I oktober i fjol besöktes Språkförsvarets nätdagbok av 13 374 besökare, eller 431 besökare per dag. Det var det högsta antalet besökare på månadsbasis för 2019. Denna siffra har redan överträffats i år, eftersom nätdagboken hade 15 318 besökare i mars, eller 494 besökare per dag.

Skicka gärna inlägg om språkfrågor till sprakforsvaret@yahoo.se, så kan det kanske publiceras här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta är en kommentar till Peter Kadhammars artikel ”Svenskarna är minst lika coola som britterna” )

Det svenska språket är fullt av möjligheter och ger oss chansen att tala med över 20 miljoner människor i fyra till fem andra länder – om vi bara uppskattar det och ser till att använda det.

Till skillnad från britterna som har sett till att prångla ut sitt språk över världen, på både ofrivillig och frivillig basis, (och som ser till att dra stor nytta ekonomiskt av detta) har många alltför många svenskar en besynnerligt ljum inställning till sitt eget modersmål. Många verkar till och med ha svårt att uppskatta det här på hemmaplan.

Är det de dryga tvåhundra åren av oavbruten fred (och det hos vissa därav följande dåliga samvetet) som har gjort många av oss avtrubbade även språkligt sett?

Såväl flyktingkris som Coronakris har visat en utbredd intet-ont-anande-mentalitet.

Det är bara vi svenskar själva som kan stå upp för vårt språk – låt oss göra just detta. En mycket viktig början på detta arbete är att lagvägen slå fast att undervisning i svensk skola ska ske på svenska!

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Men hawaii är numera officiellt språk på Hawaii, men tydligen inte i domstolarna... Efter att USA annekterade Hawaii 1898 (tidigare en spansk koloni), inledde de nya makthavarna efter några år en systematisk politik för att tränga undan och marginalisera språket. Först på senare år har det inletts en kamp för att revitalisera hawaii.

Läs vidare här!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag blir alltid lika glad när jag hör finlandssvenska. En vacker variant av det svenska språket.

Också språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det svenska medicinteknikföretaget Mölnlycke  Health Care AB har under veckan och mitt under coronakrisen haft leveransproblem. Det var skyddsutrustning som skulle levereras vidare till Italien och Spanien. Men leveransen stoppades och blockerades i Frankrike. Under coronakrisen är det nämligen exportförbud för skyddsutrustning via Frankrike till andra länder.

Till slut grep vår utrikesminister Ann Linde in och lyckades lösa problemet. Frankrike gav efter och upphävde exportförbudet. Kanske hade fransmännen ändå varit vänligare och positivare om Mölnlycke istället haft ett franskklingande namn på företaget? (Exempelvis Mölnlycke Service Soins de Santé SA)

Ack ja, ack ja, den engelskan. Vart vi än vänder oss i Sverige upptäcks "engelska sjukan". Men den är, som väl är, ändå inte så smittosam som coronaviruset. 

C-G Pernbring

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Expressen vimlar det nuförtiden av videoklipp på engelska som inte har översatts till svenska, vilket förstås är förkastligt. Om Expressen inte skärper sig är Engelskpressen ett lämpligare namn på tidningen.

Se bland annat ”Sjuksköterskans varning: Så kan smittan spridas”! Och här är nästa exempel:

”Tänk på det här när du handlar mat i coronatider Experten ger några smarta tips”:

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång:

Björn Afzelius - Sång till friheten

Söndagens svenskspråkiga dikt : "För tankens frihet"

I.

Trumpetarn skurar sin vita trumpet 

och mästerkocken fått göra. 

Han knäcker humrar och rör till smet, 

han späckar hjärpar att de bli möra. 

Och hovmarskalken har gjort en menu 

för dagens högtid, en alldeles ny. 

Det blåa gardet, det stiger till häst 

ty här skall firas i dag en fest, 

en fest för den fria tanken.

Och gardets gardister, de blåsa koral 

från kyrktorn i morgonstunden. 

Bankiren stänger sin banklokal 

och krämarn visar ifrån sig kunden.

I skolan slipper man läxor och bön, 

på verkstan mister man dagens lön, 

ty överståthållarn har så befallt, 

att man skall fira i dag överallt 

en fest för den fria tanken.

II.

I Riddarholmskyrkan är gala i dag, 

det vimlar av militärer 

och operasångare, damer av alla slag 

bland detektiver och dignitärer. 

Och ärkebiskopen talar ett vackert tal, 

aktörerna sjunga en vacker koral, 

och löjtnanter vita och löjtnanter blå, 

de känna med stolthet att här de begå 

en fest för den fria tanken.

Till sist åt den döde som hedersskänk 

man offrar en nygjord fana. 

Väl tecknet såg man, men tänkte: tänk 

om dess betydelse man fick ana! 

Skall månne en oförfärad, en liten hop, 

som ej förfäras av hopens rop, 

få tänka tankar tillsammans en gång 

förutan skydd av gevär och battong 

vid en fest för den fria tanken!

III.

I koret står referenten 

och ser på martyrens byst; 

han tänker så fria tankar, 

men tänker så tyst, så tyst!

När pennan tröttnat beskriva 

uniform och damtoalett, 

han svalkar sin blick vid valven, 

ty kyrkan den luktar svett.

Det pinade ögat vilar 

på svartnad okänd trofé 

av fanor i fadda färger 

han genom dvärgsnät kan se.

Men bland de dunkla dukar 

där lyser som blod så rött, 

som om de gamla såren 

ej ännu till slut de blött.

Han söker i katalogen 

på gruppen numro sju: 

”En mörkröd sidenfana!” 

Där måste vi ha den ju!

”I denna fana,” – så står det – 

”en kejserlig fänrik svept, 

av nit för sin tro och lära 

av otrons hjältar blev dräpt.”

