I en artikel, ”Hvad skal der blive af dansk?” i Politiken den 15/10, diskuterar Sabine Kirchmeier-Andersen, språksituationen i Norden med fokus på engelskans hot mot nationalspråken. Hon skriver inledningsvis:

”I loppet av 2008 har regeringarna i Danmark, Norge och Sverige offentliggjort stora utredningar om sina språkliga förhållanden. En motsvarande utredning från Island förväntas bli offentliggjord i loppet av november 2008. Också i Grönland och Färöarna arbetar man med att klargöra språkens status. Helt central står det engelska språkets roll i förhållande till nationalspråken, men många andra språkliga förhållanden berörs också. 

Även om övervägandena skenbart är desamma i alla de nordiska länderna, är det stor skillnad på hur långt man vill gå ifråga om lagstiftning – och inte minst hur mycket man vill investera. Den lagmässiga regleringen av språkliga förhållanden är långt mera utbredd än man skulle kunna tro. UNESCO förtecknar 173 länder i världen som har bestämmelser om språk i sina författningar. Bara nio europeiska länder reglerar inte sina språkliga förhållanden på författningsnivå. Det gäller Danmark, Island, Holland, Storbritannien, Tjeckien, San Marino, Vatikanstaten, Serbien och Montenegro.”

Det som skiljer situationen i Danmark från den i Sverige, Norge, Island och Färöarna är att den språkpolitiska kommitté, som den danska regeringen tillsatte, och som utarbetade betänkandet ”Sprog til tiden”, inte föreslog någon generell språklag. Däremot var kommittén oenig om det behövdes ytterligare språkregleringar inom den danska högskolan eller inte.

Sabine Kirchmeier-Andersen avslutar sin artikel med att påpeka att man inte skall tro att frånvaron av en språklag eller bindande bestämmelser i Danmark är detsamma som att det inte kommer att fattas beslut om språkbruket och det danska språkets status i Danmark.

”Besluten kommer bara tas utanför den demokratiska processen, d.v.s på andra ställen än i folketinget, exempelvis på universiteten och i näringslivet, och därför blir de mindre handfasta och svårare att förhålla sig till. Men tas – det kommer de att göras.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)