I en artikel på ”Det goda samhället” igår skrev Anders Björnsson bland annat:

”Ibland går jag på konferenser där det talas något slags utländsk dialekt som ska föreställa vara engelska. I många akademiska sammanhang är det nämligen närmast kufiskt numera att yttra sig på sitt modersmål. Man uttalar sig om sådant som man anser sig känna till med en begränsad vokabulär, stapplande, icke-idiomatiskt, ogrammatiskt och med en satsmelodi som endast den hörselskadade kan njuta av. Detta har blivit standard på svenska universitet och högskolor. Också det är en form av nedskräpning. Dåligt språk medför dåligt tänkande. Således premieras skräp. Det får se ut litet hur det vill.

Nu tycks det finnas motkrafter. En gång i veckan får jag ett nyhetsbrev från någonting som kallas Språkförsvaret. Det är en gräsrotsrörelse. Dess syfte är att svenska ska användas i Sverige överallt där det finns personer som har svenska som modersmål. Företag och myndigheter ska kalla saker och ting vid deras rätta svenska namn. Naturligtvis är det en gest av artighet att tilltala en besökare från ett annat land på det som språk som talas där – och lika självklart är detta ofta inte möjligt. Då tager man vad man haver. Men i officiella sammanhang kan det vara genant att höra svenskar i uppsatt ställning att orera på världsspråket. De borde utnyttja tolk!”

(Denna nätdagbok är lnuten till nätverket Språkförsvaret)

Kulturdepartementet avlämnade denna rapport den 1 juni. Den innehåller ingen diskussion om älvdalskans status, språk eller dialekt, trots att Europarådets expertkommitté tidigare har efterfrågat ett utarbetat ställningstagande från den svenska regeringens sida.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Igår publicerade Aftonbladets kultursida en artikel, "Grattis US..verige" av Carsten Palmær. Artikeln handlar "om landet som amerikaniserats utan marinsoldater". Han skriver bland annat:

"Den egentliga amerikanska kulturen som kom från USA framför allt under 1900-talet, handlade både om verklighetsflykt och hårdkokt realism och har vitaliserat och berikat Europa på tusentals sätt. Samtidigt har det amerikanska inflytandet lett till att mycket går förlorat när svenska sångdiktare och akademiker uttrycker sig på engelska, ett språk vars nyanser de inte behärskar så väl som de gärna vill tro."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av Språknytt, norska Språkrådets kvartalskrift, intervjuas Nils Ole Oftebro, skådespelare med mera, om sin syn på den nordiska grannspråksförståelsen. På frågan "Hva synes du om den nordiske nabospråkforståelsen?", svarar han:

– Det er en kulturell berikelse å kunne både norsk, svensk og dansk, så vi må satse mer på å bedre nabospråkforståelsen. Språket er tross alt det vi har mest til felles med våre naboland. Vi burde innføre en ordning der lærere fra de tre landene bytter på å undervise, slik at skoleelevene blir eksponert for de andre språkene fra barnsben av. Det er tusenvis av svensker i Oslo, men nesten ingen i skolen, så vidt jeg vet – og det er et paradoks.

– Det er også et paradoks at så godt som ingen skuespillere får hovedroller i spillefilmer på et annet morsmål. Folk blir forbauset når de hører det. Det gjelder også i teatrene. Da den danske hovedrolleinnehaveren i Kong Lear på Det Kongelige Teater i København ble syk i fjor, ønsket regissøren å bruke meg som stedfortreder, men teatret satte ned foten fordi de mener at publikum ikke forstår norsk. Jeg er derimot sikker på at publikum ville ha skjønt meg hvis jeg bare hadde talt litt langsomt til å begynne med og byttet ut «kanskje» med «måske». Det er synd at slike språkbarrierer stenger døren for kunstnerisk samarbeid. Derfor må vi heller lære mer av hverandres språk.

– Det var det geniale den gang TV3 startet med sine fellesskandinaviske produksjoner, som Robinson, Fangene på fortet og Mandagsklubben, men entusiasmen uteble, så det ble i stedet laget egne versjoner for hvert land. Det er på tide å få til noe grensesprengende igjen, sier den tidligere programlederen, idet han iler videre til neste oppdrag, i Sverige denne gang, der han skal spille nordlending i en grøsserserie med tre nordmenn, tre dansker og resten svensker.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

För att underlätta öppnandet av artiklar direkt eller nedladdning av artiklarna ifråga, lägger vi ut denna innehållsförteckning.

VAKKI Publications Nr. 5

Tänkta termer

Terminologihänsyn i nordiskt perspektiv

Vaasa 2016

Redaktörer: Nina PILKE & Niina NISSILÄ

Redaktionsassistenter: Onerva HEINO, Sannina SJÖBERG & Mira TUORILA

ISBN 978-952-67887-8-4 (nid.)
ISBN 978-952-67887-9-1 (PDF)

ISSN-L 2242-6841
ISSN 2242-6841 (nid.)
ISSN 2242-685X (PDF)

Inledning

Förord - Alkusanat

1 EKONOMISK LÖNSAMHET OCH JURIDISK SAMORDNING

• Erdman Thomsen, Hanne: Terminologiarbejde – hvad får vi ud af det? Om cost-benefit-analyse af terminologiarbejde
• Jonsson, Niklas & Sofie Sundholm: Underhåll är halva nöjet
• Strandvik, Ingemar, Niina Nissilä & Nina Pilke: Juridisk terminologi i den flerspråkiga EU-kontexten

