(Öppet brev/pressmeddelande)

6/2 2015

Nordiska rådet

Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti

Patentbesvärsrätten

Det har uppstått en konflikt mellan Nordiska rådet och Socialdemokraterna i Sverige angående användningen av begreppet den ”nordiska modellen”.  De senare har registrerat begreppet som ett varumärke, vilket Nordiska rådet har bestridit. Patentbesvärsrätten i Sverige beslutade dock den 18 december 2014 att ge Sveriges socialdemokrater ensamrätt till varumärket ”Nordiska modellen”.

Patentbesvärsrättens beslut är underligt. Det finns anledning att instämma i Nordiska rådets presidiums överklagande i april 2014 att:

”den nordiska modellen utgör ett allmännordiskt politiskt gods, och kan inte betraktas såsom varande ensidigt svenskt eller tillhörande någon särskild politisk gruppering. Den nordiska modellen är en del av hela Nordens och alla nordbors kulturpolitiska arv.”

Nordiska rådets president, Höskuldur Þórhallsson, säger också att

”’den nordiska modellen’ har använts i olika sammanhang inom det officiella nordiska samarbetet i årtionden, oavsett vilken politisk majoritet som har företrätt regeringar eller parlamentet.”

Man måste komma ihåg att den ”nordiska modellen” syftar på en föränderlig verklighet. I domskälet från Patentbesvärsrätten heter det:

”’Den nordiska modellen’” utgör en beteckning på en samhällsmodell som sedan förra århundradet använts i de nordiska länderna och som innefattar en välfärdsstat med bl.a ett utbyggt socialt skyddsnät, hög levnadsstandard, hög sysselsättning och en hög nivå av jämställdhet. Beteckningen används bl.a i samhällsdiskussionen och i den politiska debatten.”

Det förefaller märkligt att Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti har introducerat en ”nordisk modell” och inte nöjt sig med en ”svensk modell”.  En ”nordisk modell” borde omfatta alla de nordiska länderna, Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Det framgår inte om SAP agerar i samråd med de socialdemokratiska partierna i de övriga nordiska länderna eller inte. Har de också registrerat den ”nordiska modellen” som varumärke i sina respektive länder? Om detta är fallet, så är det en fråga för historieskrivningen, vilket faller utanför ramen för vårt ställningstagande. Om Socialdemokraterna i Sverige däremot ensamt har inregistrerat varumärket ”den nordiska modellen”, finns det anledning att reagera av språkliga skäl.

Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti kan alltså göra anspråk på en ”svensk modell”, inte en ”nordisk”. Om det vore så att det var Socialdemokraterna i Sverige hade utarbetat den ”nordiska modellen”, förutsätter det att SAP alltid har varit det parti som först tagit initiativ till progressiva reformer, medan de övriga regeringarna eller de övriga socialdemokratiska partierna i Norden enbart har anslutit sig. Det är en inte alltför vågad gissning att detta knappast varit fallet. Det räcker med att påpeka att allmän och lika rösträtt infördes 1906 i Finland, 1913 i Norge, 1915 i Danmark och Island och 1919 i Sverige.

Begreppet den ”nordiska modellen” kan ges varierande innehåll över tid och syftar alltså på en föränderlig verklighet. Det kan naturligtvis fungera som ett propagandanummer eller som en säljande slogan, men något varumärke specifikt för Sverige är det inte.  Det måste stå alla nordbor att fritt använda begreppet, oavsett vilket innehåll man sist och slutligen lägger in i det.

Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

Svenska språket fylls på med en mängd inlånade ord, av vilka en hel del är svårhanterliga och olämpliga. Hur är det med våra dialekter, har vi där en reserv att ösa ur när det gäller ord och uttryck? Det bör ju i så fall vara ord som är lätta att uttala och hantera.

Jag lyssnade på programmet "Språket" i P1 där det sydsvenska ordet "skula" diskuterades. Ordet betyder helt enkelt att ta skydd för regnet och är släkt med ordet skyla. Ordet används mycket i Skåne och är värt en större spridning, tycker jag. Man kan kanske tänka sig att ordet även skulle kunna användas i datorvärlden i framtiden, vad vet jag.

Frågan är om det finns andra dialektord som kan få en plats i allmänspråket och som eventuellt även kan bli alternativord till mera svårhanterliga inlånade ord.

