(Inledning  på  temat "Hur mår svenskan?" i Almedalen den 2/7 2018)

Språkförsvarets minimiplattform är enkel. Vi försvarar svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion på svenskans bekostnad. Vi förordar mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse. Språkförsvaret är partipolitiskt obundet och tar inte ställning i partipolitiska frågor. Det må gälla regeringsfrågan i det kommande valet, utrikespolitik, försvarspolitik, skattepolitik eller invandrarpolitik. Vi bedömer alla riksdagspartier utifrån vår egen minimiplattform. När det gäller mångspråkighet innefattar detta att vi anser att alla svenska medborgare bör lära sig två främmande språk, respekt för minoritetsspråken i Sverige och rätten till hemspråksundervisning.

Språkförsvaret ägnar sig i första åt statusvård, d.v.s svenskans ställning i samhället. Men eftersom engelskan är det språk, som påverkar svenskan mest, bekämpar vi också onödig svengelska och onödiga anglicismer, ett symptom just på engelskans framträngande.

När Språkförsvaret bildades 2005, ställde vi det som vår huvuduppgift att verka för en språklag, som slog fast svenskans ställning som huvudspråk och det gemensamma kittet. En sådan lag antogs också av en enhällig riksdag 2009.

Språklagen var ett framsteg. Exempelvis lyckades det att med hjälp med språklagen att ersätta regeringskansliets engelskspråkiga e-postadresser med svenskspråkiga och att garantera att forskare hade rätt att skriva forskningsansökningar på svenska liksom att skriva anställningsansökningar och driva befordringsärenden på svenska inom högskolan. Men språklagen är också behäftad med brister. Dess räckvidd är begränsad och den innehåller inga sanktioner och det är ingen kombinerad rättighets- och skyldighetslag. Språklagen omfattar endast det allmännas kärnområde, som definieras som ”sådana förfaranden och allmänna handlingar som är av särskilt stor betydelse inom den offentliga verksamheten, såsom den politiska beslutsprocessen, domstolsförhandlingar, domar, protokoll, beslut, förföreskrifter, verksamhetsberättelser och andra dokument av liknande karaktär”.

Språkförsvaret har vid upprepade tillfällen prövat räckvidden via JO-anmälningar. Det är fullt möjligt för ministrar att hålla tal på engelska på svensk mark utan att dessa finns översatta till svenska; fullt möjligt för en myndighet som Luftfartsverket att döpa om alla flygplatser till Airport; fullt möjligt för kommuner att lansera varumärken som ”Stockholm – the Capital of Scandinavia”; fullt möjligt för en nyinstiftad myndighet som Myndigheten för digital förvaltning att i första hand använda en engelsk förkortning DIGG (Digital governance).

Språklagen reglerar inte alls undervisningsspråket inom skolväsendet eller inom högskolan. På grund av friskolereformen är det möjligt att starta engelskspråkiga skolor, exempelvis Internationella Engelska Skolan, där hälften av undervisningstimmarna sker på engelska inom grundskolan och 90 procent på gymnasienivå. Detta är ett skattefinansierat språkbyte. Forskning visar att dessa elever bara blir marginellt bättre i engelska, men sämre på svenska i jämförelse med elever som följer traditionell undervisning.

Språklagen försöker inte alls reglera språkanvändningen i den privata sektorn. Engelskans expansion inom det offentliga rummet är särskilt påtaglig. Reklaminslag och annonser kan vara helt på engelska eller på svengelska; intervjuer på engelska i radio och tv översätts summariskt; filmtitlar på engelska översätts inte, ja, t.o.m filmtitlar på icke-engelskspråkiga filmer översätts till engelska – se den danska filmen ”En kongelig affäre” som översattes till ”A royal affair” i Sverige.

De politiska partierna borde uppmärksamma engelskans fortsatta anstormning, särskilt i denna valrörelse. I stället fokuserar en del partier på språkkrav för svenskt medborgarskap. I så fall borde man också diskutera vilka slags språkkrav som ska ställas. Det finns tre modeller att välja mellan. USA-modellen innebär att den som söker medborgarskap ska kunna ett femtiotal enkla ord, däribland namnet på sex sekulära helgdagar och två presidenter (Washington och Lincoln). Detta är meningslös symbolpolitik, men ändå intressant. Den danska innebär att den som ska bli medborgare måste ha så goda kunskaper i nationalspråket att vederbörande verkligen kan göra sig gällande på det. Det innebär ungefär samma färdigheter som hos en infödd med godkända betyg från avslutad grundskola. En sådan modell, som kanske en del etniska danskar egentligen inte skulle klara, riskerar att bli en utsorteringsmekanism. Den norska modellen är den enda rimliga. Den innebär att den som inte kan dokumentera goda norskkunskaper har rätt och plikt till 650 timmars norskundervisning. Däremot finns inget krav på viss nivå efter de 650 timmarna. Dessutom finns det en möjlighet att göra en språktest, ett snabbspår för dem, som kan lära sig norska snabbare. Man behöver faktiskt inte följa reguljär undervisning för att lära sig svenska. Det är fullt möjligt att lära sig svenska på egen hand; det bästa sättet är att samtidigt skaffa sig en svensk partner.

