Rektorer för fem tekniska högskolor publicerade den 26/11 en debattartikel, ”Termer är centrala för ingenjörer”,  i Svenska Dagbladet. Artikeln har fram till nu undgått Språkförsvarets ögon. Rektorerna skriver inledningsvis:

”Regeringens förslag att i princip dra in det statliga stödet till Terminologicentrum från den 1 januari 2016 har mötts med massiv kritik. Vi, företrädare för några av landets tekniska högskolor, vill instämma i den kritiken och mana till besinning och omprövning av förslaget. TNC är av central betydelse för ingenjörslandet Sverige och det var ingen tillfällighet att det skapades av Ingenjörsvetenskapsakademin på 1930-talet.

Många argument mot förslaget har redan förts fram. Svenska akademien har exempelvis pekat på hur en mycket liten besparing i statens budget kommer att få oproportionerligt stora konsekvenser. Argumenten för regeringens principiella ståndpunkt är också mycket luddiga och framstår som ogenomtänkta.”

Det märkliga är att regeringen aldrig drog tillbaka detta förslag trots den massiva kritiken. Nu föll som bekant regeringens budgetproposition i riksdagen, vilket innebär att besparingarna inte kommer att genomföras, åtminstone inte fram till valet i mars. Sedan får vi se om förslaget får nytt liv igen.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Lingvistbloggen - se även kommentar på den sidan)

”Språktester av asylsökande – kan rättssäkerheten garanteras?” 
Vetenskaplig diskussion kring språkanalyser och migrationsrätt. 

Institutionen för lingvistik i samarbete med Juridiska institutionen arrangerar ett seminarium i syfte att öppna för en vetenskaplig diskussion om språkanalysers principiella lingvistiska aspekter och analysernas rättsliga betydelse vid Migrationsverkets beslut om asylrätt.

Inbjuden talare: jurist Byron Törnström, Göteborg

Tid: torsdag 18 december 2014, kl. 15:00–17:00

Plats: Hörsal 3, Hus B, Södra huset, Frescati, Stockholms universitet

Seminariet är öppet för allmänheten och kostnadsfritt men föranmälan krävs.

Sista anmälningsdag: 16 december 2014, kl. 17:00

Länk till anmälningsformuläret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvarets nyutkomna antologi med bidrag av:

Lars-Gunnar Andersson, Verena Reichel, Arne Rubensson, Frank-Michael Kirsch, Björn Ranelid, Bengt Berg, Katarina Gäddnäs, Annemarie Krarup, Finn-Erik Vinje, Mia Mårtensson, Ingrid Ramberg, Donald A. Hughes, John Alexander, Raoul J. Granqvist, Marika Tandefelt, Kenneth Myntti, Leif Höckerstedt, Hillo Nordström, Inger Viklund-Persson och Birgitta Agazzi.

Boken finns att köpa hos nätbokhandlare och välsorterade bokhandlare. Dessutom kan boken köpas till medlemspris på boksläppet den 11 december i Stockholm. Vid frågor kontakta sprakforsvaret@sprakforsvaret.se eller sprakforsvaret@yahoo.se.

Ur innehållet:

”Varifrån får man formuleringsglädje? Jag tror att alla barn gillar att leka med språket. De snappar upp fraser som lagens långa arm, trampa i klaveret och ingen ko på isen och funderar över knepigheten. Har lagen en arm? Hur gör man när man trampar i ett klaver? Brukar det vara kor på isen? Här finns alla möjligheter till språkliga samtal. Ett annat tips är att inte nöja sig med Kalle Anka på julaftonen utan också avsätta tid för Karl-Bertil Jonssons julafton. Där finns en fantastisk språkglädje. Vi vill naturligtvis inte att våra barn och barnbarn i alla situationer ska tala precis så. Det kan bli problematiskt. Men det vore bra om de fann glädje i Tage Danielssons formuleringar. Då skulle mycket vara vunnet (ur Lars-Gunnar Andersson: Kärleken till språket).”

”Mitt första språk är svenskan, min mors språk, för mig samhörighetens och ömhetens språk, men också vredens och rädslans. Det är de ursprungliga känslornas språk. Än i dag tycker jag att flera uttryck för sinnesförnimmelser, från smakens, luktens och beröringens område, känns åskådligare och mer talande på svenska än på tyska. Gripandet och be-gripandet är ännu ett med begreppet. ”Druvor” är sötare än ”Trauben”, ”rötter” är segare och mer fastvuxna än ”Wurzeln”, och inget gräs kan vara så mjukt som ”lent gräs”. Å andra sidan kan heller ingen gröt vara så avskyvärd som ”gröt”, och ingen potatisklimp så oövervinnelig som ”kroppkaka” (ur Verena Reichel: En glänta i ordens landskap).”

