I Dagens Nyheter idag recenserar Erik Andersson Ola Wikanders senaste bok, "Orden och evigheten". Recensionen är berömmande. Erik Andersson har en intressant, avslutande anmärkning:

"Jag skulle gärna ha sett att Wikander här använde sig av begreppet domäner, som han nämner på flera andra ställen i boken. ”The Phantom Menace” tillhör en genre som i huvudsak är en amerikansk företeelse. Biografbranschens underlåtenhet att översätta sådana här titlar ger upphov till en domänförlust där man till slut inte accepterar svenskan. Ett liknande domänproblem finns ju inom popmusiken; många svenska artister tycker att deras trallande trivialiteter låter bättre på engelska.

Men den viktigaste förklaringen till engelskans överlägsna klang måste vara rent politisk och ekonomisk, just som vi under tidigare historiska skeden har tyckt om klangen hos franskan och tyskan. Vi får vårt behov av kryperi och krus tillgodosett genom att ge varandra titlar som controller och genom att säga fast food i stället för snabbmat. Wikander nämner begreppet högstatusspråk i en annan essä.

Hur gör då de engelskspråkiga när de vill höja sin status? De har makten men inte alltid härligheten, och alltså tar de sin tillflykt till latinet. Tyvärr är de inte så insatta i dess grammatik, konstaterar Ola Wikander. Och där har vi vårt kulturella bryderi igen: de obildade blir imponerade, och de bildade ruskar på huvudet."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)