Söndagens svenskspråkiga sång

Cherrie – Stockholm i natt

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ur Vid vattnet

Här på en bänk vid vattnet har jag glömt mig kvar.

Jag lyss till lätta skvalp. Ett tåg därborta far.

Ett skuggskepp länsar in mot Slussens ljusreklamer,

och som en jätteramp är hela kajen tänd.

Vad spelas det i kväll för olycksdigra dramer

bland svartnande kulisser i en gammal gränd,

ni ädla herrar, ni tillbedjansvärda damer?

Den yra staden kan ej gå till sängs. Den dras

mot blänk och bloss, den dränker sömnen i ett glas

och dagens slit i surret omkring nöjeshjulet.

En stad för starka. Ingen stad att åldras i.

Du slipper inte undan tiden, hur förstulet

du suckar efter allt som en gång är förbi

och möter allt det nya misstänksamt och mulet.

Det nya och det gamla! Jag har aldrig känt

Det som en dödlig kamp, när de ha bältespänt.

Det är ju bara livets rytm i alla tider.

Är inte det som lyfter sig med trotsigt krav

och det som nått sin topp och långsamt nedåt glider

blott vågor, stigande ur samma stora hav

och sjunkande tillbaks i havet vad det lider?

Bo Bergman

(Denna  nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)