Direktlänk till inlägg 9 juli 2018

”Simpla saker!”

En gång i tiden var ordet ’simpel’ beteckning för något, eller någon, med enbart mycket enkel, okomplicerad utformning eller karaktär osv. Så småningom kom ordet att förändras och beteckna en mer eller  mindre, nästan föraktlig egenskap för att till slut praktiskt taget försvinna till bruket. När sedan engelskan började göra sitt triumfatoriska segertåg i svenskan, återuppstod ordet simpel i sin semantiskt sett ursprungliga betydelse, åtminstone till  bruket, som i NTF:s annons i BT för en tid sedan, där man försökt väcka intresset för ”Simpla saker”, åter något enkelt och lättfattligt för svensken i gemen. På engelska hade det dessutom uppstått ett nytt ord baserat på det första, nämligen simpleton en enkel, nästan enfaldig människa. Det är egentligen ingen dum idé, för nutidens svenskar nöjer sig bara med att ’gapa och blunda’, dvs. svälja vad som blir serverat av nya – spännande – ord och utan någon som helst självkritik. I synnerhet gäller det barnspråk!


Det hela började en gång så vackert, när Alice Babs slog ett lekfullt slag för barnslighetens införande i vårt vuxenspråk genom att sjunga en pedagogisk visa om vad som var sanning eller allvar, för enkelhetens skulle utformat med uttrycken ”på låssas” och ”på riktigt”! Men det var då mer ägnat yngre medborgare som nyss har släppt nappen och var inte med på den tiden, då den nya formen av ’barnsvenska’ myntades eller som dagens naivisering  av vårt språk sorgligt nog motståndslöst har lett till, ”såklart”! Men den tendensen  håller tyvärr i sig och även dessa plantor växer ju förhoppningsvis upp så småningom och ska ha lämnat ’allt som barnsligt var’ för att börja använda ett moget och för alla medborgare mindre barnsligt språk. Ur den synvinkeln och när man hör garvade politiker använda ’såklart’ och andra uttryck direkt från vaggan, undrar man ängsligt hur det står till med mogenheten hos dessa bärare av det politiska förtroendet hos sina väljare! När det gäller förtroendet för dem själva, är det uppenbarligen grundmurat, i synnerhet när det gäller den så kallade svengelskan, dvs. engelska lånord som införlivas i svenskan, oftast i sin ursprungliga dräkt, dvs. som rena engelska ord men lika ofta mer eller mindre stympade för att passa det svenska uttalet! Det skulle glädja mig att kunna ställa upp alla sådana till beskådande, men de har börjat anta sådana proportioner, att det säkert skulle krävas en separat bok för att redogöra för bara en del av de mest blomstrande underverken.


Det finns emellertid en ännu allvarligare invändning mot lånord i varje språk, som visar att det inte är helt riskfritt ens i språk att hänsynslöst bemäktiga sig ord från ett främmande språk, för med tiden kommer även de ord som man lånar från ett annat språk att bli mer eller mindre ovanliga eller till och med falla ur bruk även i det språk de kommer från och i sin tur ersättas med ett nytt ord med samma betydelse eller – vad som kanske är ännu värre – förlora sin ursprungliga betydelse! Ett numera vanligt ord, som till ursprunget absolut aldrig skulle kunna skyllas för att ha uppstått i barnspråket utan brukats av vuxna, mogna människor, närmare bestämt inom kontorsbranschen. Inom det hektiska kontorslivet fanns alltid behovet att jämföra det skrivna verket med ett annat, eller någon annans, man kolla-tionerade arbetet. Hela denna procedur var naturligtvis underställd en annan verksamhet, som innebar en kontroll: man måste alltså slutligen kontrollera arbetets riktighet. Båda dessa, nästan liknande ord smälte så att säga så småningom ihop    och efter att ett antal ord hade blivit kollationerade och sålunda blivit kontrollerade, var det naturligt att man för enkelhetens skull ’förföll’ till förkortningar. Om  man vill beskriva en liten historieutveckling i miniformat, så kanske man kan skylla på den tidens tidsbrist att man helt enkelt skrev ’kollat!


