I en debattartikel i Västerbottens-Kuriren skriver Ola Nilsson, forskningskommunikatör i Umeå, tidigare reporter vid Sveriges Television i Umeå, tillsammans med Christoffer Wiik, företagare i Vasa, och tidigare reporter vid Finlands radio och tv, YLE:

”Det går trögt för projektet ny färja Umeå–Vasa. Sveriges regering säger nej till stöd, Finland tvekar och på EU-nivå tycks man kallsinnig till ’Midway Alignment’. Inte att undra på. Såvitt vi vet ligger inte Midway i Norden eller i Europa. Med ett vettigare namn finns däremot chans till framgång. Sämre kan det i vart fall inte gå.”

Namnet är fullständigt obegripligt, konstaterar skribenterna:

”Ett namn är ett varumärke som ska skapa association, identifikation och vision. En färja mellan Umeå och Vasa är inte jeans eller hamburgare. Därför måste namnet bygga på en faktisk anknytning till vad det handlar om och var det ligger.

Det bör dessutom vara någorlunda kort, kännas naturligt för berörda och inge en känsla av seriositet.

’Midway Alignment’ uppfyller inte ett enda av dessa kriterier. Utan förklaring är det fullkomligt obegripligt vad det är eller var det ligger. Ingen – absolut ingen! – i Vasa eller Umeå känner sig berörd av namnet. Möjligen kan det locka till ett eller annat gapskratt i korridorerna i Stockholm, Helsingfors och Bryssel, men skratt ger ingen finansiering.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hufvudstadsbladet berättade igår:

”Omvalda presidenten Sauli Niinistö anser att svenskan i Finland behövs och att det är något alla bör läsa.

– Jag har svårt att förstå att man ska behöva diskutera landets tvåspråkighet, säger president Sauli Niinistö (valmansförening).

Vid presskonferensen som avslutade valvakan vid Ständerhuset på söndagen var Niinistös budskap klart. Finland är och förblir ett land med två nationalspråk.

Som exempel på varför det är viktigt att man i Finland lär sig svenska tog han det omfattande samarbetet med Sverige.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Karlstads universitet anordnar ASLA-symposiet den 12 – 13 april. Det heter i inbjudan:

”Det nationella symposiet för ASLA, Svenska föreningen för tillämpad språkvetenskap, anordnas den 12–13 april 2018 av Centrum för språk- och litteraturdidaktik (CSL) samt Institutionen för språk, litteratur och interkultur vid Karlstads universitet.

Temat för ASLA-symposiet 2018 är ”Klassrumsforskning och språk(ande)”, vilket vi valt att på engelska översätta till ”Classroom research and language/languaging”. Även andra bidrag inom tillämpad lingvistik, utöver de som knyter an till temat, välkomnas. Konferensspråken är svenska och engelska och vi välkomnar bidrag på dessa språk. Eftersom ASLA önskar uppmuntra till nordiska samarbeten välkomnar vi även bidrag på danska och norska.”

Det är egentligen självklart att välkomna bidrag på danska och norska, men vi uppmärksammar det ändå. Det är ett praktiskt sätt att upprätthålla den mellannordiska språkförståelsen.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en debattartikel i Aftonbladet den 23 januari tar Göran Linde, professor i pedagogik, kortfattat upp svenska språkets ställning:

”Samhällseliterna vill förneka svensk kultur och helst avskaffa den. Den kampanjen grundas i uttalanden av Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Men varken Reinfeldt eller Sahlin är några spelare i kulturpolitiken och deras uttalanden har inte betytt något för den verkliga kulturpolitiken. Verkligheten är att vi har satsat på en digitalisering av Riksarkivet som är en enormt rik källa för forskning om svensk kultur- och vetenskapshistoria. Vi har ett välfungerande riksantikvarieämbete. Vi har gjort en storsatsning på utgrävningar i Birka och byggt upp ett museum som gestaltar tiden för nationens konsolidering och vi har byggt ut Vasamuseet som visar fram det svenska stormaktsväldet. Svenska språket värnas av Svenska språknämnden och av Svenska Akademien (min fetstil). Det blir onekligen lite märkligt att om och om igen matas med att samhällseliten förnekar den svenska kulturen och vill riva ner den. Det stämmer inte med vad våra urstarka offentligt finansierade kulturarvsbevarande institutioner faktiskt gör.”

