Hej Patrik!

Jag har under snart fem års tid arbetat i omedelbar närhet till ett av era stockholmskontor. Under denna tid har jag förundrats över att brevbärarna kommunicerar med varandra på engelska, och inte på svenska som ju vore det naturliga, innan sina postrundor.

Då jag i våras kontaktade en person på City Mail angående detta (Jag vill minnas att det var personalavdelnings/HR-chefen) fick jag till svar att kravet på att kunna svenska har tagits bort på City Mail men att man räknar med att personerna lär sig svenska på arbetsplatsen. Detta är även bra för integrationen fick jag höra.

Jag svarade att det är ett fullständigt bakvänt resonemang och att man naturligtvis ska kunna svenska redan innan man går ut på den svenska arbetsmarknaden. Annars finns stor risk för att incitamentet att faktisk lära sig svenska sjunker. Så här efter snart fem år vill jag påstå att jag har fog för mina misstankar då jag aldrig har hört brevbärarna tala svenska med varandra. Inte en enda gång! För övrigt inget annat språk heller, utan bara engelska.

Mot bakgrund av ovanstående så vore jag tacksam för snabbt svar på följande två frågor:

1. Hur tycker Du att ni lyckas med att integrera utländska anställda inom City Mail, med avseende på kunskaper i det svenska språket?

2. Har ni på City Mail kännedom om samt har tagit några intryck av den svenska språklagen från 2009 som klart och tydligt anger att svenska är officiellt huvudspråk i Sverige, samhällets gemensamma språk och att det svenska språket ska kunna användas inom alla samhällsområden? Engelska språket har å sin sida ingen som helst officiell ställning i Sverige. Officiella minoritetsspråk är dock finska, tornedalsfinska/meänkieli, samiska, jiddisch och romani chib. Även det svenska teckenspråket har en liknande ställning.

Personligen är jag alltså osäker på om jag ens kan snacka med brevbäraren på svenska. Det känns uppriktigt sagt inte som något överkrav - tvärtom högst rimligt!

Med vänliga hälsningar

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret

www.språkförsvaret.se

Anmärkning: Patrik Allinger är kommunikationsansvarig på Citymail

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I dagens DN intervjuas Henrik Brandão Jönsson om sin nya bok ”Där solen aldrig går ner”, som handlar om Portugal och dess historia. Han tar också det portugisiska språkets betydelse:

”Efter världsutställningen reste han till Kap Verde, också det en tidigare portugisisk koloni, och fann till sin förvåning hur en hop festglada ungdomar ställde till med en strandfest för att fira att Indonesien dragit sig tillbaka från Östtimor. Att de båda önationerna tillhört det portugisiska imperiet, kände han till, men det var länge sedan. 

Så vad fick dem att fortfarande känna gemenskap? Språket, svarade en tjej, som bjöd in honom att delta i firandet, berättar han.”

Ett gemensamt språk får människor att känna samhörighet även om de bor i olika länder.

Något att tänka på i Sverige där många svenskars intresse och kunskaper om det svenska Finland är märkligt lågt(a).

Sverige och Finland utgjorde samma land i över 700 år och de 300 000 finlandssvenskarna och ålänningarna är faktiskt de enda språkliga systrar och bröder vi har i världen, det vill säga i ett land där svenska även är ett officiellt språk.

Per-Owe Albinsson,

språkförsvarare 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Aftonbladets Mat & Dryck-avdelning presenterar:

”Dutch pancake – eller Dutch baby är fluffig som ett moln och den holländska pannkakan bakas direkt i formen. Med söta blåbär och syrlig lemon curd kan du servera den till både frukost, brunch och mellanmål.”

Jag kommer uteslutande att benämna maträtten "holländsk pannkaka" - och det är inga "falska nyheter" utan sanna!

Också språkförsvarare 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Råkar just nu lyssna till P1, till ett program som jag tror heter ”Ställföreträdande gudar”. Där talar man inte om influencers, utan om INFLUERARE!

Heja P1!

Bästa hälsningar

Lars Göran Asmundsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Carl Anton Axelson - Om maskros och tjärdoft

Söndagens svenskspråkiga dikt

Glada sommardagar

Det är vind i seglen,

och med lust går färden

genom sund och vikar

ut på öppna fjärden.

Högre växer vågen,

redan stäfven doppar;

fräsande slår skummet

in från böljans toppar.

Se, en bränning lovart!

Hur det famnshögt stänker

och i regnbågsfärger

skumkaskaden blänker!

Ytterskärens kedja

glesnar, hvad det lider,

och de stora vidder

öppna sig omsider.

Ännu några hällar

gärda liksom vakter

sista smala remsan

af bebyggda trakter.

Ytterst utpå näset,

just där berget slutar,

står en fiskarstuga,

röd med hvita knutar.

Mellan grund och stenar

styr mot stranden båten,

lotsar sig behändigt

fram ibland försåten;

lägger till vid bryggan,

vid den gamla kända.

Är det ingen hemma

här i dag kanhända?

Men där bakom näten

går ju kon och betar;

pojken, som skall vakta,

står bredvid och metar;

tittar upp och undrar,

kon gör sammalunda,

och där stå de båda

och vår färd begrunda.

Ingendera tyckes

äga mål i munnen,

och den gamle fiskarn,

han är visst försvunnen.

Nej, där ser jag gubben

bakom ladan redan.

Har han icke märkt oss?

Jo, för timmar sedan.

Han har följt hvar vändning,

se'n vi lämnat sunden;

kände genast riggen

ifrån första stunden;

visste på minuten,

när vi kunde landa;

mor har re'n i stugan

rustat hvarjehanda.

Och det bjuds och fägnas,

stekta åln berömmes,

och för tur vid fisket

kaffehalfvan tömmes.

Ty i morgon väntar

fångst, som heter duga;

torsken tar förträffligt,

om ej tecknen ljuga.

Under prat vid pipan

sedan timmar ila,

tills det blir på tiden,

att vi gå till hvila;

somna för att vakna,

om ej allt bedrager,

till en dag i morgon,

lika sommarfager.

   * * *

Glada sommardagar,

hur I fort försvinnen!

Innan kort I ären

endast sköna minnen.

Snart är glädjen borta,

allt till höst sig lagar...

Hur I fort försvinnen,

glada sommardagar!

Karl Alfred Melin

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Som skattefinansierad organisation ska man givetvis begagna sig av det svenska språket.

Det tycks man (helt i språklagens från 2009 anda) göra. Språklagen stipulerar nämligen att just skattefinansierad samhällsverksamhet har ett särskilt ansvar för att vårt officiella huvudspråk används och utvecklas.

Fortsätt på den inslagna vägen polismyndigheten!

Per-Owe Albinsson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Min kusindotter, som har växt upp i Älvdalen, skickade mig följande klipp från Facebook där en ung kvinna vid namn Ellinor Nilsson i Älvdalen sjunger Victor Leksells låt ”Svag” på älvdalska. Ellinor Nilsson skriver: 

”Jag blev utmanad att sjunga in Victor Leksells Svag på älvdalska och det kunde jag såklart inte säga nej till. Här är den! Tack för översättning Mona Knuts och tack Jannie Staffansson för utmaningen!”

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)