I hjärtat av lingvistiken finns en radikal premiss: alla språk är lika. Detta ligger till grund för allt vi gör på Endangered Language Alliance, en excentrisk storfamilj av lingvister, språkaktivister, polyglotter och vanliga människor, vars uppdrag är att dokumentera utrotningshotade språk och stödja språklig mångfald, särskilt i världens hyperdiversifierade städer.

Språk är ett universellt och demokratiskt faktum som genomsyrar alla mänskliga samhällen: ingen mänsklig grupp är utan språk, och inget språk är överlägset något annat. Mer än ras eller religion är språk ett fönster mot de djupaste nivåerna av mänsklig mångfald. Den välbekanta kartan över världens cirka 200 nationalstater är ytlig jämfört med den lite kända kartan över dess 7 000 språk. Vissa språk kan vara specialiserade på att tala om melankoli, tång eller atomstruktur; vissa grammatiker kan glänsa med verbkonjugationer medan andra briljerar med syntaktiska uppfinningar. Språk representerar tusentals naturliga experiment: sätt att se, förstå och leva som bör ingå i varje meningsfull beskrivning av vad det innebär att vara människa.

Användare av sanskrit, latin, grekiska, hebreiska, arabiska, persiska, mandarin, engelska och liknande har ständigt hävdat att deras språk är heligare, mer perfekta eller mer anpassningsbara än de oskrivna, icke standardiserade ”dialekter” som de ser ner på. Men ur ett språkligt perspektiv är inget språk som används av en modersmålstalare på något sätt underlägset, än mindre trasigt. De allra flesta språk har alltid varit muntliga, och det skrivna språket är en relativt ny uppfinning som varit förbehållen en liten elit i ett fåtal högt centraliserade samhällen. Skrivandet är uppenbarligen en inlärd teknik för medveten kodning, i jämförelse med de naturliga och universella mänskliga beteendena att tala och teckna.

Uppfattningar om språklig överlägsenhet eller underlägsenhet baseras inte på något som har med språken själva att göra, utan på talarnas makt, klass eller status. Varje språk som tecknas eller talas av modersmålstalare är ett fullt utrustat system för att hantera de grundläggande kommunikativa behoven i vardagen, med förmåga att skapa eller låna ord efter behov. ”Språk skiljer sig väsentligen åt i vad de måste förmedla, inte i vad de kan förmedla”, sa lingvisten och polyglotten Roman Jakobson. Med andra ord: det är möjligt att säga vad som helst på vilket språk som helst, men varje språks grammatik kräver att talarna markerar vissa delar av verkligheten och inte andra, hur omedvetet det än är. Det är detta som gör lingvistiken så fascinerande och avslöjande.

Ross Perlin i The Guardian 22/2 2024

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)