”Inte heller vid universitetet, på den institution där man undervisade i svenska och nordiska språk, mötte jag någon passion eller kärlek till det egna språket (i så fall var den djupt fördold för oss studenter). Det verkade som om de som hade språket som arbete enbart såg det som ett arbete. Det föreföll mig som om yrkesvalet lika gärna hade kunnat leda till en karriär som revisor eller konsult inom Väg & Vatten. Där fanns experten på fonetik och där professorn i grammatik och där en lektor i språkhistoria. Visst kunde de sitt jobb, men vad därutöver? Jag saknade en Harry Martinson, en tje-ljudens konung, en mästare som brann för orden, för uttrycksmöjligheterna, en som kunde tala om ”en gräsvåt daggmorgon och plommonläppar, en gräshoppas flitiga stråke, doftheta osynliga ångor, stenarnas mosskuddar där myren ryker våtluden och dimmor svänga skepnadstöjda, svepningsartade, om en trashär av söndernötta ord och om truismer som försummats och föraktats och vand- rar runt och ber om röst och färg.” Och jag tänkte också att jag själv en dag, om jag en gång skrev en bok, skulle bli arvinge till tje-ljudens konung och få användning för ordet dalkjusa (ur Arne Rubensson: Som solens din gång – lik malmens din klang).”

”Svenskan hade sina särdrag. Detta språk verkade må bäst när det tillåts vara konkret. Inga krusiduller, tack. Det var något lutherskt över svenskan, en rättframhet parad med sparsmak, passande till Martin Luthers råd till en talare: Tritt keck auf, machs Maul auf, hör bald auf ! (Uppträd kavat, öppna käften, sluta snart!). /…/ Vid en av mina resor till Sverige efter murens fall besökte jag ett bibliotek i Ronneby. På ett bord låg en hög med böcker, och på dem en lapp: Inbumsas! Ett mycket märkligt ord i tyska öron i samband med böcker… Bibliotekarien förklarade Bibliotekstjänsts Utlånings- och Mediekontrollsystem för mig. Det byråkratiska monstret fick tämjas och blev Bums. ”Inbumsas” innebar, att böckerna behövde registreras och därmed få sin plats i systemet. Åtta bokstäver räckte för att beskriva fenomenet (ur Frank- Michael Kirsch: Sprickor i muren).”

”Vad skulle världen förlora

om svenskan skulle utrotas?

Alla lokala avtalsförhandlingar,

produktionsutvecklingsstrategier,

språkliga vitböcker,

alla predikningar, lovsånger

böner och vittnesmål.

Ingen skulle någonsin längre

ens i böckerna

karda ull, hässja hö

eller hänta skötar. (Ur Katarina Gäddnäs: Det oöversättliga)”

”I dag har många som talar och skriver förvandlat språket till en kloak och container. De har ingen vilja, förmåga eller lust att sortera soporna. Det är som om aningslösa papegojor ger ifrån sig betydelselösa läten. De tar inte ansvar för språket och det handlar inte om en positiv utveckling, utan om sabotage och skadegörelse av ett ovärderligt arv. Särskrivningen av ord har blivit en neurologisk åkomma och ett lyte hos en hel generation som därtill har satt grammatik och stavning på undantag. De saknar handstil. Enkla texter reser sig som hinder för dem och blir en vallgrav mellan förståelse och obegriplighet (ur Björn Ranelid: Orden uppstår från döden).”

”I norske ører rommer svensk språk skjønnhetsverdier av høyeste rang. Svensk er i nordmenns ører et vakkert språk, om den saken rår ingen tvil. Det finnes en vrimmel av utsagn fra norske litterater som vitner om hvor høyt svensk språk rangerer. Lyrikeren Arnulf Øverland framhever således det svenske språks «sonore klangfylde», og litteraten Odd Solumsmoen er riktig høystemt: «Jeg ble sittende og lytte henført til det svenske språkets velklang (…) Å, disse melodiøse passasjer, dette litt pompøse, disse vokaler så rike på grandezza – og jeg kjente meg som en loslitt plassgutt som ikke kunne åpne munnen uten å røpe sin triste herkomst. Svenska språket har gull i strupen. Det skal en være adel for å kunne snakke, unnskyld: tale.» (ur Finn-Erik Vinje: Fra lillebrors synspunkt)”

”Det är något helt oemotståndligt att följa associationsbanor, lånord och principer för ordbildning i ett visst språk – och så se vart det leder. Svenskan torde vara svårslagen vad gäller sammansättningar. Artikeluppslagssammanställningslista – inga problem! Språknördboksamlingsfavoriter – visst! Turkiskan i gengäld är fantastisk vad gäller sättet att modifiera ord, till exempel åstadkomma förstärkningar av typen klarblå, knallröd, illgrön. På svenska måste varje förled läras in, på turkiska skapas de genom en ljudlek: masmavi, kipkirmizi, yemyesil. Logiskhet, förutsägbarhet och en alltigenom uttalsenlig stavning har gjort att många matematiker och filosofer lockats att läsa turkiska (ur Ingrid Ramberg : Funderingar om kontrast och kontext).”

