(Synpunkter med anledning av professor Lisa Holms språkspalt i SvD den 6 september)

Jag tog studentexamen 1959 i Karlskrona. Vi läste självklart en del av den danska och norska standardlitteraturen på originalspråken. Några obegripliga ord fick vi hjälp med, men sådana ord finns ju också på svenska. Därför blev vi med tiden vänner med HC Andersen, Johannes V Jensen, Ibsen och Björnson—på samma sätt som med Fröding, von Heidenstam, Strindberg och Bergman—och naturligtvis Runeberg och Södergran.

I min yrkesmässiga karriär hade jag sedermera mycket och nära samarbete med nordiska kollegor och vi talade alla ”skandinaviska” med varandra, även våra finska vänner. Det var ett berikande och helt naturligt samarbete. Vi diskuterade och fann alltid samförstånd, också om oenigheter, tack vare ett ömsesidigt och godmodigt givande och tagande, ibland med några lustiga missförstånd som vi alla kunde skratta åt på vårt gemensamma ”skandinaviska” språk. Vi behövde aldrig ta till engelska för att finna lösningar.

Det som var så enkelt och lättsamt på den tiden har nu blivit svårt, ja, nästintill ogörligt. Beror det på ointresse, oförmåga eller helt enkelt lättja. Kanske tycker dagens aktörer att engelska är en bekväm genväg till nordisk samförståelse. Måhända ter sig den vägen lätt, när man inte ser vad man förlorar av känsla och nyanser.  Man kan lätt anpassa danska, norska och svenska säruttryck till närliggande ”skandinaviska” utan att förlora någonting, men mycket få skandinaver behärskar engelska så väl att de kan uttrycka de känslor, nyanser, antydningar och ironier som har sitt ursprung i nordiska egenheter. Det blir oftast ofullständigt, fel och fattigt, ibland till och med löjligt. Vart tog den nordiska tanken vägen?

Lars Nordberg

Vallentuna

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

czw

10 september 2015 11:01

Det finns en hel del danska program på teve t.ex matprogram, deckare och så förstås "hundra procent bonde", som har gått i flera år och som enligt statistik, som då och då presenteras, är ett av de mest sedda programmen över huvud taget.Rimligtvis snappar vi svenskar upp lite danska med tiden trots de svenska undertexterna.

 

inga johansson

11 september 2015 13:47

Jag frågar mig, varför jag lättare förstår tyska i matprogram, deckare, nyheter från
NDR än motsvarande från Danmark.
Kan det möjligen bero på hur TYDLIGT språken talas. Sämre förstår jag den sydtyska dialekten och tyska från Schweiz och Österrike.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Michael Sommer, professor i antik historia vid Carl-von-Ossietzky-Universität Oldenburg, kritiserar i en intervju med tidningen Die Welt studenternas stora brister i läsförmåga och varnar för ett ”samhälle med strukturell analfabetism”. ...

Söndagens svenskspråkiga sång    Ulla Billquist - Syrendoft   Söndagens svenskspråkiga dikt    Kastanjeträden trötta luta    Kastanjeträden trötta luta efter regnet sina tunga vita spirors blom. Syrenernas stora våta klasar ...

Den kände kenyanske författaren  Ngũgĩ wa Thiong'o dog den 28 maj. Det heter i The Conversation:   ”Utan tvekan skulle Afrika vara fattigare utan Ngũgĩ wa Thiong'os och andra banbrytande författares insatser för att berä...

Lars Lönnroth skriver på Facebook:   ”Kan man lita på internationella rankinglistor över universitet? I samband med Trumps konflikt med universitetsvärlden påpekade jag häromdagen att Harvard står som nr 3 på den internationella rankinglist...

Ystads Allehanda berättar:   ”Nordic International School tar bort kravet på skoluniform och inför istället en skoltröja eller t-shirt som blir frivillig att bära. Beslutet har fattats mot bakgrund av tidigare kritik från Skolinspektionen.&...