Söndagens svenskspråkiga sång

Grymlings - Mitt bästa för dig

Söndagens svenskspråkiga dikt

För mej
kan kärleken aldrig vara
två som kryper ihop
i ett hörn
medan livet brusar förbi

För mej

måste kärleken alltid vara
många som kämpar i bredd
– också du, också jag –
mitt uppe
mitt ute i livet

Märta Tikkanen

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Översatt från SWR Wissen)

Det beror på vilket modersmål någon talar. För tyskarna är det naturligtvis särskilt svårt med de språk som man inte har någon relation till alls. Det vill säga icke-indoeuropeiska språk som finska, ungerska och georgiska.

Det är åtminstone vad Martin Haspelmath berättade för mig - han forskar vid Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology. Och om någon i Tyskland vet något om jämförande språkforskning är det han. Detta svar bygger därför i första hand på honom.

Exemplet kinesiska: enkel ordbildning, men tonen ändrar ordets betydelse

Det finns mycket olika egenskaper som gör ett språk - oavsett vem som lär sig det - svårare än andra. Det kan ha en komplicerad grammatik eller ett svårt ordförråd - med ett stort ordförråd, subtila differentieringar osv. Eller så kan det vara svårt på den fonetiska nivån. Kinesiskan är ett sådant fall: när det gäller ordbildning är den ganska enkel, ungefär som engelskan - du behöver inte lära dig många former för verben. Men kinesiskan är svår på den fonetiska nivån, eftersom betydelsen av ett ord beror mycket på melodin.

Särskilt komplexa: burashaski, copainalá zoque och khoikhoi.

Det finns en lista i en artikel av den svenske lingvisten Mikael Parkvall. Han utvärderade språken enligt 53 egenskaper, till exempel:

- Hur många olika konsonanter använder de?

- Vilken roll spelar nasaliserade vokaler?

- Hur många grammatiska genus finns det? Var måste man ta hänsyn till dem?

- Hur många tempus finns det?

- Hur många möjliga tempus?

Det finns också språk som japanska, där det finns många olika former av artighet att ta hänsyn till. Vi tog fram en lista över språk, ordnade efter komplexitet: högst upp finns de språk där flest regler måste beaktas. Högst upp står burashaski, ett språk som talas av 100 000 personer i Karakorambergen i norra Pakistan. På andra plats kommer copainalá zoque, ett inhemskt språk i Mexiko. På tredje plats kommer khoikhoi, ett språk från gränsområdet mellan Namibia och Botswana. De komplexa språken är spridda över alla kontinenter.

Komplex betyder inte nödvändigtvis svår

Även ett språk med enkla regler kan ha många undantag och därmed vara svårt. Eller så kan det vara lätt att lära sig, eftersom talat och skrivet språk har ett tydligt samband. Spanska, till exempel, är ett relativt komplicerat språk enligt den nämnda listan - men ändå relativt lätt att lära sig, eftersom det är ganska regelbundet, och eftersom talat och skrivet språk är ganska nära sammankopplade. Om du känner till uttalsreglerna, behöver du inte fundera på hur ett ord uttalas.

Ett motexempel är kinesiskan med sina tusentals tecken.

Särskilt komplexa språk tenderar att finnas i små språkgrupper

De stora världsspråken är vanligtvis så utbredda, eftersom dessa språk har påtvingats andra folk under historiens gång. Latin var komplicerat så länge det talades i och omkring Rom. När gallerna, ibererna etc. tog över språket, antog de inte det komplicerade höglatinet utan förenklade varianter. Detta ledde till utvecklingen av franska, italienska och spanska, som inte längre är lika grammatiskt komplicerade som latinet var.

I detta avseende kan man grovt säga att ju mer ett språk sprids, ju fler olika folk som tar till sig det, desto enklare blir det med tiden. De särskilt komplexa språken tenderar alltså att återfinnas bland de små språkgrupperna.

Gábor Paál

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...frågar jag mig hur staten har kunnat skapa en arena som låter fullt skattefinansierade och koloniala språkbytesskolor, som "Internationella" (De är inte internationella utan ensidigt anglosaxiska) engelska skolan, förstöra det svenska språket hos eleverna och dessutom göra stora vinster - Som skeppas till obskyra ägare utomlands.

Hål i huvudet!

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till Nätverket Språkförsvaret) 

Angående insändaren "Lägg inte ned Europaforum!" av de f. d europaparlamentarikerna Cecilia Malmström (L) och Olle Schmidt (L), NSK/KB den 30/12-2022: 

Jag håller helt och hållet med Malmström och Schmidt att det mer eller mindre är en katastrof att lägga ned Europaforum i Hässleholm.Varför har inte Hässleholms kommun möjligheter att genomföra och ekonomiskt stödja detta viktiga och intressanta EU-projekt? Dessutom har Sverige EU-ordförandeskapet under första halvåret (våren) i år, 2023. Euroforum passar därför perfekt i tid.

Det är också viktigt att medborgarna i medlemsländerna generellt får bättre information och kunskap om arbetet i Unionen nere i Bryssel och Strasbourg. Jag har vid några tillfällen under åren haft möjlighet att besöka Europaforum i Hässleholm. Ett mycket intressant och givande Forum! Undertecknad har i alla fall alltid varit mycket nöjd med detta arrangemang.

