I en debattartikel, ”Bidrag blir viktigare än medlemmar”,  i Svenska Dagbladet den 12 november skriver Lars Melin:

”Det som är utmärkande för riktigt stora föreningar är att de blir allt mer oberoende av sina medlemmar. De politiska partierna är det mest kända exemplet. Allt färre är intresserade av medlemskap i något parti, och staten ger allt generösare bidrag för att kompensera bortfallet av medlemsavgifter. Staten vill stödja demokratin, men frågan är om den inte gör motsatsen, det vill säga håller liv i röstmaximerande partikanslier med tunn medlemsförankring. För vi är inne i en spiral där allt mer bidragsstödda partier allt mer tappar intresset för sina medlemmar.

Även ideella organisationer föredrar bidrag framför medlemmar. IOGT-NTO drar in 3 miljoner kronor i medlemsavgifter men får dubbelt upp av staten och tio gånger mer på statligt sanktionerade lotterier.”

Han avslutar sin debattartikel med att konstatera:

”En förening borde ha hela sitt existensberättigande i medlemmarnas behov av och intresse för verksamheten. Alltså behöver medlemsrika föreningar inget stöd, och föreningar som tappar medlemmar har nog gjort sitt och borde lämnas åt stilla borttynande.”

Språkförsvaret tillhör däremot de föreningar som är beroende av sina medlemmar, eftersom vår verksamhet finansieras av medlemsavgifter.  Det enda undantaget är att vi har sökt – och fått bidrag från olika institutioner och stiftelser – för de böcker, som vi hittills har utgivit. Det gäller ”Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva”, ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring” och ”Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket”.

Det förhållande att Språkförsvarets löpande verksamhet inte finansieras av olika bidrag leder självfallet till vissa tillkortakommanden. Det är omöjligt för oss att ha anställda eller slå på stort vad gäller annonser och annan reklam. I stället förlitar Språkförsvaret sig helt på frivilliga krafter, som engagerar sig ideellt.  Med tanke på att Språkförsvarets medlemsantal hela tiden växer, ökar samtidigt våra mänskliga resurser. Det betyder att det finns en bred kompetens och en rad yrkeskategorier  inom Språkförsvaret. Det var ingen tillfällighet att vi i samband med patentspråksutredningen upptäckte att vi hade flera medlemmar som var uppfinnare. Språkförsvaret agerar ofta utifrån tips, inte minst från sympatisörer. Man vet att Språkförsvaret inte har några andra lojaliteter än gentemot det svenska språket. Givetvis behöver Språkförsvaret ännu fler medlemmar så att vår slagstyrka och opinionsbildande kraft ytterligare ökar. Språkförsvaret avkräver ingen aktivitet från medlemmarna; däremot uppmuntrar vi sådan.

Om du vill bli medlem i Språkförsvaret, läs förslagsvis igenom programförklaringen liksom stadgarna och sätt in 200 kronor - 100 kr för studerande, arbetslösa och pensionärer - på PlusGiro 421118-1, Språkförsvaret. Om du gör en inbetalning från utlandet används IBAN-nummer SE35 9500 0099 6034 0421 1181 och BIC-kod NDEASESS.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vilket sanslöst dumt namn på ett kommersiellt centrum! Som om svenska språket inte är gott nog i Sverige och några språkförkrympta, kommunala namngivare inbillar sig att ett uttryck på engelska ger mervärde även utanför pojkrummet. Utan att på något sätt förringa svenska skolelevers intellektuella förmåga påminner namnvalet om förgymnasial barnslighet. Kanske tror någon beslutsfattare att ett namn på engelska ger ”internationell” utstrålning åt något svenskt som de inte tilltror kunna stå på egna, självständiga ben.  Sådana människor förstår inte vad det innebär att vara ”internationell” och de drar genom sitt inskränkta  beteende löje över Sverige och Stockholm – och det svenska språket..  Det är riktigt pinsamt. Språkligt sett är uttrycket bisarrt.

För övrigt undrar jag hur man förväntar sig att Mall of Scandinavia kommer att uttalas: som ljudat på skolsvenska, stockholmska, svengelska, brittisk engelska, amerikansk engelska, bildad engelska, eller kanske på skotsk engelska. Och varför får inte Finland vara med i namnet – ett land som varit en del av Sverige och haft Stockholm som huvudstad mycket längre än t ex Skåne.

Men köpcentret har ju som granne en arena med lika enfaldigt namn.

Media borde påtala dessa dumheter; det borde ingå i kvalitetspressens bildningsansvar.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En brittisk parlamentarisk påtryckargrupp, All-Party Parlamentary Group on Modern Languages, publicerade i våras ett manifest,  i vilket gruppen pläderar för förbättrad undervisning i främmande språk i Storbritannien . I manifestet heter det bland annat:

”Engelska är ett viktigt världsspråk, men den senaste spetsforskningen visar att detta att endast tala engelska i det tjugoförsta århundradet är lika mycket en nackdel som inte tala någon engelska alls.

Kunskap i andra språk – och om andra kulturer – är viktig för utbildning och teknik, ekonomin, internationellt engagemang, försvar och säkerhet och samhälleliga relationer.

Parlamentsvalet 2015 erbjuder en idealisk möjlighet att företa några epokgörande åtaganden  - i det korta, medellånga och långa perspektivet – för att genomföra en drastisk vändning i fråga om Storbritanniens nationella språkkapacitet.

