Hillo

18 januari 2010 15:05

Ursäkta, men var ligger problemet? Jag är Språkförsvarsmedlem sedan drygt två år, och under denna tid har länkens beteckning "Nätdagbok" alltid haft det "förtydligande" (blogg) efter sig.

Svenska språket är förvisso exemplariskt när det gäller att assimilera utländska ord och göra dem till sina, någonting jag brukar skryta med utomlands. Men när hette trottoar "Gangbahn" på tyska? "Bürgersteig" har använts sedan 'urminnes tider', men "Trottoir" förekommer också, främst i områden som har tagit över även andra franska begrepp samt i den tysktalande delen av Schweiz. Däremot är "Fahrbahn" vedertaget för den delen av gatunätet där fordon förväntas hålla till.

lr.

18 januari 2010 23:42

En del människor hatar synonymer. Jag har aldrig förstått vad det skulle vara för fel att ha två ord för samma företeelse? Visst kan vi säga både mejl och e-brev, blogg och nätdagbok et cætera.

Per-Åke Lindblom

19 januari 2010 21:35

Bäste Totte,

observera att vi använder vi ordet ”nätdagbok” parallellt med ordet ”blogg”. Nätdagbok är dessutom ett helt genomskinligt ord vad gäller betydelsen. Om du går till Bloggplatsen, till vilken Språkförsvarets nätdagbok är knuten, så ser du att de flesta bloggar just är – dagböcker på nätet i ordets verkliga mening. Det enda problemet är att du inte enkelt kan omvandla ordet nätdagbok till ett verb eller adjektiv.

Man kan förhålla sig på fyra olika sätt till främmande ord:

1. hitta ett ersättnings- (avlösnings-) ord, t.ex ”skrivare” i stället för ”printer”.
2. göra ett översättningslån, ex. ”grodman” i stället för ”frog man”.
3. försvenska ordet, t.ex ”webb” och ”blogg” i stället för ”web” resp. ”blog”
4. låna in det rakt av, exempelvis walking i betydelsen promenad.

Det första sättet är det bästa och det sista sättet det sämsta, eftersom det ofta leder till problem både vad gäller uttal, böjning och stavning.

Det finn två felaktiga – eller praktiskt omöjliga – uppfattningar angående inlåning av främmande ord i svenska språket. Den ena är språkpuristisk och säger att inte några främmande ord ska lånas in alls. Det menar jag är en omöjlig position. Det finns ingen anledning att spilla krut på ord som redan har etablerat sig i svenskan och har fått en svensk språkdräkt, exempelvis ”webbplats”. Dessa ord återfinns i SAOL och andra ordböcker. Det spelar ingen roll att vissa ord, t.ex ”slogan”, är problematiska i plural. Det kan man lösa genom att använda ”slagord” i plural. Detta hindrar inte man kan använda ord jämsides, som t.ex ”nätplats” i stället för ”webbplats”.

Du står faktiskt för den andra, felaktiga uppfattningen. Du tycks mena att det är felaktigt att försöka hitta ett ersättningsord efter det att det försvenskade ordet har slagit igenom. Varför det? Det finns ingen sådan regel.

En sådan ”regel” skulle leda till - som ”lr” redan påpekat - till synonymfattigdom. Den andra invändningen är att du aldrig med säkerhet kan veta vilket ord som kommer att slå igenom och bli det dominerande. I slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet var det en språkvetare som förutspådde att formerna ”husena” och ”bordena” skulle slå ut ”husen” och ”borden” i skriftspråket, men han tog helt fel. Vilket ord som kommer att vinna, är ofta en fråga om kapplöpning. När jag köpte min första dator, köpte jag samtidigt en ”printer”. Idag är beteckningen ”skrivare” dubbelt så vanlig på Google som printer.

Synonymer i ett språk är viktiga, fr.a för att variera språket. Dessutom får de ofta olika stilvärden eller kan innebära nyansskillnader i fråga om betydelsen. I engelskan – liksom i de flesta andra språk – brukar synonymer ha olika rötter. I engelskan är det fråga om synonymer, som antingen är gemensamma med de andra germanska språken, egna nybildningar ("hedge-hog", "belly-button"), ord som är hämtade från franskan eller konstruktioner baserade på grekisk-latinska rötter.

Eftersom jag översätter mellan svenska och engelska, tyska, spansk och franska och vice versa på min privata schacksida, Schackportalen – http://www.schackportalebn.nu - , måste jag ofta leta efter synonymer. Sidan är späckad inte bara med schacktermer utan även med Internet- och datarelaterade termer.

Det engelska ordet ”blog” (egentligen ”web log”) heter t.ex på tyska antingen ”Das/der Blogg”, ”das Weblog” eller ”das Internet-Tagesbuch”; på franska ”blog”,” ”blogue” eller ”bloc-notes”; på spanska ”blog” eller ”bitácora” (ett mycket vackert ord!).

Med detta vill jag avstyrka din nominering av Språkförsvaret till ett Tummen ner-diplom.

Ha det så bra!