”Jag önskar ofta att svenskarna skulle vara stoltare över sitt språk, omhulda det och skydda det. Det är en fråga om att antingen använda det eller att tappa det helt. Om det är så häftigt för unga människor att uttrycka sig genom att stoppa in engelska ord i svenskan, eller för svenskar i näringslivet att använda engelska sinsemellan för att det är effektivare, vad innebär det för den nationella identiteten? Det är svårt att stå emot engelskans framfart, men det måste ändå vara bättre att behärska sitt eget modersmål till fullo än att stå där med en urvattnad variant av ett språk som har förlorat sin kraft (ur Donald A. Hughes: Ur översättarens synvinkel).”

”Som utveckling är det säkert bra för mig och mina engelsktalande vänner. Vi får bättre service på restaurangerna, kommer in på de finaste inneställena utan att stå i kö, har det lätt med sociala kontakter, ja …, men … Det kan inte hjälpas. Jag blir urförbannad när jag blir tvungen att lyssna till dagens ungdomar med deras konstanta flöde av ”shit”, ”fuck”, ”fucked up” och ”fuck you”. Det finns en inre röst som skriker – om du måste svära, svär på svenska for God’s sake. Det är som om sådana uttryck är socialt accepterade. Det är de inte. Det är fruktansvärda förolämpningar med ett enda syfte – att göra motparten – mottagaren – upprörd, ledsen, arg, att må dåligt (ur John Alexander: Världens artigaste språk?).”

”Jag förespråkar den nordiska mångfalden. Att vi talar de nordiska språken med varandra, att vi översätter varandra, att vi förmår lyssna oss fram till Kalevala, Eino Leino, finskan i Elmer Diktonius – svenska – dikter. Att vi förstår att översättning är världens största språk. Att vår svenska är annorlunda, min och din, och att båda behövs, för allas skull. Att vi förbjuder kannibalism och avvisar retoriska floskler som majoritet och minoritet (ur Raoul J. Granqvist: Språk som kannibalism. Språk som översättning).”

”Den som har vuxit upp med två språk – med två modersmål – kan känna sig sliten åt två håll. Lösningen blir då att identifiera sig som tvåspråkig. I dag är antalet individer som vägrar att bara höra till en grupp redan stor; det var den inte i min barndom och ungdom. Mer än hälften av de äktenskap som ingås av finlandssvenskar går numera över språkgränsen. Möjligheten att växa upp på två språk finns, och det är många föräldrar som satsar på att ge sina barn två språk från början. De som identifierar sig som tvåspråkiga utgör en viktig grupp som bidrar till att upprätthålla tvåspråkigheten i Finland. De kan bygga broar på ett annat och kanske trovärdigare sätt än vi som visserligen behärskar bägge språken (svenska eller finska), men känner att vi bara har ett modersmål (Ur Marika Tandefelt: Finlandssvenska på busshållplatsen)”

"Jag hävdar att de finlandssvenska beslutsfattare som försöker institutionalisera tvåspråkigheten utgående från de ideal som gäller på det individuella planet håller på att skjuta sig själv i foten. Jag tror inte att tillväxten tar fart hur man än skriver mani- fest och hur man än försöker tona ner svenskan till förmån för den uppburna tvåspråkigheten.

Jag utgår ifrån att de politiker som vurmar för ökad institutionell tvåspråkighet gör det i första hand för att gynna sin egen politiska karriär i dagens antispråkpolitiska miljö. Den som på allvar vill befrämja finskspråkigas möjligheter att lära sig svenska skulle snarare tala för ökade språkbadsmöjligheter i stället för en ny, tvåspråkig skola som kan tänkas attrahera tvåspråkiga familjer och som därför kan ses om en konkurrent till den svenska skolan.

Går vi in för en tvåspråkig blandskola fullt ut gör vi på sikt slut på den kulturautonomi som hittills har säkrat svenskan i Finland. (Ur Kenneth Myntti: Tvåspråkighetens olidliga lätthet)”

”Svenskan i Finland blir ett problem eftersom regeln om ett land och ett språk som något självklart störs. I Finland talas ju finska, i Sverige svenska. Rikssvensken tittar bort. Lite som man ignorerar ett par som har sex på gräsmattan! Man vet inte riktigt hur man ska reagera. Det blir inte bättre av att fosterländskhet, modersmål och allmän självhävdelse hör till saken i Finland liksom en komplexfylld inställning till Sverige. Sverige ses som omanligt och lite pjåkigt. Allt detta är folkliga attityder som naturligtvis inte kommer fram i den officiella politiska retoriken. Men de spelar en stor roll för svenskan i Finland. Dem är rikssvensken saligt okunnig om. (Ur Leif Höckerstedt: Älska sin svenska – en finlandssvensks bekännelser)”