Han tänker så fria tankar, 

men tänker så tyst, så tyst, 

här finns i dag blott en hjälte, 

en tro, en lära, en byst.

IV.

Vid Norra Smedjegatan, 

emellan dunkla hotell, 

där ligger så mörkt och ensamt 

katolikernas kapell.

I dag är ingen mässa 

och själva porten är låst, 

man har ej hållit Te Deum 

och ingen Victoria blåst.

Därinne i lilla kapellet 

är kyrkvaktarn ensam i stök, 

han dammar Marias altar 

som om han väntat besök.

Då hör han fönsterna skallra 

av skott och regementsmusik. 

Han tänkte: ”den dumma svensken, 

han är sig då alltid lik;

för tvåhundrafemtio år sen 

vi slogo ihjäl deras kung, 

och vi som haft skäl att jubla 

ej gjorde dem sorgen tung.

Han stridde mot rena läran, 

för Luthers nya ragoût. 

Nu firar man sekteristen… 

Ah ça! Mais c’est mauvais goût!”

V.

Och kammarjunkarne buda med artig gest 

att nu är supén serverad. 

Här äro alla värdar och ingen gäst 

och ingen är generad. 

En liten genever med kaviar, 

det ger humör och krafter spar, 

ty supén är verkligen präktig. 

En gudomlig lax: Saumon à la Leipzig, 

som är av ostron och hummer dräktig. 

En à la daube vraiment magnifique! 

Kastanjer, murklor och majonnäser, 

bordeaux, bourgogne och rhenskt som fräser, 

supén är ståtlig på Stockholms slott, 

pch lycklig den som en bjudning fått, 

ty han behöver ej löpa fara 

att icke räknas till de heligas skara.

Du heliga skara i vapenrock, 

var blev din ära förvärvad 

att ensamt du fick komma i flock 

och få din mage i kväll fördärvad 

av drottningens köksor och kungens kock? 

I dag ej frågas om värvad eller indelt, 

fast ej det är så alldeles helt 

att icke hela skaran är värvad.

Men tyst, nu smattrar förnicklad trumpet; 

i fjärran korkarne smälla. 

Den heliga skaran gafflarne fälla 

och torka mustaschen i damast-servet. 

De lämna i sticket en boeuf à la Lützen, 

ty silverhalsar ha lämnat isen i pytsen. 

Blås upp, trumpetare, kring hela buffeten; 

ett glas champagne för Gustav Adolf och trosfriheten! 

– – – – – – – – – – – – – – – 

– 

Och talet är lyktat och maten är slut; 

man börjar kapporna söka. 

De höga känslor de måste ut, 

man måste ut till Kung Karl för att röka!

VI.

På ”Kungen” sitter en svartklädd man 

och bladar i de radikala bladen. 

Civil är dräkten; men av hållningen skönjas kan 

att den förvärvats i militärparaden. 

Han sitter ensam vid tidningshyllan 

och hör hur det skrålas i röken och fyllan, 

om Gustav Adolf och Magdeburg och Lützen, 

så stort och ståtligt – och så nytt sen! 

En tjock kapten av vår värvade stam, 

som inträtt nyss i historisk förening, 

skroderar högljutt tillbaka och fram 

om en nykläckt kättersk mening 

i hjältekonungens heliga historia. 

Han fuktar svadan med bränd cikoria 

och eldar tron med en flaska munk: 

”Hör på, mina herrar” – och efter en klunk 

han lägger fullständiga bevis i dagen 

att Gustav Adolf – nu kom från magen

en elak hosta och minnet brast – 

den historiska pråmen i dyn satt fast, 

ty genom röken han ser – och hickar – 

två gamla bekanta men brinnande blickar 

och ett löje, ett enda, men kolossalt; 

och han såg att för döva öron han icke talt. 

Det var den civile för detta vapenkamraten, 

som icke fått med av den kungliga maten. 

Man visste att icke han blev bjuden, 

emedan han icke trott på den nye Guden. 

Han fick också ta avsked från regementet 

emedan han icke följt exercisreglementet 

då han skrev en historisk kritik, 

och råkade röra i en viss politik.

Han satt där ensam med sitt sår och sitt löje 

och störde betydligt de trognes nöje. 

Men skulle varit som fluga i kålen 

om han vid supén hade visat sin person, 

han som icke hade den rätta tron, 

men fick ett glåpord i jubelskålen. 

Och vad skulle han göra på den festiviteten, 

han som agiterat för religionsfriheten?

VII.

Katolska tron, det var den sak 

som hjälten ämnade bekämpa, 

men för att icke taga sak på bak 

han måste efter tidens sed sig lämpa.

Han samlar trettitusen man, 

personer blott av rena läran, 

av vilka minst varannan brann 

av nit för saken och för äran.

Så gick man på med hugg och skott 

och klådde katoliker utan ända. 

Katolska saken stod sig gott 

men katolikerna de blevo brända.

Så för sin tro han livet gav, 

men äran fick han dock behålla, 

och hopen vandrar till hans grav 

med hopp om att se liket trolla.

Jag vet en man som för en annan tro 

fick ge sin ära men behålla livet 

och hopen ger sig ingen ro 

förrän hans liv är sönderrivet.

Vad är för konst att smakfullt dö 

och på en katafalk få krona bära. 

Nej, då är svårare att slita spö 

och dras med livet utan ära.

 August Strindberg

Den 6 november 1882

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...att de befinner sig i Sverige och på Lidingö!

Detta i bjärt kontrast till byggherren bakom "The View" på andra sidan Saltsjön, i Nacka. Frågan är var detta bolag tror att Nacka ligger: Låndånn? Amerikat?

Löjligt är bara förnamnet.

Uppmärksam

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)