Vi behöver verkligen i dessa tider en bredare diskussion och debatt om EU- samarbetet i dagens Sverige och i övriga Europa. De svenska medierna inriktar sina nyhetssändningar idag nästan helt på amerikanska/brittiska nyheter. Detta gäller även inom dagens underhållningsindustri. På bio och i tv visas nästan uteslutande amerikanska och brittiska produktioner. (Och ändå är Storbritannien efter Brexit inte längre medlem i EU).

Därför är exempelvis Europaforum i Hässleholm en bra motvikt mot allt amerikanskt/brittiskt i medierna och i samhället. Tydligen saknas det bara cirka en miljon kronor för att rädda detta viktiga EU-arrangemang, Euroforum, kvar i Hässleholm? Är det verkligen inte möjligt att snabbt samla in dessa pengar? Finns det inga sponsorer eller fonder i detta viktiga EU- sammanhang?

Sammanfattningsvis: Det vore väldigt olyckligt att i år, 2023, lägga ned Europaforum i Hässleholm. I detta perspektiv är väl ändå cirka 1 miljon kronor marginellt ("peanuts") i sammanhanget?

C-G Pernbring

(Insändaren publicerades den 12/1 i Norra Skåne och Kristianstadsbladet-NSK/KB)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

20 december 2022 10:37

(Rubrik och ingress är hämtad från Sydsvenskan – artikeln ligger bakom en betalmur)

”Över 20 personer har valt att lämna Internationella engelska skolan i Landskrona det senaste året. Många i protest mot rektorns ledarstil. Kritik tystas ner och källor efterforskas, enligt uppgifter till tidningen.

Rektor Alma Fazlic medger att det har varit ett besvärligt år med utbrett missnöje. Men hon anser att problemen redan fanns när hon tillträdde.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jonna Sima på Aftonbladet skriver:

”Språket utvecklas med tiden, i en globaliserad värld där vi är på internet en stor del av dygnet är det knappast underligt att svenskan förändras.

Men frågan är om vi inte snart når gränsen till utplåning.

Det menar i alla fall en rad språkliga högdjur på Expressens debattsida i ett upprop undertecknat av 236 personer, däribland Svenska Akademiens Peter Englund, professor Sven-Eric Liedman och språkvårdaren Catharina Grünbaum.

De uttrycker en oro för att svenskan allt mer förlorar status gentemot engelskan.

Och då baserar de inte det på ett besök på Joe & The Juice.

Udden riktas mot det svenska skolsystemet, som inte bara är extremt med sina aktiebolag och vinstuttag. Vi är också unika med att inte kräva att skolor har det gemensamma språket - svenska – som bas för skolan.”

Därmed har de största dagstidningarna i Sverige som Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter antingen publicerat det öppna brevet, eller hänvisat till det som Göteborgs-Posten och nu Aftonbladet. Återstår Sydsvenska Dagbladet, som ännu tiger still.

För övrigt har Bohusläningen som tolfte dagstidning publicerat Språkförsvarets öppna brev. Detta skedde den 2 januari.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Svenskar brukar i allmänhet beskrivas som ett ödmjukt folk. Att inte skryta är en av de främsta svenska dygderna. Jantelagen må vara ett norskt ”påfund” men den är lika stark i Sverige som i Norge.

Skenet kan bedra. Det är socialt oacceptabelt att skryta, men vi svenskar är generellt sett duktiga på att överskatta vår förmåga. Inte minst när det kommer till att prata engelska. Språkdocenten Lars Melin har kallat det för en svensk ”livslögn”, att vi skulle vara nästan lika bra på engelska som på svenska.

Harmlöst kan tyckas. Men livslögnen att vi lika gärna kan gå över till engelska i Sverige kan få förödande konsekvenser – för svenskan. I ett upprop på SvD:s kultursida skriver representanter för Språkförsvaret, en organisation som bland annat består av lärare och ledamöter i Svenska Akademien, att svenskans svaga ställning i skolan riskerar att bli ett demokratiproblem. Inte sällan lyfts det faktum att många barn till invandrare inte lär sig svenska ordentligt – och det är ett enormt problem – men det är inte lika ofta som engelskans dominans diskuteras.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språk kommer och går, en del lever vidare, andra förträngs av invaderande trupper, inget förblir opåverkat.

I V.S Naipauls (Nobelpris i litteratur 2001) bok Bland de rättrogna finns ett kapitel om utvecklingen i Indonesien med rubriken INTRÅNG. I första avsnittet, ÖVERGREPP, säjer Naipaul på resa i Indonesien (omkring 1980) bland annat att ”Holländarna hade haft makten här i över tre hundra år. Men av det holländska språket syntes inga spår… Det var japanerna som vid ockupationen av Indonesien 1942 utplånade det holländska språket. De befallde att alla holländska skyltar skulle tas ner eller målas över, och efter tre hundra år försvann holländskan över en natt.”

Förvisso var också holländskan ett kolonialspråk som påtvingats indonesierna på 1600-talet, men övergreppen är relevanta för dagens engelskspråkiga intrång i många länders nationalspråk. Japanernas agerande i Indonesien var helt i linje med deras krigsstrategi  för Sydostasien. ”Övergrepp” är ett bra ord för beskrivning av förändringen. Numera talar man indonesiska i Indonesien och huvudstaden heter Jakarta—inte Batavia som före den japanska ockupationen. Ordet Jakarta lär stamma från sanskrit och betyda ”Segerns stad”. Det är väl värt att notera!

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)