Det är tyvärr mer en regel än ett undantag att det offentliga rummet, i det här fallet en tunnelbanevagn, förpestas av fånig svengelska. Varför inte skriva ”Frihet” i stället för ”Freehet”? Nästa steg blir förmodligen ”Freedom” i landet där svenska är nationalspråket men engelska breder ut sig som en jättelik bläckfisk.

Christina Johansson  

(Denná nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ja, det finns sannerligen ämnen att diskutera inför valet vad gäller skolan. Ett av dessa ämnen är varför svenska politiker, som de enda folkvalda i världen, tillåter skolor i landet att degradera det egna huvudspråket. Fullt skattefinansierat via skolpengen dessutom!

Det är faktiskt exakt vad som sker runt om i Sverige idag vid alla, och till antalet snabbt ökande, språkbytesskolor och med verksamhet från förskoleklass och ända upp till nionde klass.Även på förskole- och gymnasienivå förkommer språkbytesverksamhet i ökande grad.

Företrädare för dessa språkbytesskolor samt vurmande politiker brukar försvara verksamheten med att den är tvåspråkig. Detta är rappakalja! En verkligt tvåspråkig verksamhet förutsätter att bägge språken har en jämbördig status och används parallellt och fullt ut.Så är det i n t e vid språkbytesskolorna. Engelskan är istället överordnad svenskan som vore Sverige en gammal koloni och där svenskan är vårt inofficiella lokala språk. Något som man kan sköta lite med "vänsterhanden".

Hur? Genom att engelskan används i tyngre (inte sällan också i fler) ämnen än svenskan och dessutom är arbetsspråket vid språkbytesskolorna. De utländska lärarna kan dessutom ofta ingen svenska.

Hur f-n är ovanstående ens möjligt?I synnerhet när svenska sedan 2009 är lagstadgat officiellt huvudspråk i Sverige och som sådant "samhällets gemensamma språk som alla ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom samtliga samhällsområden".

Engelskan å sin sida må vara stark i vårt samhälle men språket har ingen som helst officiell ställning i landet.Svenskar tillhör sedan årtionden den yppersta toppen i världen vad gäller engelskkunskaper, utöver de som har språket som sitt modersmål. Det räcker gott och väl! Engelska är det sista språk som behöver mer utrymme i svensk skola anno 2021.

Nu är det det svenska språket som måste stärkas, både och framförallt gentemot engelskans oftast onödiga expansion men även gentemot det faktum att allt fler i Sverige talar undermålig eller ingen svenska.

Här har ni en valfråga politiker och ni är oss medborgare svaret skyldiga:

Hur ser ni på språkbytesskolorna och det faktum att Sverige är ensamt i världen om att tillåta dem och hur vill ni stärka det svenska språket inom utbildningen och därigenom i förlängningen även i samhället i dess helhet? Som jag ser det handlar det om att omsätta den helt demokratiskt klubbade språklagen i praktiken. Denna anger att svenskan ska ha en särställning i Sverige och då rimligtvis även inom utbildningsväsendet. Allt annat är odemokratiskt!

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret 

(Denna nätdgbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Anna-Lena Laurén skriver i dagens DN i artikeln "Om vikten att våga hålla mun":

"Detsamma gäller den besynnerliga vanan många har att växla till engelska så fort motparten talar svenska på ett sätt man inte är van vid. För att inte tala om att automatiskt inleda på engelska med en person som inte är rågblond. Jag säger bara: Sluta med det, ohyfsade tölpar."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Som jag ser det misstolkar Tolgfors  (medvetet eller ej) utredningens förslag. Det är ju inte för att missgynna små idéburna friskolor på landet som skolpengen föreslås att differentieras, utan för att sätta stopp för den orättmätiga överkompensation och med tillhörande vinstrace som de stora vinstdrivande friskolekoncernerna idag kan tillskansa sig.

Bland dessa återfinns i princip alla språkbytesskolor i Sverige idag. Tolgfors plötsliga omsorg om "små byskolor" kan ju också vara en "täckmantelargument" för att skydda de stora vinstdrivande friskolekoncernernas fortsatta vinster.