Ingen hade väl i början av 1900-talet kunnat drömma om, att av dessa olika typbeskrivningar  skulle skapas ett eget och praktiskt taget allmängiltigt, nytt ord, ’kolla’, utgående från en förkortning av ovannämnda ord och markerande en avslutad genomgång av ett dokument, utformat som enkel rapport i meningar som ’Har du kollat…’, till slut kanske istället för att skriva ut hela det långa ordet! Men denna praktiska förkortning kunde säkert ha fått fortsätta att i relativ ostördhet fylla sin praktiska funktion, om det inte med begärlighet och långt in i teve-åldern hade övertagits av samma unga klientel, som då på sin tid hade börjat frossa i meningar som ”Är det på riktigt?” följt av den lugnande meningen, ”Nej, det är på låssas!”


Så nu ’kollar’ man till höger och vänster i detta entre-prenörsstinna land som Sverige har blivit, från ord med ursprungsbetydelsen till utrop från förväntansfulla ungdomars terminologi, när de ’kollar på’ teve!! Snart har väl det uppväxande släktet helt glömt bort, att det finns ett gammalt,

hederligt ord som heter ’titta (på)’!


Denna och många andra utvecklingsexplosioner inom lingvistiken, dvs. det praktiska språkbruket för dagen, leder vidare till en likgiltighet hos allmänheten för korrektheten, t.ex när det gäller ordens uttal, en mycket förrädisk utveckling! För att ta exempel på uttalet är engelskan särskilt känsligt, när det gäller att överföra ett ord till ett annat språk i form av ett lånord. Den engelska pluralformen ’-s ’, som i ’Books’, har mycket bestämda, fasta regler: i princip tonande ’s’[z] efter tonande ljud, företrädesvis då vokaler. När ett engelsk ord dyker upp i svenskan, dvs. som lånord(för att, skämtsamt sagt, aldrig återlämnas!), är det första som händer, att plural-s blir tonlöst[s], helt enligt svenska uttalsregler! Det kan då hända, att denna förvandling av ett ’oskyldigt’, engelskt[z] - om det vill sig illa - i ett engelskt ord som deckare[uttalas dɪˈsi:s], och betyder’dö’/verb/resp.’död’, ipluralis/’deceases’/, skulle komma att uttalas[dɪˈsi:sɪz]!Ett ord som ’disease’[dɪˈzi:z], som betyder ’sjukdom’, skulle då komma att uttalas [dɪˈzi:zɪz]!


Man kan kanske lätt tänka sig den förvirring, som skulle uppstå om man inte skulle kunna skilja på ord som betyder ’död’ och ’sjukdom’! Svenskan har ju praktiskt taget aldrig tonande ’s’! Det kan gå så långt, att svensken använder ’s’ genom att alltid uttala ’s’ tonlöst, så att ordbetydelsen skulle i grund föränd-ras. Ett sådant ’sammelsurium’ när det gäller olika fall av tonlösa och tonande ’s’, skulle generellt säkerligen ovillkorligen förorsaka förvirring hos den med s:ets varierande uttal obekante svensken i gemen! För att råda bot på sådan osäkerhet, rekommenderas noggrannt studium av ”An Outline Of English Phonetics” av Professor Daniel Jones.


Det är liknande oregelbundenheter och skillnader i engelskans och svenskans, som bildar grunden till det löjeväckande bruket av engelska lånord i svenskan. Exemplen är oräkneliga, varvid antalet svenskar, som lever i den tron, att de kan tala engelska, på så sätt gör sig löjliga, dels inför infödda engelsmän, dels inför i engelska korrekt och gediget utbildade svenskar. Praktiskt taget varje dag myllrar det av svenskar - inom alla samhällsgrupper, i radio- eller teveutsändningar - som talar felaktig – och skrattretande engelska.