Det ligger utanför ramen för Språkförsvarets begränsade minimiplattform att kommentera det övriga innehållet i hans artikel. Men vilken vikt ska man egentligen fästa vid hans påstående om hur svenska språket värnas? Han påstår att Svenska språknämnden värnar svenska språket, men Svenska språknämnden bytte namn till Språkrådet och uppgick i myndigheten Institutet för språk och folkminnen 2006, det vill säga för 12 år sedan. Det är svårt att ta någon på allvar som uttrycker sig tvärsäkert, men som missar en så enkel faktauppgift. Det är dessutom ett märkligt uppifrånperspektiv.  Språkrådet ingår i en statlig myndighet och Svenska Akademien är en stiftelse.  Ingendera organisationen – bortsett från alla förtjänster i övrigt – utmärks av att de försöker mobilisera allmänheten till försvar för det svenska språket. Vad med alla andra, vanligt folk? Vad med organiserade gräsrotsorganisationer som Språkförsvaret?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den franske och tyske ambassadören har också kommenterat Åsa Fahléns och DN-ledarredaktionens artiklar om tillståndet för undervisningen i andra moderna språk än engelska. De skriver bland annat:  

”För det första är det en del av en oroande utveckling i Sverige. Färre lär sig moderna språk på högstadiet och antalet högstadieelever som sedan fortsätter att studera dem på gymnasiet minskar drastiskt.

För det andra skickar beslutet en felaktig signal mitt i en tid då EU genomför satsningar inom just inlärning av främmande språk. Sveriges statsminister Stefan Löfven underströk i det tal han höll på Uppsala universitet i oktober 2017 att Europasamarbetet är något som är större än vi själva. Han uppmanade samtidigt de närvarande studenterna att engagera sig för Europa och att de borde lära sig andra europeiska språk, inte bara engelska. Frankrike och Tyskland delar Sveriges ställningstagande för ett flerspråkigt Europa. I länderna vi representerar är det obligatoriskt att studera två främmande språk för att ta gymnasieexamen. Flera skolor erbjuder möjligheter att lära sig tre stycken. I ett tal som Frankrikes president Emmanuel Macron höll på Sorbonne framlade han en tydlig ambition om att Europa ska vara en plats där varje student år 2024 talar åtminstone två europeiska språk.

Det som förenar Alfred Nobel, världskända författare som Astrid Lindgren och konstnärer som Carl Larsson så starkt är språk och kultur från det kontinentala Europa, från mötesplatser som Paris, Berlin och Hamburg.

Det kan tilläggas att en majoritet av våra europeiska grannmedborgare också vill uppnå detta mål. Enligt Eurobarometern om européerna och deras språk från 2012 uppskattar 72  procent av de tillfrågade att var europé bör lära sig åtminstone två främmande språk och 77  procent anser att detta bör vara en politisk prioritet inom EU.

Den tredje anledningen till varför vi anser att beslutet är olyckligt rör allmänna fördelar som kunskaper i främmande språk för med sig. Det underlättar kulturförståelse och öppnar dörrar till studier utomlands, inte minst genom det europeiska utbytesprogrammet Erasmus+. Det förbättrar även människors anställningsbarhet och är ett kraftfullt verktyg i medborgaridentiteten. Här talar siffrorna sitt tydliga språk: 86 procent av deltagarna i Erasmus+ upplever en förbättring av sin anställningsbarhet och 62 procent anser att deras medborgerliga kompetens stärkts avsevärt, enligt en färsk studie. Det ligger i varje EU-lands ekonomiska intresse att främja flerspråkighet. De 30 procent av Sveriges medelstora och stora företag som redan nu upplever svårigheter att rekrytera flerspråkig personal skulle hålla med.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Spåkförsvaret)

Jörgen Christian Wind Nielsen, tidigare ordförande för Modersmål-Selskabet, har skrivit en utförlig recension av ”Er dit sprog okay?”, som utgivits av Dansk Sprogkreds. Här återges hans avrundning:

