(Synpunkter med anledning av professor Lisa Holms språkspalt i SvD den 6 september)

Jag tog studentexamen 1959 i Karlskrona. Vi läste självklart en del av den danska och norska standardlitteraturen på originalspråken. Några obegripliga ord fick vi hjälp med, men sådana ord finns ju också på svenska. Därför blev vi med tiden vänner med HC Andersen, Johannes V Jensen, Ibsen och Björnson—på samma sätt som med Fröding, von Heidenstam, Strindberg och Bergman—och naturligtvis Runeberg och Södergran.

I min yrkesmässiga karriär hade jag sedermera mycket och nära samarbete med nordiska kollegor och vi talade alla ”skandinaviska” med varandra, även våra finska vänner. Det var ett berikande och helt naturligt samarbete. Vi diskuterade och fann alltid samförstånd, också om oenigheter, tack vare ett ömsesidigt och godmodigt givande och tagande, ibland med några lustiga missförstånd som vi alla kunde skratta åt på vårt gemensamma ”skandinaviska” språk. Vi behövde aldrig ta till engelska för att finna lösningar.

Det som var så enkelt och lättsamt på den tiden har nu blivit svårt, ja, nästintill ogörligt. Beror det på ointresse, oförmåga eller helt enkelt lättja. Kanske tycker dagens aktörer att engelska är en bekväm genväg till nordisk samförståelse. Måhända ter sig den vägen lätt, när man inte ser vad man förlorar av känsla och nyanser.  Man kan lätt anpassa danska, norska och svenska säruttryck till närliggande ”skandinaviska” utan att förlora någonting, men mycket få skandinaver behärskar engelska så väl att de kan uttrycka de känslor, nyanser, antydningar och ironier som har sitt ursprung i nordiska egenheter. Det blir oftast ofullständigt, fel och fattigt, ibland till och med löjligt. Vart tog den nordiska tanken vägen?

Lars Nordberg

Vallentuna

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

czw

10 september 2015 11:01

Det finns en hel del danska program på teve t.ex matprogram, deckare och så förstås "hundra procent bonde", som har gått i flera år och som enligt statistik, som då och då presenteras, är ett av de mest sedda programmen över huvud taget.Rimligtvis snappar vi svenskar upp lite danska med tiden trots de svenska undertexterna.

 

inga johansson

11 september 2015 13:47

Jag frågar mig, varför jag lättare förstår tyska i matprogram, deckare, nyheter från
NDR än motsvarande från Danmark.
Kan det möjligen bero på hur TYDLIGT språken talas. Sämre förstår jag den sydtyska dialekten och tyska från Schweiz och Österrike.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den chilenska nättidningen Tarpán uppmärksammade älvdalskan den 6 maj. Det heter inledningsvis:   ”Älvdalskan (övdalsk på älvdalska, älvdalska på svenska) talas i Älvdalen i Dalarna av cirka 2500 personer. Språket är särskilt intressant för...

(Denna text har publicerats tidigare, men kan fungera som en påminnelse till de svenska kandidaterna i det kommande valet till EU-parlamentet. Vilket språk tänker de tala i EU-parlamentet, svenska eller engelska? Man måste komma ihåg att intresserade...

Kunskapen om att det unika älvdalska språket finns och inte erkänns av den svenska staten sprider sig med raketfart över världen.   Nyligen inbjöds föreningen Ulum Dalska, som kämpar för detta avancerade och vackra språkets överlevnad av universi...

Växjö kommun har smyckat omgivningarna runt Växjösjön mitt i staden med fina konstverk, vilket är lovvärt. Om konstverket ”Pissed Elin” står följande att läsa på en sten bredvid:   ”Pissed Elin är konstnären Sara Möllers tolknin...

Söndagens svenskspråkiga sång   Anna-Lena Löfgren - Pröva dina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Sagan om humlan   Det är tidigt på morgonen. Solen har ställt sitt tält i en skogsbacke, och du går dit. Ser du våren, s...