Engelskan är världen just nu viktigaste lingua franca, ett högstatusspråk, som utövar ett mycket större inflytande på svenskan är lågtyskan någonsin gjorde på tidig medeltid. Det lågtyska inflytande har fortfarande efter hundratals år ännu inte nått de perifera områdena i Sverige. Påverkan från engelskan är bara ett knapptryck borta och når hela Sverige på några sekunder.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Östen Dahl

5 juli 2018 09:05

Det stämmer att lågtyskan inte hade så stort inflytande på svenskan under tidig medeltid, däremot var inflytandet senare under medeltiden så kraftigt att det klart kan jämföras med dagens inverkan från engelskan och frågan är om det inte var starkare. Till exempel är ett av svenskans tjugo vanligaste ord, ”men”, ett lågtyskt lånord som dök upp i skrift i början av 1400-talet. Det väntar fortfarande på att bli utbytt mot ”but”. Det stämmer inte heller att lågtyskans inflytande inte har nått de perifera områdena i Sverige, även om det kan vara svagare på sina håll. ”Men” finns till exempel även i älvdalska, liksom åtskilliga andra lågtyska lån.

 

Per-Åke Lindblom

5 juli 2018 17:12

Det sista stycket är mer en slutkläm än en fördjupning i frågan om lågtyskans respektive engelskans påverkan på svenskans. Vad jag ville understryka var att engelskans inflytande är så mycket intensivare än vad lågtyskans var. Det lågtyska inflytande utgick från den tyska minoriteten i det fåtal städer som fanns under tidig medeltid. I något eller några fall utgjorde tyskar majoritet eller hade t.o.m grundlagt vissa städer (Kalmar, om jag inte missminner mig). Men tyskans inflytande pågick under flera hundra år och färdades med båt längs kusterna och med hästskjuts inåt landet. Man kan likna lågtyskans inflytande med ringar på vattnet efter att man kastat ut en sten i vattnet; de klingar så småningom av och perifera varieteter som älvdalskan och överkalixmålet påverkades inte i lika hög grad som de mål, som sedan konstituerade rikssvenskan. Men lågtyskan bidrog till att sära på danska, norska och svenska, eftersom dessa språk tog in olika lånord från lågtyskan. Framför allt bidrog lågtyskans inflytande dock till att sära på isländskan/färöiskan i periferin från de fastlandsskandinaviska språken.
Det engelska inflytandet har accelererat alltsedan satellit-tv:s uppkomst och framför allt internets. Det spelar ingen roll idag var du bor i Sverige, vid Smygehuk eller uppe vid Treriksröset. Du nås i lika stor utsträckning av engelskspråkiga filmer och tv-serier, av engelskan, som fortfarande dominerar, på internet och av engelskspråkig musik. Du är alltså bara ett knapptryck borta. Trenden är dessutom att engelskan nästan helt dominerar som första främmande språk i skol- och universitetsvärlden.
Men sammantaget har naturligtvis lågtyskans inflytande hitintills varit större än engelskans. Det gäller såväl ordförråd som ordbildning. Martin Gellerstams undersökning i början av 1970-talet av det etymologiska ursprunget för de 6000 vanligaste orden i svenskan visade exempelvis att 30 procent hade tyskt ursprung (d.v.s. även högtyskt). Svenskan bytte ut verb, inklusive hjälpverb, och tog in såväl affix som suffix. Förmodligen bidrog också kollisionen mellan lågtyska och svenskan till att kasussystemet i svenskan eroderades, eftersom språken hade olika kasussystem.

När det gäller engelskan har vi ingen facit än så länge

 

Per-Åke Lindblom

5 juli 2018 19:06

Rättelse: "...såväl affix som suffix." Men suffix är affix. Det skulle ha kunnat stå "affix (prefix som suffix)".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Uppenbart är att IES tycks ha noterat att Språkförsvaret och andra bevakar hur skolans personal systematiskt misshandlar såväl det engelska som svenska språket - se tidigare inlägg!   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsva...

Susanne Nyström skriver i Dagens Nyheter idag bland annat:   "Den senaste trenden i svensk skola är att allt fler lektioner sker på engelska. Samtidigt pekar det mesta på att eleverna lär sig mindre när de inte undervisas på sitt modersmål.När ti...

Svenska Dagbladet rapporterade idag om statsminister Ulf Kristerssons besök i New York och skrev bland annat:   " Vi fortsätter diskutera skilnader mellan Sverige och USA.   En slående olikhet är synen på integration. I synnerhet i New York. ...

IES översättning är sämre än maskinöversättningar. Först det engelska originalet:   “IES Enskede prides itself in our strong reading culture. The school library adds new titles to the collection on a regular basis, keeping our students up t...

Detta sker idag i artikeln ”Det är bråttom att få barnen att läsa, det måste göras nu” i Dagens Nyheter:   ”Nyligen publicerade Chalmers tekniska högskola och Kungliga tekniska högskolan en klargörande studie. Den visade att st...