Conseil d’Etat (motsvarar ungefär Lagrådet i Sverige) har än en gång motsatt sig att Frankrike ratificerar den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Denna stadga antogs i Strasbourg den 5 november 1992 och undertecknades av Frankrike den 7 maj 1999, men den har alltså ännu inte trätt i kraft i Frankrike. Sverige ratificerade stadgan år 2000. Frågan har behandlats två gånger tidigare, 1996 och 2013, av Conseil d’Etat, som alltså rekommenderade avslag.

Konsekvensen är naturligtvis att de olika landsdels- och minoritetsspråken i Frankrike, occitanska (provensalska), korsikanska, frankoprovensalska, bretonska, baskiska, nederländska (flamländska) och alsatiska, fortfarande har en svag juridisk ställning.

Se vidare artikel i Le Monde, “Nouvel obstacle à la ratification de la Charte des langues régionales”.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en uppsats vid Lunds universitet vt 2014 jämför Therese Nicander svensk och kinesisk språkpolitik i ett historiskt perspektiv. Detta är hennes slutsatser.

Undersökningen av den svenska och kinesiska språkpolitiska historian visar att det de båda länderna har många likheter i arbetet med att vårda och skydda språken. Resultatet av undersökningen förvånade mig lite eftersom jag själv, innan arbetets början, förutspådde att Kina hade gjort mycket mer radikal språkpolitiska beslut än Sverige. Men även om det ser ut som om Kina för en mer strikt språkpolitik så visar undersökningen på att det finns fler likheter än olikheter i de båda ländernas språkvårdsarbete.

Anledningen till detta ligger i grunden att majoriteten språkforskare i både Sverige och Kina anser att det är faktorer utifrån som leder till att förändringar sker i språket. Eftersom den mest utbredde teorin om språkutveckling är att språket påverkas av historiska och sociala förhållanden, så blir det även naturligt att de båda länderna har liknande metoder för att vårda och skydda sina språk.

Båda länderna har uppfattningen att språkvården måste kontrollera olika aspekter i språket, och menar att språkvårdens huvudsakliga uppgift är till för att skapa gemenskap och förena landets befolkning. Kina har många etniska grupper som har olika dialekter, därför är det viktigt att språkpolitiken fokuserar på de etniska gruppernas språkliga jämställdhet och den fortsatta utvecklingen av det rikstäckande gemensamma språket mandarin. Även i Sverige finns det många olika språk som beror på en ökad invandring. Detta gör att språkpolitiken fokuserar på att få alla nya svenskar att ta till sig språket och att se till att svenskan utvecklas i lagom takt, samtidigt som man värnar för de språkliga minoriteternas jämställdhet.

En annan gemensam faktor som påverkar de båda ländernas språkpolitiska aktiviteter är mentaliteten hos oss människor. Människan är i grund och botten ett djur. Även om det kan låta irrelevant i den studien av språkpolitisk historia, så är det människans flock- och revirinstinkter  som  är  grunden  till  att  många  vill  skydda  sitt  land  och  språk.  Den misstänksamhet som ofta finns mot nymodigheter är inte en inställning som är begränsad till en specifik nationalitet eller grupp av människor. ”Det var bättre förr” mentaliteten och känslan av oro för plötsliga förändringar hör till människans natur.

I både Sverige och Kina är det framförallt inflytande från andra språk som bekymrar den språkintresserade befolkningen. I de båda länderna diskuteras det flitigt om engelskans påverkan på språket. Det som skiljer debatterna i de båda länderna åt är att oron över engelskans påverkan av det svenska språket till mestadels finns hos allmänheten och inte bland lingvisterna. Språkforskarna har goda kunskaper i svensk språkhistoria. Till exempel hade tyskan på 1500- och 1600-talet och franskan på 1700-talet stort inflytande på svenskan utan att vara ett hot mot svenskan som det officiella språket i Sverige. Inflytande på svenskan från andra språk är bara en del i språkets utveckling och så länge som svenskan har positionen som officiellt språk i Sverige, och att utvecklingen inte går i för snabb takt, så finns det ingen risk att engelskan kommer att konkurrera med svenskan.