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag såg ett inslag på Aktuellt om arbetsplatsolyckor i Italien. Det har tydligen blivit en större fråga i Italien än här i Sverige. Här i Sverige har vi de senaste åren också haft ovanligt många arbetsskador och arbetsplatsolyckor. Det har tydligen bara blivit statistik. Men som vanligt när jag hör och läser reportage om Italien i medierna, så påpekas det alltidatt Italien har stora skulder och budgetunderskott.

Italienkorrespondenten Jennifer Wegerup var inget undantag. Hon var inte sen att påpeka dessa underskott i sin nyhetsrapportering. Tydligen hänger dessa skulder och underskott ihop med arbetsplatsolyckorna i landet??? Det känns lite som "skadeglädje". EU- landet Italien har ständigt stora underskott. Däremot har EU-landet Sverige god och sund ekonomi. Eller som det brukar heta "en budget i balans". Hurra, Hurra, vad vi är duktiga!

Italien kan i så fall peka på att EU-landet Sverige ännu inte har euron (valutan) utan vi kör fortfarande med gamla svenska kronor/SEK. Positivt för svensk export, men är det EU-solidariskt? Eller skulle kanske italienska medier kunna skriva om de ständiga signalfelen inom svensk järnväg?Nej, nu är jag riktigt trött på alla dessa ständiga italienska skulder och budgetunderskott i svenska medier. Det har vi lärt oss för länge sedan.

Varför kan inte SVT istället importera och visa fler italienska program och filmer på TV? Dessutom skulle det kanske kunna påverka Italiens skulder/budgetunderskott positivt?  Och inte minst lite omväxling från alla amerikanska/brittiska program på svensk TV. 

C-G Pernbring   

(Insändaren publicerades i Skånska Dagbladet den 16/8 2021 och i en något förkortad version på Fria ord/Göteborgs-Posten den 6/9 2021)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I fredags, efter det att jag hade besökt Akademibokhandeln i Skrapan på Södermalm i Stockholm och var på väg ut, fick jag se några oemotståndliga ärggröna ljusstakar i ett skyltfönster. Jag gick därför in i affären och valde ut två av dessa vackra ljusstakar. 

När jag skulle betala fick jag till min stora sorg se att butikens namn var ”Things”. Jag frågade kvinnan i kassan varför butiksnamnet var ”Things” som är ett engelskt namn. Var det en internationell affärskedja? Hennes svar var nekande. Det var hennes affär, och den fanns bara i Skrapan. Tidigare hade den legat på Drottninggatan där många turister som inte kan svenska passerar. ”Saker” hade de inte begripit. Jag föreslog att hon kunde ändra namnet till ”Ting” som är lättare för turister att förstå än ”Saker”. Hon lovade att tänka på saken. 

Tyvärr fick jag nu när jag skriver detta se att butiksnamnet på nätet är ännu värre. Det består nämligen av två engelska ord: ”Different Things”. Det är bara att hoppas att ”Different Things” i framtiden kommer att heta ”Ting”. Den som lever får se.

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Forskningens internationalisering är något viktigt. Det tycker både politiken och universitetsvärlden. Om svensk vetenskap ska hävda sig, måste forskarna publicera sina rön i internationella tidskrifter, Uppsala och Lund ska ha gott rykte i världen, och attrahera duktiga forskare från andra länder. Och för att all denna spetskompetens ska kunna kommunicera inbördes så skriver man på engelska. Före andra världskriget skrev man på tyska, och på Linnés tid gällde latin.

 Att fysiker och medicinare skriver på engelska och försöker publicera sig i Nature och The Lancet har pågått länge. Det ger prestige och fler ’citeringar’ i andra tidskrifter. Flest citeringar vinner. Skriver man på ett litet språk som svenska får man färre citeringar. De senaste åren har det skett en revolution inom humaniora och samhällsvetenskap. I jakten på citeringar och forskningsanslag skrivs allt fler avhandlingar inom humaniora också på engelska. Och fler humanister portionerar ut sin forskning kapitelvis i stället för att samla sig till en lång, sammanhängande, bok. Och allt detta börjar bli ett problem.”

Läs vidare här!