidan vilka alltid var flerspråkiga. Det ställdes mycket stora krav på att varje beskrivning och förpliktelse framställdes på absolut likvärdigt sätt på de olika språken. Det fick aldrig förekomma att en eventuell otydlighet på ett språk skulle kunna förstås bättre på ett annat språk. Sådana hänvisningar fick inte förekomma. Ett avsiktligt svävande uttryck på ett språk måste nödvändigtvis vara exakt lika svävande på de andra språken. Att detta ställer mycket höga krav på juristernas, översättarnas och språkrevisorernas kompetens är självklart. Ett bindande FN-avtal innehåller därför alltid en avslutande ”artikel” som klargör detta med text som t ex ”The original of the present Protocol, of which the English, French and Russian texts are equally authentic, shall…” eller ”L’original du présent Protocole, dont les texts anglais, français et russe sont également authentiques, est…”. Alltså: alla är ”autentiska”.

Jag gör denna kommentar som belägg för att ett språk aldrig får tillåtas inkräkta på ett annat, åtminstone inte på kvalificerad nivå, utan att den önskvärda och nödvändiga flerspråkigheten måste innebära likvärdighet mellan de språk som används i officiella sammanhang. Inget språk är förmer än något annat. Kanske är detta något att betänka i dagens debatt om engelska språkets pågående invasion i Sverige.

Lars Nordberg

F.d vicedirektör vid FN i Genève

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)