Skula

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Illustration av Minna Sundberg - publicerad i The Guardian den 23/1 2015)

Dessa språkträd illustrerar den indoeuropeiska och den uralska språkfamiljen. Det finns också delförstoringar av dessa språkträd på The Guardians webbsida.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I samband med att Jørn Lund tidigare i år mottog Den Berlingske Fonds Hæderspris, höll han ett tacktal, i vilket han framhöll betydelsen av den mellannordiska språkförståelsen:

”Danskere finder sammen i udlandet, og ofte finder de også frem til, at de på flere områder deler kulturbaggrund med nordmænd, svenskere, islændinge og færinger. Det har sine historiske forklaringer, og det ligger også i det fælles udgangspunkt for de nordiske sprog.

Det danske, islandske, norske, svenske og færøske sprog er nærtbeslægtede nordgermanske sprog. I vikingetid og tidlig middelalder må der snarere tales om dialekter end om forskellige sprog, og det nordiske sprogområde udstrakte sig til dele af Irland, De Britiske Øer, Shetlandsøerne, Orkneyøerne og Normandiet. Sproget havde ikke noget etableret navn, men dansk tunge er blevet anvendt, i Sverige helt op i 1200-tallet. Dette oldsprog var nært beslægtet med oldengelsk, som det hed i vikingetiden, da vi »bød over England«, og det påvirkede sproget i England meget stærkt. Ord som bread, egg, fellow, husband, they, them, their, sky, husband, window, live, die er nordiske lån, og hundredvis af engelske stednavne har samme baggrund.

Siden middelalderen har de nordiske sprog stort set været udsat for de samme påvirkninger fra andre europæiske sprog, især fra tysk i middelalderen, siden hen i mindre grad fra fransk og italiensk og hele vejen igennem af de klassiske sprog. Fra 1900-tallets sidste halvdel har alle sprogene først og fremmest været påvirket af engelsk. Det er pay back-time! Men dette fællesskab med engelsk har gjort det let for os at lære det fremmedsprog, som for tiden er mest udbredt, hvis man både medregner engelsk som modersmål og engelsk som første fremmedsprog.

Desværre har det også givet mange det indtryk, at vi kan kaste de nordiske nabosprog bort som en hilsen fra gamle dage. Men aldrig har der været mere trafik over de nordiske grænser end nu, og i løbet af få ugers ophold kan danskere, nordmænd og svenskere klare sig på arbejdsmarkedet i et naboland.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Denna intressanta film - 56 minuter lång - går igenom estlandssvenskarnas historia, språk och kultur. De flesta historiker har tidigare hävdat att svensktalande bosatte på öarna utanför Estland och i västra Estland först på 1200-talet, men vissa arkeologer menar idag att denna inflyttning skedde redan före vikingatid.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vestmanlands Läns Tidning publicerade den 29 januari en recension av "Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket". I recensionen skriver Staffan Bergsten bl.a.:

"De inte mindre än tjugo bidragen är skrivna av allt från lärda professorer till journalister, översättare och skönlitterära författare. Det som förenar dem är kärleken till språket, i första hand svenskan men även vidare."

Han asvlutar sin recension med att konstatera:

"Allt som allt en rik och tankeväckande bok."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ett inlägg  i denna nätdagbok den 19/10 2012 informerades läsarna om tyskans längsta ord liksom att svenskans längsta ord efterlystes. Uppräkning av mycket långa svenska ord var säkerligen inte komplett.

I en notis i Namn och Nytt i DN idag berättar Claes Östlund om ett ord, som han lärde sig av sin far på 40-talet och som alltså ska ha använts:

Stockholmsspårvägarsskensmutsskjutarefackförenings


beklädnadsordförande (1)

Ordet är på 70 bokstäver. Claes Östlund skriver:

”Till saken hör att de många spårvagnsspåren då och då måste rengöras av någon som hade en specialgjord skyffel.”

Man kan förstå att det behövdes en specialgjord skyffel. Men var skensmutsskjutarna verkligen så många att de bildade en fackföreningssektion med en egen ordförande, t.o.m en beklädnadsordförande? Den här frågan måste nog penetreras ytterligare.

Observatör

1) Nätdagboken accepterar inte hela det långa ordet av någon anledning.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)