I en insändare i senaste numret av Språktidningen skriver en viss Linda Edon:

”Jag läser Språktidningen 3/2018 och reagerar på användandet av man. Säger vi inte en nu? Jag jobbar med kundservice på svenska för ett engelskt företag i England. Och jag ser till att jag alltid skriver en. Det låter kanske (fortfarande) lite konstigt men inte så länge till om vi hjälps åt.”

Vilka är dessa ”vi” egentligen? ”Vi alla”? ”Vi utvalda”? ”Vi i framkant”? ”Jag och några jag känner”?

Linda Edon och likasinnade tror att man (som beteckning på en manlig varelse) direkt har överförts till att som indefinit (obestämt) pronomen beteckna vem som helst oavsett kön. Men etymologin är lite mer komplicerad.

Enligt Norstedts etymologiska ordbok togs man in från tyskan under yngre fornsvensk period, d.v.s 1375-1526. I SAOB heter det att pronomenet har utvecklats ur substantivet ”man” under inflytande från medelhögtyskan och tyskan:

”MAN man⁴, pron. oböjl. Ordet lånar oblika kasusformer från pron. EN (se EN, räkn. V ³) o. korresponderar med possessivpron. SIN o. refl.pron SIG; jfr dock a α samt c α á ( man(n) 1526 osv. mandh c. 1620 ) [fsv. man, motsv. d. man; gm inflytande från mht. o. t. man utvecklat ur MAN, sbst.² 1 (o. 12); jfr ss. obest. subj. fsv. män, isl. menn, mnt. men, pl.; jfr med avs. på bet.-utvecklingen fr. on]”

I fornsvenskan var man ackusativformen av maþer.

Det första skriftliga belägget, enligt SAOB, för man tycks härröra från 1520-talet. Hellquist skriver att man som obestämt pronomen var sällsynt under äldre fornsvenska, men det förekom alltså. Norstedts etymologiska ordbok hänvisar också till uttrycket "ser man på" som en lågtysk import, där man egentligen betyder "bara".

En har alltid använts i subjektsform i stället för man i vissa dialekter. ”En gör så gott en kan.” Men man och en är lika könsneutrala i subjektsform. I min ursprungsdialekt användes man och en om vartannat.

Själv kommer jag att fortsätta att använda man i subjektsform. Jag tror nämligen inte på att språket styr tanken eller kan förändra den objektiva verkligheten; inte heller har det något egenvärde att gå i takt med andra.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

inga johansson

10 maj 2018 18:38

På esperanto använder vi utan problem 'oni'
Vi saknar obestämd artikel en och översättningarna 'unu' eller 'viro'
skulle ju se fel ut.
Oni opinias ke tio estas bona vorto.
Man anser att det är ett bra ord / En anser att det är ett bra ord.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndagens svenskspråkiga sång    Ulla Billquist - Syrendoft   Söndagens svenskspråkiga dikt    Kastanjeträden trötta luta    Kastanjeträden trötta luta efter regnet sina tunga vita spirors blom. Syrenernas stora våta klasar ...

Den kände kenyanske författaren  Ngũgĩ wa Thiong'o dog den 28 maj. Det heter i The Conversation:   ”Utan tvekan skulle Afrika vara fattigare utan Ngũgĩ wa Thiong'os och andra banbrytande författares insatser för att berä...

Lars Lönnroth skriver på Facebook:   ”Kan man lita på internationella rankinglistor över universitet? I samband med Trumps konflikt med universitetsvärlden påpekade jag häromdagen att Harvard står som nr 3 på den internationella rankinglist...

Ystads Allehanda berättar:   ”Nordic International School tar bort kravet på skoluniform och inför istället en skoltröja eller t-shirt som blir frivillig att bära. Beslutet har fattats mot bakgrund av tidigare kritik från Skolinspektionen.&...

Till Språkförsvaret   Jag irriterar mig mycket på att några av de svenskaste företeelserna i vårt land, nämligen Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion, sammanfattningsvis blir benämnda "Public service".   Man borde åtminst...