Under rubriken ”Var tog mångfaldsivrandet vägen?” skriver Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl en ledare (på nätet 26/9: https://www.svd.se/a/on6g6W/var-tog-mangfaldsivrandet-vagen). Samma dag infördes på tidningens tryckta ledarsida en ursäkt för ”blamaget med de/dem i söndagskrönikan” (26/9). Där hade hon skrivit, att till Bokmässan i Göteborg (som avslutades denna dag) ”söker sig också dem som idogt förfäktar ett antikapitalistiskt, antikommersiellt samhälle” (25/9).

Vi behöver inte befatta oss med innehållet i dessa texter. Poängen är här närmast, att det i en ledande svensk dagstidning tre dagar i rad på samma sida begås tre allvarliga språkfel av en skribent, som tillhör tidningens redaktionella ledning. Hur är detta möjligt? Dyker det inte upp några rödmarkeringar på chefredaktörens datorskärm (nu när korrekturet sedan länge är avskaffat)? Måste tidningens rättskrivningsredaktör varje vecka korrigera språkliga oriktigheter – förutom en mängd sakfel – begångna av skrivande kolleger?

Ja, detta tvingas han till. Och han är verkligen mycket duktig på det, Thomas Berglund. Hans så kallade kvalitetsspalter är bland det mest läsvärda, och lärorika, i denna avisa. Han är en av dem som skriver verkligt väl. Han är som regel mindre tillåtande än tidningens språkkrönikörer. Han registrerar; han säger också ifrån. Han anser uppenbarligen, och med rätta, att språkvård är en normativ verksamhet. Om en läsare kommer med en anmärkning, som han inte kan gå med på, snäser han inte av. Han resonerar. Han försvarar inte dumheter.

Alla kan begå fel. Denne skribent gör det då och då. Han kanske har för bråttom, han har grå starr på bägge ögonen. Han känner till sina språkliga skavanker. Han använder ordet ”ju” för ofta i dagligt tal – det är han väl medveten om – och rensar bort det fem gångar av sju, när han redigerar andras texter. Svenska språket är hans arbetsredskap, men det är också en överlevnadsfaktor i en vidare bemärkelse. Man måste förstå sin nästa. Men jag begriper faktiskt inte, varför jag ska lyssna till eller läsa sådant, som inte håller måttet.

Anders Björnssson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Ingen kommer undan. Vare sig vi ser på teve, läser en tidning eller deltar i någon konferens, är risken stor att vi blir dränkta i en flod av floskler! Av ord som inte betyder något och ett språk som inte hänger ihop. Svensk floskelordbok är en uppl...

När Keir Starmer sa: ”Om du vill bo i Storbritannien bör du tala engelska”, avslöjade han en föreställning – att engelska är det enda språket som räknas i Storbritannien.   Denna syn bortser inte bara från Storbritanniens rika sp...

Polska är det näst största slaviska språket i världen. Omkring 50 miljoner människor använder polska aktivt och minst 10 miljoner har passiv färdighet i språket. Därmed är polska det största slaviska språket i Europeiska unionen och dess femte språk ...

Publisert: 15. mai 2025 18. juni frå kl. 10 til 11 inviterer Språkrådet, Direktoratet for høgare utdanning og kompetanse og Termportalen ved Universitetet Bergen til nettseminar om språk og utdanningskvalitet i høgare utdanning.   Seminaret er d...

Jag tycker väldigt mycket om att högläsa. När mina barn var för små för att tillgodogöra sig skriven text, gjorde jag det ofta och med stor glädje. När de blivit läskunniga, fortsatte jag med det under flera år. Jag minns att jag läste David Copperfi...