Författaren Harry Bingham kommenterar i en artikel, ”Strong language”,  i Financial Times (8/1 2006) det faktum att 25 av de 50 av de mest översatta författarna i världen är engelskspråkiga enligt UNESCO:s Index Translationum.

”Detta är märkliga fakta,” skriver han och fortsätter: ”Det är förvisso sant att indexet har skapats i en era av amerikansk hegemoni. Men det är alltför lätt att avfärda resultaten som enbart en återspegling av global ekonomisk makt.”

I stället försöker Bingham hitta förklaringen i själva språket, i engelskans inneboende egenskaper:

”Det engelska språket är en märklig best. Ta bara dess rena kapacitet. Franska kan få ihop 100000 ord, tyskan kanske det dubbla. Det engelska språket kan å andra sidan räkna ihop åtminstone 500000 ord, och förmodligen hälften så många ytterligare. (Både ledande amerikanska och engelska ordböcker upptar en ordmängd på runt en halv miljon ord, men de förtecknar  inte alltid samma ord. Uppskattningar av överlappningen antyder en totalsumma på närmare en trekvarts miljon.)

Storleken betyder inte allt naturligtvis, men engelskan är också märklig på grund av dess sätt att bilda ord. Anglo-saxiska utgör språkets grundval och tillhandahåller nästan alla dess mest använda ord, men grundval är inte detsamma som mängd. Det är bara 25000 anglo-saxiska ord som används idag. Resten av den halva miljonen ord eller fler kommer från andra språk, i synnerhet franska och latin. Och detta ger engelskan en sällsynt och underbar elasticitet. Det kan vara jordnära när det behagar och högtflygande när det känner för det. Engelska är ett av de få språk i världen, med vilket man kan svära som en tysk och älska som en fransman.” (Egen översättning) 

Nu hör det till saken att UNESCO:s lista toppas av Walt Disney och att den innehåller engelskspråkiga barnboksförfattare, exempelvis Enid Blyton, liksom många bestsellerförfattare, typ Sidney Sheldon, Barbara Cartland m.fl., varav vissa är helt okända för mig. Det dessa författare har gemensamt är absolut inte ett rikt och varierat ordförråd  - utan motsatsen! Det är också märkligt att franskan, som bara har ett ordförråd på 100000 ord, tillsammans med latinet, kan stå för merparten av utlåningen av de 475000 ord, som inte är anglo-saxiska. Men kanske franskan har lånat ut en massa ord, som franskan inte fått tillbaka….

Faktum är att en engelsk dagstidning innehåller ungefär lika många ord som en svensk dagstidning och att en genomsnittlig engelsman har ett ungefär lika stort aktivt ordförråd som en svensk. Det har också gjorts en undersökning av antalet ord i Strindbergs respektive Shakespeares verk, vilken visade att Strindberg använde 119288 ord och Shakespeare 29006. (Fakta: Svenska språknämnden)

Vilken är egentligen förklaringen till att Strindberg använde fler ord än Shakespeare? Svenska språkets förmåga att bilda nya ord, ofta sammansättningar, en förmåga som det delar med andra germanska språk som de nordiska och tyskan (jag kan för lite om nederländska/flamländska, frisiska, afrikaans och jiddisch för att uttala mig om dem). Ta ”nurse” till exempel. På svenska bildas ordet genom en sammansättning, ”sjuk” + ”sköterska”, varvid också uttalet av det nya ordet förändras jämfört med de ursprungliga orden. Från två ord skapas ett tredje. Du kan dessutom utan problem säga ”en sjuk sjuksköterska” liksom ”en sjuk sköterska” (en annan slags sköterska). Utifrån ”sjuksköterska” kan nya sammansättningar, exempelvis ”sjuksköterskedräkt” bildas, men hur många av dessa sammansättningar kommer sedan att stå i en svensk ordbok?

Varje ord på engelska kan översättas till ett annat språk. Ta en schackterm till exempel: ”OTB- (”Over the board”) player”, som används för att beteckna en spelare som spelar mot en annan spelare ansikte mot ansikte över ett bräde (i motsats till en spelare som spelar korrespondensschack eller på Internet). På svenska och tyska är det enkelt att bilda orden ”närschackspelare” och ”Nahschachspieler”, som båda är genomskinliga och direkt förståeliga, medan konstruktionen ”nearchessplayer” är omöjlig på engelska. Den finns i varje fall inte. På franska måste man använda ett annat uttryck, ”joueur à la pendule” (”spelare vid klockan”), och på spanska ”jugador de torneo”

Förklaringen till engelskan språket dominans på översättningsmarknaden beror självfallet inte bara på den nuvarande amerikanska ekonomiska, politiska och militära hegemonin, som föregicks av en brittisk. Den har också historiska orsaker, nämligen att industrialismen först slog igenom i Storbritannien med åtföljande modernt förlagsväsen och press. Många av de första författarna i Storbritannien som Charles Dickens skrev följetonger i tidskrifter och tidningar. Eftersom Storbritannien tillsammans med USA bildade en stor hemmamarknad, kunde också många författare försörja sig yrkesmässigt på skrivande, fler än i Tyskland och Frankrike, som industrialiserades senare än Storbritannien.

Per-Åke Lindblom