”Det er er rigtig god bog, der giver et indblik i de omtalte sprogs struktur, historie, kulturelle baggrunde og de politiske omstændigheder, der har ført landede og sprogene dertil hvor de er. Det viser hvor komplekst sproget er og hvor tæt sammenvævet det er med sprogområdernes historiske udvikling. Vi får også mangfoldige indblik i hvor mange måder, der er at regulere sprogene på, hvor forskellige løsninger, der vælges. Bogen illustrerer på glimrende vis, hvad sprogpolitik også er og kan være. Den viser derfor også, at bare fordi man er interesseret i sprogpolitik er man ikke som udgangspunkt enige om noget som helst. Sprogene er alle steder og hele tiden politisk gennemregulerede og repræsenterer på kryds og tværs interesserne hos dem, der beskæftiger sig med at øve indflydelse på dem. Sådan er det også i Danmark.” 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Pressmeddelande från Liberalerna)

Torsdag 25 januari 2018

Språket är avgörande för att kommunicera med andra människor. I en allt mer globaliserad omvärld blir språket allt viktigare. Därför är det av stor vikt att skolan inte bara lär ut engelska, utan även moderna språk.  Kunskaper i moderna språk är avgörande för att ett litet land som Sverige ska kunna delta i europeiskt och globalt samarbete och för att Sverige ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.

Mot denna bakgrund införde Liberalerna 2010 meritpoäng för de som läser moderna språk på fördjupad nivå i gymnasieskolan. Det stärkte incitamentet för att läsa moderna språk och gjorde att fler valde att läsa språk på fördjupad nivå, men reformen är hotad. Regeringens tillträdesutredning föreslår att meritpoängen ska avskaffas.

De moderna språken behöver fortsatt stärkas. C-språket, det andra moderna språk man kan läsa på gymnasiet, minskar i intresse. Liberalerna kan idag presentera flera förslag för att de moderna språken ska uppvärderas.

Behoven av breda språkkunskaper växer och det krävs reformer för att ytterligare stärka incitamenten till att läsa moderna språk.

Liberalernas förslag för att stärka språken i skolan:

• Godkänt betyg i moderna språk ska vara inträdeskrav till gymnasieskolans högskoleförberedande program.
• Avskaffa inte meritpoängen.
• Inför meritpoäng för att läsa två moderna språk på gymnasiet.
• Kvalificerade språkkurser ska ge ytterligare meritpoäng.
• Masterexamen ska innefatta studier utomlands.
• Ämneslärarutbildning för högstadiet/gymnasiet ska ges på färre lärosäten, där samtliga kurser erbjuds.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna artikel publicerades 2009 i Svenska Dagbladet, men den är fortfarande aktuell – se artiklar om de moderna språkens ställning igår och förrgår i Dagens Nyheter. Notera speciellt slutklämmen.)

Folkpartiets pågående landsmöte föreläggs ett förslag att engelska ska bli obligatoriskt från och med årskurs ett i grundskolan. Förslaget formulerades redan i Globaliseringsrådets slutrapport i våras. Rådets enda argument är att intresset för och kunskaper i främmande språk kan stimuleras genom själva tidigareläggningen.

Ingen forskning har hittills kunnat belägga att elever lär sig engelska bättre, om de lär sig språket redan i årskurs ett istället för i årskurs tre eller fyra. Istället är ungdomarnas eget intresse och graden av användning av engelska på fritiden avgörande för deras kunskaper i språket – se Liss Kerstin Sylvéns avhandling från 2004. Det finns heller inte någon signifikant skillnad i årskurs nio mellan elever som börjat läsa B-språk som franska, spanska eller tyska skolår sex jämfört med år sju.

Om tidig inlärning vore utslagsgivande, borde naturligtvis engelska göras obligatoriskt i förskolan. Men inlärningen av ett främmande språk fungerar bäst, om den sker med grund i modersmålet (eller det starkaste språket). Låt eleverna lära sig läsa och skriva på det egna modersmålet först, om inte det andra språket finns naturligt i omgivningen. En tidigareläggning av engelskan skapar också problem för många invandrarbarn i Sverige, som håller på att byta språk från föräldrarnas modersmål till svenska.