”Att älska sitt eget språk innebär inte att man nedvärderar andra språk och tycker att de är underlägsna. När det gäller kärlek till språk behöver man inte bete sig som vissa fotbollsfans, som verkar tro att bara för att man är anhängare till ett visst lag så måste man hata det andra laget. Nationalismen har ju blivit ett något nedsolkat fenomen, som kan innebära självgodhet och förakt för andra och leda till krig och förtryck. Men det finns också det som brukar kallas ”den goda nationalismen”, som inte har dessa negativa sidor. På samma sätt bör man förhålla sig till kärleken till modersmålet, det finns en god sådan kärlek. Den behöver man inte skäm- mas för utan tvärtom lufta lite då och då. Det är bra för den egna självkänslan (ur Birgitta Agazzi: Svenskan rikare än du tror).

Nätverket Språkförsvaret

www.språkförsvaret.se/sf/

www.sprakforsvaret.se/sf/

I en debattartikel, ”Försvaga inte svenskan i världen”,  i Expressen igår går Leif Pagrotsky, f.d socialdemokratisk kulturminister, emot förslaget i budgetpropositionen att successivt avveckla statens stöd till svenskundervisningen utomlands. Han skriver:

”I en undanskymd bisats i en teknisk bilaga till budgeten föreslås att detta avskaffas. I samma bisats nämns dessutom att all informationsverksamhet för att locka studenter som inte är EU-medborgare till svenska universitet också ska bort. Detta har skett utan normal beslutsprocess och utan ordnad redovisning av motiv och konsekvenser. Detta ligger dessutom under Utbildningsdepartementet och högskolan, medan intresset i hög grad ligger någon annanstans, som kultur- eller näringspolitik, exportfrämjande (näringsdepartementet) och Sverigeinformation (UD).”

Nu har i och för sig regeringen backat från förslaget – se detta pressmeddelande. Att debattartikeln publiceras några dagar efter detta beslut, beror förmodligen på Expressen, och inte på Pagrotsky. Under alla förhållandena är det bra att han tar ställning på detta sätt.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

   (Bilden är hämtad från Expressen/Omtalad.nu)

Problemet är att vissa ord i svenskan är mångtydiga.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej! Har bara lite undringar om det lilla ordet "ja". Jag har märkt att detta lilla behändiga ord mer och mer ersätts med engelskans "yes", och det tycker jag är synd. Ordet ja är både vackert (speciellt med långt a) och nyansrikt både i uttal och betydelser. När jag satt och funderade på ordet så upptäckte jag hur nyansrikt ordet är. Vi säger ja, ja-a, jaha, a, a-a osv, alla med en liten speciell betydelse. Detta lilla vackra ord får bara inte försvinna ur svenskan. Jag hörde nyligen en intervju av förskolebarn på radion. Alla barnen sade" ja" eller "a" på frågorna som reportern ställde, så det finns hopp. Det lät mycket trevligt.

Ja (signatur)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den franska filmen Bande de filles, d.v.s Tjejgänget,  hade premiär i Sverige i fredags. Men titeln har inte översatts till svenska i Sverige – utan till engelska! Cecilia Christner Riad skriver i dagens DN:

”Det är inte första gången en utländsk film får en titel på engelska i Sverige. Richard Linklaters ’Boyhood’ heter som sagt så även för den svenska publiken. Det är många engelskspråkiga filmer som får behålla sin engelska titel numera.

Men att låta en fransk film få en engelsk titel för en svensk publik är en annan sak. Det leder tankarna helt fel. Det dröjde länge innan jag klykade vilken kulturell sfär ’Girlhood’ rör sig i. Man kan bli språkpolis för mindre.”

(Denna nätdagbok är knuten tll nätverket Språkförsvaret)

Regeringen retirerar och låter stödet till Svenska institutets satsning på svenskundervisningen utomlands bli kvar. Det betyder att kritiken mot förslaget i budgetpropositionen att successivt avveckla detta stöd har haft effekt.

–  Regeringens avsikt är att verksamheterna kommer att få fortsatt statligt stöd, skriver Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, ett pressmeddelande.

Mer än 15000 studenter utanför Norden läser svenska. De flesta återfinns i Tyskland, USA och Ryssland. Svenska institutets stöd används bl.a till bidrag till läromedel, gästföreläsningar och stipendier.

Fortfarande har dock inte regeringen backat från förslaget att kraftigt reducera anslaget till Terminologicentralen, det organ i Sverige som fr.a utvecklar svenskt fackspråk. Se vidare denna artikel och stöd gärna namninsamlingen  till förmån för TNC på nätet. 2351 personer har undertecknat den i skrivande stund.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)