Utan denna drastiska vändning:

• kommer vår ekonomi att drabbas i och med att brittiska företag  hämmas i handeln med övriga världen,

• kommer våra unga människor att drabbas eftersom de inte kan konkurrera på den globala arbetsmarknaden,

• kommer vårt internationella anseende och vår förmåga att utöva ett globalt inflytande att drabbas,

• kommer vårt försvar och våra säkerhetsintressen utomlands att skadas, och

• vårt kulturella kapital på hemmaplan kommer att utarmas. ” (Egen översättning)

Manifestet, som publicerades före parlamentsvalet den 7 maj, stöddes av ett stort antal intressenter. Poängen är naturligtvis att inte ens insiktsfulla britter anser att det räcker med engelska för att konkurrera globalt. Man säljer bäst på köparens språk.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Aftonbladet av den 11 november presenteras mastodontcentret Mail of Scandinavia i Solna som kostat 6 miljarder att bygga och som väl kommer att ta död på ett antal små- och mellanstora butiker. Naturligtvis duger det inte med ett svenskt eller nordiskt namn på jätten. Högst ansvarig för det hela är projektledaren Jonatan Carlring som borde få tummen ned. En vacker dag döper man väl om Kungens kurva till The King´s Bend vilket kommer att sätta myror i huvudet på turisterna...

Lars Borke

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Sverigefinsk språkvård fyller i år 40 år och tidskriften Kieliviesti 35 år. Det firades med ett jubileumsseminarium på Finlandsinstitutet.

Läs vidare i rapporten från seminariet!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Viktor Barth-Kron kommenterar stockholmscenterns namnförslag ”Stockholm Low Line” i sin ordlista i DN den 6 november:

”1. Parkförsvenskning. Centerpartiet vill etablera en park längs det gamla industrispåret på Årstavikens Södermalmssida. Inget fel i det, även om namnet – ”Stockholm Low Line” – var utomordentligt fånigt. Efter kritik har C erbjudit sig att döpa om parkidén på svenska, och bett Södermalmsnytts läsare om hjälp. Flera förslag har inkommit. Mest kreativt hittills är ”Spårsta” – ett utmärkt val, om parken hade legat i Göteborg. Nu gör den inte det. Ordlistan föreslår ett mer konceptuellt namn, gärna samtida och passande för ett spår utan tåg. Exempelvis ”Inställda avgångens park”.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Institutet för språk och folkminnens webbplats)

Bra är ett kort och behändigt litet adjektiv. Betydelsen varierar lite från ’god, nyttig, lämplig, utmärkt, moraliskt högtstående’ till ’ganska stor’, som i en bra slant.

Det heter en bra bok, ett bra vin, bra böcker, bra viner, fast några tror att det är fel att sätta ett oböjligt bra framför ett substantiv. Men det är i dag lika korrekt med en bra bok som boken är bra.

På senare tid har bra dykt upp i sammansättningar som barnbra, klimatbra, och de är lika bra som barnvänlig, klimatvänlig.

Det finns de som tycker att bra är så kort att de förlänger det till braig, som ibland både böjs (braigt, braiga) och kompareras (braigare, braigast). Vill man komparera bra får man ta till formerna bättre och bäst, som inte alls är besläktade med bra utan med det gamla verbet båta, ’vara till nytta’. På skämt kan man höra former som braare och braast.

Ursprunget till bra är italienskans bravo, ’präktig, tapper’. Vi lånade in det på 1600-talet via lågtyskan, först i formen brav i den ursprungliga betydelsen. Senare blev det till bra och betydelsen tunnades ut lite i svenskan, liksom i norskan. I danskan däremot lever brav kvar i sin ursprungliga betydelse. Så är det också i engelska och andra språk som lånat in ordet.

Bra kan dessutom vara ett adverb, som i se bra ut och tjäna bra med pengar. I finlandssvenskan kan det också användas så här: vi kan bra göra så. I Sverige säger man i stället vi kan gott göra så. Däremot kan vi kan lika så bra göra så sägas på båda sidor Östersjön.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den 4 november utdelades priset/prisen ”Pave the ways awards” i Kista. Bland annat deltog kulturministern Alice Bah Kuhnke som prisutdelare. I presentationen från arrangörerna hette det:

”Pave The Way Awards är ett samarbete mellan tankesmedjan A Million Minds och Bling. Syftet är bidra till en mer nyanserad bild av förorten och synliggöra de många förebilderna som finns i miljonprogrammets förorter och skapa ett bättre och varmare Sverige. Den fjärde november kommer Pave The Way Awards att hylla 100 förebilder från Sveriges miljonprogram. Det kan till exempel vara en inspirerande lärare, framstående forskare, talangfulla musiker eller duktiga entreprenörer. Det kan också vara den lokala hjälten, tågchauffören som jobbar hårt varje dag och sprider glädje. Ja, alla personer som är förebilder och kan bidra till en mer positiv bild av förorten.”

Syftet är naturligtvis behjärtansvärt, men varför i jesse namn heter priset ”Pave the ways awards”? Menar initiativtagarna att engelska är huvudspråk i förorterna – och inte svenska? Trots att jag har bott 40 år i Rinkeby/Tensta har jag aldrig märkt detta. Kommer priset i framtiden också att utdelas till personer boende i förorter i Storbritannien, Irland, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland? Menar man att det inte går att hitta ett bra namn på svenska? Vad sägs om ”Förortens förebilder”, eftersom det är vad det handlar om? Eller är det bara fråga om att man tror att alla priser numera måste formuleras på engelska, eftersom engelska – av någon anledning - har en magisk lyster?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)