De som läser mig vet, att jag har ett horn i sidan till den officiella språkvården. Jag försöker vårda mitt eget språk, så gott det går. Och jag skulle vilja, att de som läser mig förstod, vem som har skrivit, utan att först ta reda på författarnamnet. Det där är förstås nys från min sida, för jag uttrycker mig på högst olika sätt, och ytterst medvetet, allt efter sammanhanget. Så gör många människor, i tal såväl som skrift.

Och sådant där gör språket variationsrikt – ja, rikt helt enkelt. Inte tröttande och fåraktigt. Men språkvården kommer så gott som alltid med rekommendationen, att man kan säga som man vill, det spelar inte så stor roll. Men egentligen spelar det en väldigt stor roll. Risken för missförstånd och jämntjockhet ska inte förringas. Generationsöverskridande kommunikation är ovärderlig, när verkligheten förändras allt hastigare. Då ska språket kunna stå och ta emot.

Jag sitter ibland vid min flygel. Ett felslag märks ganska snabbt. Ett tempoval, som avviker från det föreskrivna, bör motiveras särskilt. Tolkningen är subjektiv, kriterierna objektiva. Klangen kommer inte av sig själv, träning krävs. Vi tränar i vår tid både kroppen och själen. För detta behöver vi pålitliga redskap. I språkbruk är grammatikor ovärderliga redskap. Hur efterfrågade är de sedan i inlärningen av ett språk? Jag avser närmast modersmålet.

Språkvårdare är i allmänhet fascinerade av nyord, men inte så mycket av ord och uttryckssätt som håller på att försvinna. Detta är bekymmersamt; därmed kan också ett kulturarv tona bort och försvinna. De blir överlyckliga, när de finner, att Strindberg i sitt väldiga verk vid något tillfälle har skrivit ”det kommer gå” istället för ”det kommer att gå”, utan att de ställer sig frågan: hur representativt är detta textställe för Strindbergs ordbehandling i allmänhet?

Naturligtvis: Strindberg kan ha haft en dålig dag eller hans sättare kan ha varit på fyllan. Ett av Hjalmar Söderbergs bevingade ord, i Doktor Glas (1905), lyder: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” Men ”någon slags” är inte god svenska, bara för att Hjalle – en språkkonstnär – har råkat skriva så.

Och naturligtvis finns dialekter och sociolekter. I sin debutroman Tjärdalen (1953) skiljer Sara Lidman, också i replikföringen, på ”svenska” och på folkmål så som det senare talades i Västerbottens norra inland. Det handlar inte bara om ordförråd och formlära utan också om syntax. Detta kan många gånger vara roande, andra gånger påfrestande. Boken är tunn, men den kan ta tid att tillgodogöra sig. Ingenting att sätta i händerna på en sfi-elev precis.

Det finns numera experter på både det ena och det andra. De slår i sina handböcker, de konsulterar nätet. Språkvårdare utgör inga undantag. De tycker om att hitta förstabelägg och se ordfrekvenser över tid. Saken har något godtyckligt över sig: vad är det de har missat? Det måste, anser jag, finnas en aktuell språknormal att förhålla sig till, för att avvikelser och variationer ska bli synliga, hörbara. Denna normal kommer förvisso att förändras över tid. Men bör den inte vara så pass robust, att trivialkulturens yttringar inte blir förebildliga överallt?

Anders Björnsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Keir Starmer sa: ”Om du vill bo i Storbritannien bör du tala engelska”, avslöjade han en föreställning – att engelska är det enda språket som räknas i Storbritannien.   Denna syn bortser inte bara från Storbritanniens rika sp...

Polska är det näst största slaviska språket i världen. Omkring 50 miljoner människor använder polska aktivt och minst 10 miljoner har passiv färdighet i språket. Därmed är polska det största slaviska språket i Europeiska unionen och dess femte språk ...

Publisert: 15. mai 2025 18. juni frå kl. 10 til 11 inviterer Språkrådet, Direktoratet for høgare utdanning og kompetanse og Termportalen ved Universitetet Bergen til nettseminar om språk og utdanningskvalitet i høgare utdanning.   Seminaret er d...

Jag tycker väldigt mycket om att högläsa. När mina barn var för små för att tillgodogöra sig skriven text, gjorde jag det ofta och med stor glädje. När de blivit läskunniga, fortsatte jag med det under flera år. Jag minns att jag läste David Copperfi...

Dessa svenska verb saknar en direkt motsvarighet på engelska: blunda, gapa, gala, grädda, heta, hinna, jama, orka, palla, råma, trivas, unna, värpa och älga.   En insändarskribent i DN ansåg nyligen obetänksamt att verbet unna borde utmönstras u...