Anders Svensson, bäste redaktör,

Språktidningen är oerhört viktig för mig. Jag är mycket tacksam för att den finns. Den är upplysande och den väcker alltid en lust att börja diskutera med någon som medverkat med stort eller smått.

Nu har jag har läst, att du har tagit slutgiltig ställning för ordet ”dom” gentemot ”de” och ”dem”.

Det är förstås inte någon stor sak, i jämförelse med mycket annat här i världen. Trots det vill jag formulera några tankar som ni språkvetare naturligtvis lämnar därhän.

Du skriver om din bakgrund och att du kom att uppfatta det som högtidligt att göra skillnad mellan ”de” och ”dem”. Det ligger alltså en sorts klasskillnad mellan att använda orden som skiljer mellan subjekt och objekt, respektive det ”dom” som har kommit att bli vanligt talspråk, så vanligt att många numera har svårt att förstå skillnaden. Jag ska strax ge några exempel på att den där klasskillnaden inte är så given. Men först några språkliga reflektioner.

Jag medger, att mitt eget talspråk inte gör den skillnad som borde finnas, men jag försöker faktiskt, och att göra skillnad i texter är för mig en självklarhet.

Språkliga argument

I diskussionen som har pågått under senare år har det förstås förekommit rent grammatiska argument för att slå vakt om de och dem.

Det har föreslagits att man, av pedagogiska skäl, ska använda de engelska orden they och them för att förklara skillnaden mellan de och dem samt deras funktioner i svenskan. Men – ifall man helt ska ge upp, och övergå till ”dom”, hur ska man då förklara ”they” och ”them” i engelskan?

Och hur ska man förklara motsvarande skillnader och funktioner i tyska och franska? Men det är väl ingen som lär sig andra språk än engelska ...

Danskan, som – för svenskar i allmänhet – inte är känd för tydligt uttal, lyckas faktiskt klart skilja mellan de/De och dem/Dem i både skrift och uttal! Likaså finlandssvenskan, eller hur?

Varför klarar inte vi det?

Talspråk må vara en sak, men det borde inte hindra att göra skillnad i skrift eller i högläsning. Från danskarna kan vi hämta erfarenheter – ifall nu svenskar bryr sig om att hämta erfarenheter från andra. Danskt uttal har, i modern tid, kommit att avvika avsevärt från skriftspråket. Det handlar om sådana uttalsförändringar som apokope, assimilering, synkopering och vokalisering. Det har tydligen förekommit förslag om stavningsreformer som skulle närma skriftspråket till uttalet. Men det skulle knappast förbättra begripligheten ens för danskarna själva. Dessutom skulle det avlägsna skriftspråket från svenskan och norskan, vilket skulle gå ut över den skandinaviska språkförståelsen. Så någon genomgripande förändring av den danska stavningen lär inte vara aktuell.

Ifall svenskan skrotar de/dem och ersätter båda med dom, så skulle svenskan komma att avvika bland de skandinaviska språken.

Varför ska normen anpassas till dem som har svårt att förstå skillnaden mellan subjekt och objekt? Ja, jag inser att det är politiskt inkorrekt att formulera frågan så.

Hur skulle det vara att i stället arbeta för ett tydligare svenskt uttal? (Det gäller inte bara de och dem.)

Nyhetsuppläsarna i radio och TV skulle kunna utgöra förebilder. De språkliga förändringar som har skett i svenskan lär väl komma och befästas genom populärartister, influencers och andra kändisar.

Högtidligt?

Jag skulle vilja föreslå, att du och andra som argumenterar för ett enhetligt dom lyssnar på några visor. Det finns naturligtvis flera, men jag nämner några exempel. Allt är lätt att hitta på Youtube.

Flera visor av Dan Andersson, framförda av Thorstein Bergman, förslagsvis ”Julvisa i Finnmarken”.

Tove Janssons visa ”Tillsammans”, inspelad av Cumulus.

På Östen Warnerbrings Skåne-album finns exempelvis Theodor Tufvessons ”Mitt hjärta bor i en gammal gård” och Artur Lundkvists ”Har du sett landet om sommaren?