2 TILLGÅNG TILL KUNSKAP GENOM NATIONALSPRÅKLIG MEDVETENHET

• Bucher, Anna-Lena: Nationella terminologicentraler – i allmännyttans intresse
• Nilsson, Henrik, Antti Kanner & Tiina Onikki-Rantajääskö: Post och bank – om lagring av terminologi, den svenska Rikstermbanken och den finska Vetenskapstermbanken
• Hoel, Jan: Planlegging av systematisk innsamling og registrering av fagterminologi i og for universitets- og høyskolesektoren
• Våge, Ole: Erfaringar frå eit mønsterpraksisprosjekt i kjemisk terminologi Utprøving av to arbeidsmetodar

3 KUNSKAPSSTYRNING OCH KUNSKAPSFÖRMEDLING

• Lyngby Hoffmann, Pia & Bodil Nistrup Madsen: Terminologi i sprogteknologiske værktøjer og sprogteknologiske værktøjer til terminologistyring
• Seppälä, Katri: Tiedonhallintaa terminologisen sanastotyön ja ontologiatyön avulla
• Holmér, Åsa: Terminologicentraler som utbildare
• Nuopponen, Anita: Terminologiutbildning på universitetsnivå – magisterprogrammet vid Vasa universitet som exempel
• Kristiansen, Marita & Ágústa Ϸorbergsdóttir: Termdist – a joint Nordic terminology training initiative

FÖRFATTARPRESENTATIONER

INDEX

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ett nyhetsmeddelande från Statens Veterinärmedicinska berättas att 49 arter av stickmyggor i Sverige nu har fått svenska namn:

”Har du hunnit träffa på någon större vårmygga ännu? Det finns 49 arter av stickmyggor i Sverige. De har fram till nu bara haft vetenskapliga namn. Myggforskare Anders Lindström vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har nu givit dem även svenska namn som till exempel sommarskogsmygga, fjälltömygga och dubbelbandad fågelmygga.”

Många av namnen är vackra, närmast poetiska, och vittnar om att namngivarna inte har varit långsinta.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Rickard Swartz skriver om denna fråga i sin artikel ”Äran och hjältarnas språk” i Dagens Nyheter i lördags:

”Och ändå är det något som inte är som förr och det tog mig tid att upptäcka vad det var. Det handlar om hur Stockholm uttrycker sig i skrift: i skyltar, i sin ljusreklam eller affischering. Det svenska språket är borta. Det har nästan utplånats. Eller borde jag skriva förträngts? Jag ser ut från bussen och häpnar över vad jag ser och läser.

Håll i er nu! Barristaan, Treat, Sandys Fridays, Bull & Bear, Lagerhaus, Coop (låt vara med Konsum på sladden), Hair Style Education, Zara Home, Subito, Love all. Serve all, Brot, La Taberna, Harlyday, Café Nestro, Pub the Doors, Caffè Bar Cucina, Berg Gallery, Nice frozen Cocktail, Nikon, Peak Performance, Savanahs, Coffehouse by George, plötsligt en språklig hybrid som Lilla Garden (indisk restaurang) eller rena mystifikationer som Via Vai, Go Choo eller Nam Kang.

Jag skulle kunna fortsätta länge till, ett och annat har jag dessutom kanske inte återgivit helt korrekt, men en anständig tidning ägnar sig inte åt textreklam. Slående är att Wasa Rör AB, Herrekipering, Tehuset Java eller Dahlbergs Bilskola 80 år (dessa 80 år – i många år – som neonreklam) framstår som språkliga artefakter från en annan tid. Men i vår verkar det inte längre finnas någon plats för det språk i vilket de hör hemma.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ovanstående uppmaning riktade vår systerorganisation i Tyskland - VDS (Verein deutsche Sprache) - till etablissemanget på sin kongress i Bremerhaven nyligen.

"Det under århundraden framväxta tyska språket löper en avsevärd risk att utsättas för ideologiskt motiverade manipulationer. I likhet med vad som skedde under de båda tyska diktaturregimerna under nittonhundratalet försöker man även idag att förändra vårt språk i syfte att nå samhällspolitiska mål, denna gång under föregivande av "politisk korrekthet", "könsrättvisa" eller "genusorienterad mittfåra". Dit hör det systematiska förnekandet av skillnaden mellan biologiskt och grammatiskt kön och strävan att påtvinga språket en könsneutral framtoning.

Det krampaktiga undvikandet av grammatiskt manliga begrepp, det "genus collectivum" som sedan årtusenden omfattar alla människor i samtliga indoeuropeiska språk, lemlästar språket, förstör dess rytm, berövar det dess skönhet. elegans och begriplighet. Språket reduceras till att bli ett verktyg för ideologer som inte ens gör halt inför omskrivning av klassisk litteratur.

I överensstämmelse med beslutet i förbundsdagen av den 26.3.1998 (Språket tillhör folket) uppmanar därför de i Bremerhaven församlade VDS-delegaterna  alla vänner till det tyska språket, inom kultur och vetenskap, inom näringsliv och samhälle samt inom alla politiska utskott att på det bestämdaste motsätta sig detta missbruk och denna misshandel av vårt språk. Vi betraktar dessa påtvingade, föregivet "könsrättvisa" användningsformer som en sorts "språkpolis", ett förmynderi som är oförenligt med den i grundlagen garanterade rätten till fri personlighetsutveckling.

Varje medlem i den tyska språkgemenskapen har samma rätt att fritt bruka vårt språk, och denna rätt är inte förhandlingsbar.

Bremerhaven den 28 maj 2016"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)