Hej Jonas!

Ja, kan hålla med dig om detta. Det blir tydligt vid inrikesflygningar, man reagerar inte på samma sätt när man flyger internationellt eller inrikes i annat land om man kan engelska.

Video som du föreslår är en lösning som många faktiskt använder, det finns flera olika varianter. Den kompenserande faktor som dock krävs formellt är grafisk eller direkt av kabinpersonalens presentation med tecken.

Jag tar även med frågan till vår grupp för kabinsäkerhet, tack igen för din fråga.

Med vänlig hälsning

Staffan Söderberg

Sektionschef

Sektionen för flygbolag

Transportstyrelsen

SE-601 73 Norrköping, Sweden

E-mail: staffan.soderberg (snabel-a)transportstyrelsen.se

Phone: +46 10 495 38 08 

Från: Jonas Borelius  
Skickat: den 2 maj 2018 13:02
Till: Söderberg Staffan
Ämne: SV: Kontakt - Fråga om språk säkerhetsinformation till flygpassagerare

Hej Staffan!

Tack för ditt svar!

Det är utomordentligt märkligt att en sån viktig sak som information om flygsäkerheten ombord på svenskt inrikesflyg tillåts att framföras på ett främmande språk. Sveriges riksdag antog en språklag den 1 juli 2009, där det står att svenska är det officiella språket i Sverige. Den allra enklaste åtgärden i detta fall vore väl att ha en video där säkerheten presenteras på svenska? 

Med vänlig hälsning

Jonas Borelius

Från: Söderberg Staffan
Skickat: den 2 maj 2018 12:31
Till: Jonas Borelius
Kopia: Davidsson Per
Ämne: SV: Kontakt - Fråga om språk säkerhetsinformation till flygpassagerare

Hej,

Tack för din fråga och information.

Svaret i kort är att det är tillåtet inom ramen för de EU-förordningar som reglerar information till flygpassagerare. Orsaken är att man vill skapa fri rörlighet av transporttjänsten samt att det är en internationell produkt i sin grund.

Detta är en fråga för våra folkvalda, i vår roll ligger att säkerställa flygsäkerheten.

Det finns kompenserande åtgärder för att överbrygga de eventuella språkbarriärer som kan förekomma. Det är tex grafiska informationskort på varje plats. På dessa redovisas grafiskt de moment som ingår i en säkerhetsinformation.

Det finns även standardiserade krav på att informationen ska innehålla en presentation direkt av kabinpersonalen, eller av en video.

Utöver detta finns det krav på hur märkning och signaler ska utformas för att vara så tydliga som möjligt.

Och sist finns naturligtvis möjligheten att fråga kabinpersonalen vars främsta arbetsuppgift är att säkerställa flygsäkerheten i kabinen. De bör ha god vara att kommunicera trots att man saknar gemensamt språk.

Detta är internationella standards och regler som ska möjliggöra flygresor och fri rörlighet över större delen av världen.

Jag vill sist återkomma till flygsäkerhetsfrågan och tacka för din information, den är viktig för oss. Vi genomför regelbundet inspektioner på flygningar och vi tar med denna information till kommande inspektioner.

Det finns även mera information från EU flygsäkerhetsbyrå EASA i frågan, på denna länk: Is there any requirement on cabin crew member(s) communication with passengers in a certain language? (En bit ned i texten)

Med vänlig hälsning

Staffan Söderberg

Sektionschef

Sektionen för flygbolag

Transportstyrelsen

SE-601 73 Norrköping, Sweden

Från:  Jonas Borelius Skickat: den 30 april 2018 09:42

Till: FB-TS-RES-Registrator Luftfart <Luftfartsstyrelsen@transportstyrelsen.se>

Ämne: Kontakt

Ärendetyp: Övrig fråga

Fråga:

Från Göteborgs-Posten:

”Måste man kunna engelska på inrikesflyget?

Krönika Engelskan tar över nya och allt större delar av våra liv. Numer kan man mötas av personal på inrikesflyg som enbart talar engelska.

Den något märkliga frågan har följande bakgrund. Jag skulle flyga till Sundsvall i förra veckan. Det finns en direktförbindelse från Göteborg, och den sköts av bolaget Next Jet.

När vi steg ombord hälsades vi med ett Good morning av flygvärdinnan. Före avgång gick hon igenom säkerhetsdetaljerna, vilket skedde på engelska, och när jag sedan beställde kaffe och smörgås gjordes också det på engelska. Jag frågade om hon kunde svenska. Det kunde hon inte, men hon hade inte upplevt några språkproblem: ’No problem, everyone speaks English, you know’.

Företaget var kanadensiskt och alla som arbetade ombord var kanadensare. Broschyren i stolsfickan framför mig informerade om nödutgångar och annat på två språk, nämligen engelska och franska.

Jag satt och funderade på om jag var med om något konstigt, eller om det är så här det är.

På flygbussen till Landvetter kommer meddelandena först på svenska och sedan på engelska, och så är det även på SAS inrikesflygningar (och den engelska versionen är som regel avkortad). Men så var det inte här utan allt sköttes på engelska.

Den information man får om nödutgångar, flytvästar och annat är obligatorisk och till för att rädda liv – åtminstone i princip. Antag att du köpte medicin på ett svenskt apotek och fick en text om möjliga biverkningar på engelska. Det känns avlägset att det skulle kunna hända.

Man kan värdera det här på olika sätt. Man kan rycka på axlarna: folk som flyger är världsvana och klarar sig bra på engelska. Eller man kan uppröras och säga att inhemskt resande ska skötas på svenska, och de som inte kan svenska kan få en engelsk version.

Jag satt och funderade på om jag var med om något konstigt, eller om det är så här det är.

Man kan också säga att den här historien illustrerar hur engelskan håller på att bli ett andraspråk i Sverige. För många svenskar är engelska verkligen ett andraspråk. Det är en del av arbetet, och man tycker att man kan (eller bör kunna) hantera olika sociala situationer såväl på engelska som på svenska. Många överskattar säkert sin förmåga, men det viktiga är hur man ser på sig själv som språkvarelse.

Men alla är inte lika bra på engelska. Antag att ett engelskt järnvägsbolag trafikerade sträckan Göteborg–Sundsvall och meddelade information om stationer, förseningar och annat på engelska. Det vore (väl?) väldigt konstigt.

Man kan vrida och vända på den här frågan – var engelskan kommit in i våra liv och var den (ännu) inte kommit in. Hur ser det ut om tjugo år? Ingen tror väl att engelskans inflytande kommer att minska.

När jag steg av planet, sa flygvärdinnan glatt hej då.

Lars-Gunnar Andersson

Professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.”

Jonas Borelius

 (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)