Lyssna! Skillnaden mellan subjekt och objekt finns där i finlandssvenskan, skånskan, liksom i Dan Anderssons diktning!

Låter det alltför högtidligt? Ack. Pröva att ersätt ”de” och ”dem” med ”dom” i de här texterna. Känns det bättre?

Inte kan jag känna att det skulle värna och vårda svenskan.

En personlig återblick

Anders Svensson, jag har inte din gedigna bakgrund som du nämner i din ledare.

Jag växte upp med en mamma, som var svensklärare. Vi pratade mycket om språk, om ord och grammatik. Vi hade roligt och jag tyckte att jag fick en språkligt medveten uppväxt. Jag växte också upp nära mina morföräldrar. Min morfar (född 1884!) kom från en fattig skånsk bondefamilj, blev folkskollärare. Min mormor (f 1893) kom från en väveriarbetarfamilj, blev småskolelärarinna. De var noga med hur man uttryckte sig, men visst talade de skånska. ”Di” hette det, inte ”de”. Men det var klar skillnad på subjekt och objekt.

Jag har i hela mitt vuxna liv, på olika sätt, arbetat med texter och med språk. Jag har skrivit artiklar av skiftande slag, rapporter, remissyttranden, informationstexter, en doktorsavhandling (fast den skrev jag på engelska), kåserier, reflektioner, några små dikter, brev och åter brev ...  Jag har översatt, redigerat, språkgranskat (!) bokmanus och samordnat bokprojekt.

Sedan fyra år tillbaka leder jag språkkaféer, där jag försöker vägleda invandrare till svenskans många nyanser.

Men nu inser jag att mina språkliga värderingar och val är fullständigt fel. Jag är inte akademisk språkvetare. Jag är inte språkanvändare – för enligt akademiska språkvetare är det ju språkanvändarna som bestämmer över språket.

Jag vet att jag tillhör en generation som ni inte behöver bry er om. Den försvinner ju snart.

Och i era ögon är jag förstås en kuf.

Men jag vill inte låta detta vara osagt.

Anders Schærström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...och motåtgärd!

Sunt förnuft

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

"********** OK-Q8 AB Email Confidentiality **********
The information contained in this e-mail is strictly confidential and may contain proprietary information. It is meant solely for the intended recipient. Access to this e-mail by anyone else is unauthorised. If you are not the intended recipient, any disclosure, copying, distribution or any action taken or omitted in reliance on this, is prohibited and may be unlawful. No liability or responsibility is accepted if information or data is, for whatever reason corrupted or does not reach its intended recipient. If you have received this e-mail message by error, please notify us immediately by reply and then delete it from your system. No warranty is given that this email is free of viruses. The views expressed in this e-mail are, unless otherwise stated, those of the author and not necessarily those of OK-Q8 AB or its management. OK-Q8 AB reserves the right to monitor, intercept and block e-mails addressed to its users or take any other action in accordance with its e-mail policy.

OK-Q8 AB is a company registered in Sweden with company registration number (Organisationsnummer) 556027-3244. The registered address is at OK-Q8 AB, Box 23 900, SE-104 35 STOCKHOLM."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten, något redigerad,  är hämtad från Språket Sveriges Radio)

Tisdag den  11 oktober kl. 18.05 – inslagets längd 30 minuter

Skärpt språklag och högre status för minoritetsspråk - det är exempel på frågor som "språklobbyister" driver. Språket handlar om organisationer och privatpersoner som försöker påverka språk.

Veckans språkfrågor

Vad är en språklobbyist?

Vilka är de viktigaste språkpolitiska aktörerna i Sverige?

Hur stor roll har riksdag och regering som språkpolitiska aktörer?

Vad vill organisationen Språkförsvaret försvara, och mot vad?

Hur försöker katalanska och samiska organisationer påverka EU språkpolitiskt?

Vilka exempel finns på samiska ord som svenskan har lånat?

Har de svenska dialektorden gatt och syta koppling till sydsamiskans galkedh och syjhtedh?

Finns några tecken på att allmänhetens passion för språk är på väg att falna?