Frågan är också om Folkpartiet tänker utöka skoltiden för första- och andraklassarna eller minska undervisningstiden i andra ämnen.

Teorin om tidigast möjliga främmandespråkinlärning förfäktas energiskt av vissa före detta kolonialmakter, inklusive delar av den afrikanska eliten, i Afrika. Kolonialspråket fungerar som exklusivt undervisningsspråk från årskurs ett i vissa afrikanska stater.

Likvärdiga tester visar dock att elever i länder, som undervisats på ett inhemskt språk, under åtminstone de tre första åren, uppnår bättre resultat i till exempel engelska i slutet av grund- skoletiden än elever från de förstnämnda länderna.

Efter andra världskriget blev engelska obligatoriskt i folkskolan; tyska och franska tillkom i realskolan och gymnasiet. Studenterna i högskolan förutsattes behärska engelska och tyska och i viss utsträckning franska. Successivt har dock engelskans ställning på högskolan stärkts, eftersom denna tågordning har upphävts. Numera kan högskolans kursanordnare inte vara säkra på vilket främmande språk studenterna behärskar utöver engelska, vilket leder till en låsning till kurslitteratur på svenska och engelska. Engelskan har också stärkt sin betydelse i gymnasiet, eftersom kunskaper i engelska idag betygsmässigt är lika mycket värda som i svenska.

Svenska ungdomar utsätts idag för en enorm exponering från engelskan i massmedia; det må gälla tv, radio, film eller internet. Resandet har ökat markant sedan andra världskriget och därmed möjligheten att använda engelska. Detta leder till en övertro på engelskans betydelse. Sant är att engelskan idag är det främsta andraspråket i världen, som en fjärdedel av världens befolkning sägs förstå liksom hälften av EU:s medborgare. Men engelska är inte gångbart överallt.

Enligt Eurobarometern är Sverige den enda medlemsstat i EU där majoriteten av de tillfrågade anser det tillräckligt att lära sig ett främmande språk (läs engelska) förutom modersmålet. Samtidigt visade en rapport från EU-kommissionen ifjol att små och medelstora företag i Europa gör stora ekonomiska förluster beroende på bristande kompetens i andra främmande språk än engelska. Till och med amerikanska och brittiska regeringsföre- trädare klagar över de egna medborgarnas bristande kunskaper i andra språk än engelska. Man säljer nämligen bäst på mottagarlandets språk. Istället irriterar sig många svenska företag på att handelspartnern i fråga inte kan – engelska!

Engelskans relativa betydelse kommer också att minska i framtiden av ekonomiska skäl. Enligt amerikanska rapporter torde Kina uppnå samma BNP som USA runt 2035 eller tidigare. Indien, Brasilien och Ryssland, kommer också att växa i ekonomisk betydelse.

Den ensidiga satsningen på engelskan snedvrider också de svenska studenternas val av universitetsstudier utomlands. Mer än 45 procent av de svenska utlandsstudenterna studerade vid universitet i engelskspråkiga länder 2007/2008, för att inte tala om engelskspråkig undervisning vid universitet i andra länder.

Skolan måste fokusera på mångspråkighet. Det betyder att studierna i andra främmande språk än engelska måste lyftas fram. Folkpartiets förslag om kinesiska på gymnasiet är därför ett steg i rätt riktning. De flesta bilaterala kontakter fungerar bäst utan omvägen över engelskan, i enlighet med EU:s språkpolitik. Förslaget om engelska från årskurs ett representerar däremot en förenklad syn på språkinlärning, en övertro på engelskans betydelse och ytterligare en onödig förstärkning av dess status i Sverige.

HORACE ENGDAHL författare, ledamot av Svenska Akademien

PETER ENGLUND Svenska Akademiens ständige sekreterare

OLLE JOSEPHSON docent i nordiska språk och f.d chef för Språkrådet

OLLE KÄLL gymnasielärare i svenska, tyska, engelska

PER-ÅKE LINDBLOM f.d. gymnasielärare, medlem i nätverket Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Sspråkförsvaret)