Nedanstående definition av svenskhet hittade jag i gårdagens SvD. Som jag tidigare har meddelat är det svårt att länka tidningens artiklar till icke-prenumeranter. Men tack vare en kunnig och generös kompis i Språkförsvaret kan jag nu ändå låta bloggens besökare ta del av den humoristiska analysen.

Mats Wickman: Svensken – en jänkare med tyska anor

När jag förra året såg nyheten om att Stockholm och New York skulle börja samarbeta i stadsbyggnadsfrågor hajade jag till. Varför gå över ån – eller snarare Atlanten – efter vatten?

Även om New York drivit nyskapande projekt som omgörningen av nedlagda järnvägen High Line till park, vore det för Stockholms del mer logiskt att ha kunskapsutbyte med någorlunda jämnstora och tillika nordeuropeiska Hamburg, som uppmärksammats för den omsorgsfulla och ekologiskt präglade renoveringen av ett hamnområde. Ett samarbete mellan den svenska och den tyska staden skulle återknyta till historien. Efter att Stockholm grundats 1252 kom en betydande del av befolkningen att utgöras av tyska köpmän och hantverkare. Det var tyskarna som införde en stadskultur i det medeltida Sverige. Uppemot 30 procent av våra ord, till exempel arbete, fönster och betala, är lånord från tyskan.

Både Sverige och stora delar av nuvarande Tyskland ersatte under 1500-talet katolicismen med protestantismen, något som sammanjämkade de svenska och tyska mentaliteterna ytterligare. Från stormaktstiden fram till 1814 hade dessutom Sverige tyska besittningar.

Men efter andra världskriget, då nazisternas brott mot mänskligheten uppdagats, var det som om vi förnekade varje förbindelse med den tyska kulturen. År 1946 ersattes tyska av engelska som första främmande språk i skolan, en utveckling som i och för sig varit på väg en tid till följd av USA:s ökande kulturella och ekonomiska inflytande. Vi vände oss nu helhjärtat mot framtidslandet.

För att återknyta till stadsbyggnadstemat och Stockholm så var det USA-inspirerad arkitektur som ersatte de äldre hus som revs i Klarakvarteren när det nya City började byggas på 1950-talet. Hötorgshusens fem varianter på ett tema var en vidareutveckling av ”the international style” – smäckra höga hus med glasfasader som FN-skrapan och Lever House i New York.

Och med tanke på alla amerikanska filmer och tv-serier som marinerat svensk tv de senaste decennierna vore det inte konstigt om de flesta svenskar vet mer om de amerikanska juridiska och politiska systemen än våra egna. En undersökning för några år sedan visade att det inom EU endast är i Lettland det visas fler amerikanska tv-program än i Sverige.

Fast hur vi än anstränger oss genom att bo i SoFo eller äta på Texas Longhorn eller fika på Starbucks, så blir vi inte amerikaner. Folk från USA är ofta spontant öppna och ytterst sociala, vilket är motsatsen till den så vanliga svenska inbundenheten och blygheten. Där amerikanerna många gånger tar vardagslivet med en klackspark, tar svenskar och tyskar det på betydligt större allvar – arga lappen i tvättstugan är lika tysk som svensk. Det är viktigt att ha ordning i tillvaron. Den trygga och chosefria Angela Merkel skulle kunna vara toppolitiker även i Sverige. Men tänk er valfri amerikansk president i den svenska rikspolitiken. Nä.

Så frågan är: Hur kommer svenskarnas självbild att se ut den dag vi på djupet inser att vi är ”tyskar” och inte ”amerikaner”?

Mats Wickman är kulturhistoriker och författare.

Återgiven av Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)