I Kina däremot finns det en oenighet även hos lingvisterna, där vissa ser engelskan som ett hot medan andra tycker att engelskan har en viktig funktion i Kinas globalisering. Detta tror jag beror på mandarinkinesiskans ostabila position som ett nationellt språk för hela riket. För även om både svenska och mandarin enligt lag är utsedda som officiella huvudspråk  i  respektive  land  så  har  svenskan  en  mycket  starkare  position  hos befolkningen än vad mandarin har i Kina.

Svaret på varför mandarin har så pass svag status i Kina mot svenskan i Sverige finner vi ifall vi undersöker de båda språkens historiska utvecklingar. Svenskan som vi talar idag har sitt ursprung från 1500-talet och hade redan då en stark position som nationellt språk. I Kina däremot var det inte förrän på 1900-talet som arbetet tog fart mot att utveckla ett rikstäckande  gemensamt  språk  och  beslutet  att  just  mandarindialekten  skulle  få  bli nationellt standardiserat språk i Kina. Mandarin har helt enkelt inte hunnit få samma status i Kina som svenskan har i Sverige.

Båda ländernas språkpolitiska arbete har fokuserat på att utveckla och sprida ett rikstäckande, komplett och samhällsbärande språk. Både Sverige och Kina har som mål att vårda och skydda de språk som finns i landet och detta har lett till den svenska respektive kinesiska språklagen. Lagarna skiljer sig dock lite genom att den kinesiska lagen syftar till att påverka normaliseringen och övergången till den standardiserade kinesiskan som ett officiellt nationellt språk, medan det verkar som den svenska lagen mer har ett syfte att beskriva ett befintligt läge för svenskan.

Slutsatsen jag kommer fram till i den här jämförelsestudien av Sveriges och Kinas språkpolitik är att både ländernas språkpolitiska historia har många likheter. Men trots att båda länderna har en språklag som fastställer svenskan respektive kinesiskans position i samhället så är det nationella språket mandarin mycket yngre än den moderna svenskan, och det krävs ytterligare arbete för att det ska få samma position som svenskan har i Sverige.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Detta är förmodligen ett av de dråpligaste offentliga översättningsfel som har gjorts. Det påminner om översättningen till kymriska, som en myndighet i Swansea, Wales, hade tagit initiativ till. "No entry for heavy goods vehicles. Residential site only" hade översatts till "Jag är inte på kontoret för tillfället. Skicka text för översättning" - se detta inlägg. Då förstår man också hur felöversättningen hade gått till.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På färjan mellan Tyskland och Danmark botaniserar man ju gärna i taxfreebutiken, även om vinsten med att köpa varorna ombord är minst sagt försumbar.

Häromdagen gjordes dock en annan "vinst" och det på det språkliga området. Jag konstaterade med häpnad och glädje att tillverkaren/distributören för vårt eget vodkamärke har skojat till det ordentligt. Så roligt kan det bli när man älskar det svenska språket (och det gör tydligen det franska företaget Pernod!).

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ibland blir man glad - som idag när man i SvD kan göra den överraskande upptäckten av ordet "gräsrotsfinansiering". Ja, ni gissar alldeles rätt: Det är svenska för "crowdfunding". Tänk att de har kommit på detta! Ordet är t o m längre än det engelska originalet. Så allt hopp kanske ändå inte är ute.