Språkvetare Susanna Karlsson, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet

övriga medverkande:

Per-Åke Lindblom, ordförande för Språkförsvaret
Marga Payola, internationell koordinator för katalanska Internacional Plataforma per la Llengua
Elle Merete Omma, ansvarig för EU-enheten på Samerådet

Programledare Jens Möller”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Anders Q Björkman skriver idag i Svenska Dagbladet:

”Men det jag egentligen vill komma till är att jag tror att det finns ett fjärde skäl till varför vi gallrar ut bland åkommorna: magiskt tänkande.

När begripliga men negativt laddade ord – sjukdom är ju sällan något positivt – byts ut mot mer abstrakta facktermer vars innebörd inte är uppenbar för svensktalande, kan det ge sken av att smärtan och stigmatiseringen är mindre. Latinet skulle helt enkelt minska lidandet.

Nog låter det mer kliniskt och mindre självförvållat att lida av levercirros jämfört med att ha druckit sig till skrumplever? En diabetiker antyds inte som en sockersjuk ha ett osunt förhållande till sötsaker. Och även om ordet cancer är laddat med ångest, framstår det nog ändå som ännu otäckare att ha innanmätet fullt av kräfta. (Det latinska ordet, som ju för övrigt inte betyder något annat än just kräfta, introducerades i Svenska Akademiens ordlista 1923.)

Tron att nya ord kan förändra en allmänt negativ inställning till den företeelse de ska beskriva återfinner vi också i den utveckling som gjort lytta till handikappade, därefter funktionsnedsatta och numera funktionsvarierade. Städerska – ett uppenbart kvinnligt yrke med låg status – har ersatts av de könsneutrala lokalvårdare eller hygientekniker. Om det har gjort yrket mer prestigefullt går att ifrågasätta. Kan det inte snarare vara tvärtom: att det är dagens mindre nedlåtande syn på yrket som har fått oss att byta ord?”

Texten ligger bakom en betalmur.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Lill Lindfors - Tillsammans är ett sätt att finnas till

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ensamheten

Ensamma måste vi vara – 
fastän på olika sätt. 
Inte är ensamhet bara 
ensamhet rätt och slätt. 
Ensamhet värmer och kyler, 
ensamhet gråter och ler, 
ensamhet röjer och skyler, 
tar och ger. 

Ensamma måste vi vara, 
leva i olika land – 
därför kan ingen förklara 
undret som sker ibland: 
livet slår upp i en flamma, 
dubbel, betvingad och het, 
först när vi mötas i samma 
ensamhet

Anna Greta Wide

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag gick in på Wikipedia för all leta information om landet Kazakstan. Händelsevis hittade jag detta – uppgifterna är ca 10 år gamla, så kanske någon har färskare information, samt om hur det är i andra länder.

Grundskolan i Kazakstan är obligatorisk och varar i 11 år. Nedan följer en lista över antalet skolor i Kazakstan sorterade efter undervisningsspråk (2011–2012) ^[20]). : 

• Antalet skolor med kazakiska som undervisningsspråk - 3843 st
• Antalet skolor med ryska som undervisningsspråk - 1508 st
• Antalet skolor med uzbekiska som undervisningsspråk - 58 st
• Antalet skolor med ujguriska som undervisningsspråk - 14 st
• Antalet skolor med engelska som undervisningsspråk - 8 st
• Antalet skolor med tadzjikiska som undervisningsspråk - 2 st
• Antalet skolor med flera undervisningsspråk - 2163 st

Högskoleundervisningen i landet bedrivs huvudsakligen på kazakiska, ryska och engelska.  56,3 procent av landets studenter får sin undervisning på kazakiska, 41,7 procent på ryska och 1,9 procent på engelska

Inga Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Wouter Corduwener från Nederländerna kan tala 29 olika språk. Han har vuxit sig stor på sociala medier – där han vill uppmana andra att också lära sig tala flera språk.

– Det är faktiskt inte så svårt att lära sig grunderna i ett språk, säger Wouter, som lärde sig grunderna i svenska på två månader.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)