Hillo Nordström

PS  Kommer snart med ett nytt positivt inlägg - efter att ha redigerat en bild och listat ut hur man infogar den i texten.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Projektet Djurnamn i Sverige  undersöker namngivning på djur i Sverige och vad namnen säger om synen på djur i Sverige nuförtiden:

”Om du ropar på Molly eller Sigge är chansen lika stor att det kommer två hundar som två små barn. Men vad säger egentligen namnen om vår syn på djur?”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det är inte Språkförsvaret som avses utan Ulum Dalska (Föreningen för Älvdalskans bevarande), som försvarar älvdalskan och som verkar för att älvdalskan ska bli erkänd som minoritetsspråk eller landsdelsspråk. Facebooksidan har 2890 medlemmar.

Björn Rehnström skriver i ett inlägg på Facebooksidan idag:

”Stellið upp för Ulum Dalska nu!

Ulum Dalska beyöver ien ny uordfyörend. Jan Thomsson klaiv åv. Og nu beyöv dier jåp min dig.
Anmel dig eld föreslå noger så du edd tykkt passer sos uordfyörend i styöst språkförienindsje i landę. Eð beyöves og non ny i walberedsjnindsjin.
Dielið ittajär so flierer for sjǫ eð.

PM að mig so stsjikker ig eð wiðera að Ulum Dalskaes walberiedningg.”

Och i översättning:

”Ställ upp för Ulum Dalska nu!

Ulum Dalska behöver en ny ordförande. Jan Thomsson avgår. Och nu behöver de hjälp av dig.
Anmäl dig eller föreslå någon du tycker passar som ordförande i Sveriges största språkförening. Det behövs också någon ny i valberedningen.

Skicka meddelande till mig så vidarebefordrar jag förslagen till valberedningen. Dela gärna detta så fler får se det.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, “Saving Endangered Languages Before They Disappear”, i Solutions skriver Gregory D.S Anderson, som förestår The Living Tongues Institute for Endangered Languages, avslutningsvis:

“ I fråga om de få exempel av sanna framgångshistorier vad gäller att vända utvecklingen mot ett språkbyte, ingår nästan alltid en statssanktionerad politik, som understödjer tolerans gentemot språklig mångfald.  Detta är exempelvis fallet beträffande maori i New Zealand, kymriska i Wales eller iriska i Irland. Tack vare detta stöd ovanifrån, kombinerat med en gräsrotsrörelse underifrån, har alla dessa språk många flera talare än de hade för en generation sedan. Om minoritetsspråksamfund, stora som små, tillåts frodas, kommer de vanligtvis också att göra det.  Men processen är inte lätt och kräver betydande engagemang från både minoritetspråksamfundets och majoritetssamhället sida. Det enda korrekta måttet på framgång är om nya talare genereras. Detta gäller oavsett storlek på det hotade språksamfundet och oavsett om språket talas av en handfull människor eller hundratusentals eller till och med miljoner.  Förvisso finns det ingen patentlösning för samfund som står inför språklig förintelse. Men ’uppifrån-ner plus nerifrån-upp’ handlingslinjen som förespråkas här har visat sig vara framgångsrik oberoende av språket självt, dess belägenhet eller i vilken grad det är hotat.

Kortfattat, om de ges möjligheten, kan inhemska minoritetsspråksamfund skapa sina egna vägar under det tjugoförsta århundradet och lämna glömskans väg. Om inhemska samfund ges det rätta stödet, verktygen, träningen, kommer de att finna nya arenor för att uttrycka sig själva, och internet erbjuder en spelplats för detta på en nivå som var otänkbar bara för en kort tid sedan. Fastän dessa frågor är verkliga och allvarliga, finns det skäl att hoppas att dessa samfund hittar uttrycksmedel som gör det möjligt för dem att överleva i framtiden.  På så sätt kan vår kollektiva erfarenhet som människor fortsätta att berikas, snarare än utarmas, alltmedan vi undersöker och försöker förstå de många olika - och lika värdefulla - sätten att uttrycka oss själva i språk – det mest mänskliga av alla kännetecken. Länge leve dessa sista talare, och må de inte vara de sista trots allt! ”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)