En av de mest bekymmersamma tendenserna i den engelska, som talas av dem som tror att deras engelska är korrekt, är ’halvöversättningar’: man säger att ’något sticker ut’(korrekt svenska ’sticker av’; se SAOL), man skriver i annonserna om teve-programmen t.ex ”2⅕ män”(helt enligt engelskt bruk: skulle egentligen vara ’2⅕  man’; jfr svenskans ’2⅕ äpple)! Jfr vidare: ’Alla passagerarna förlorade sina liv’ med  ’All the passengers lost their lives’; jfr således den semantiskt och enligt svenskt språkbruk riktiga ”…förlorade livet”!). Inflytandet från engelskan, som givit oss beteckningen ’svengelska’, kan naturligtvis vara förståeligt frestande, när det gäller den så kallade gemene man, men det är  värre att försöka förstå, hur en akademiskt utbildad person som t.ex professor Östen Dahl med ett jämförelsevis brett register av skriftverksamhet kan förmå sig till att skriva, att han inte är bekväm med att göra något, vilket avslöjar, att han visar sig ha givit efter för en rent bokstavlig översättning till svenska av engelskans idiomatiska uttryck ’to be comfortable’, trivas/med! Vidare omtyckta svengelska uttryck är ’att sätta ned foten’(’put one’s foot down’) istället för det traditionella ’slå näven i bordet’. En förvånande och fullkomligt klumpig och för ett annat lands språkkultur fjäskiga översättning till svenska av det tyska uttrycket ’Zivilkourage’ som då blir civilkurage istället för det vanliga ’mod/et/! Väldigt ofta är det kanske tyvärr lättja som driver svenskar att helt eller delvis skapa ett nytt ord, byggt på en  engelsk förlaga, dels beroende på att man inte kan hitta en korrekt svensk [öv]ersättning i hastigheten, dels att man nog är lite stolt över att känna till ett nytt, engelskt ord – även om det är en halvmesyr! Så verkar det vara med ’nyord’ som t.ex  briefa(ung. ’säga i korthet’), poppa[upp](’dyka upp’). En del lånord(,alltför många,) vittnar tyvärr om bristande kunskaper i engelska, när man helt enkelt och fräckt bara använder det engelska ordet, som t.ex incident(’händelse’), outstanding (’enastående), hinta(’antyda’), detta senare ett riktigt grovt erkännande av bristande kunskaper i båda språken, även om det nu finns gott om ursäkter, t.ex att man tycker, att man har fått en ny vinkling och sålunda berikat(?) vårt språk. Hela idiomatiska uttryck faller också alltför ofta offer för ovanstående lättja(eller okunnighet), som t.ex som ”Gjorde du?” istället för ’Gjorde du det?’” I vissa fall borde aldrig någon av ovanstående utvägar accepteras, som t.ex ’för din informa-tion(for your information)’, ’kan du hålla det emot mig(can you hold it against me)’, ’det gjorde min dag(it made my day)’, if/you ask me(om du frågar mig’, ’sätta ned foten(put your foot down)’=vara bestämd’, ’hela tiden/ev. jämt always), ev. jämt/’. Den modernare vinklingen av manipulationen gäller, som redan antytts, även genuint rena semantiska uttryck: det borde slutgiltigt och ovedersägligt förklaras, varför man överhuvudtaget inför engelska ord i svenskan, som alltid visar sig redan finnas i svenkan. Vad finns det för anledning att börja använda lånord som t.ex ’trig’, engelska för – i vidare bemärkelse – ’sätta igång något’, ’öka intensiteten’, få någon eller något att förstärka ansträngningen i en handling. t.ex ’han triggades(=fick honom)att göra det ena eller det andra’! Samma föga lingvistiska exempel finns i ord som ’testa’= prova/på, ’grit’ för det svenska ’/gott/gry’, föreslaget som ’nytt’ lånord av en professor i psykologi(!). Förmodligen beror denna jublande, rent barnsliga ’lånordsfeber’ utav en sorts ’högfärdssjuka’, som vill  visa hur duktig man är i engelska(?)!


I ett av de färskaste, svenska korsorden gavs som lösenord ordet ’sippa’, (av det engelska ’SIP’, dvs. ’läppja på’)! I en amerikansk film rapporterade en FBI-agent att det tidigare hade stått två ’vannar’ parkerade utanför ett hus(av det engelska ’van’, korrekt engelsk pluralisform ’vans’, paketbil)!      


En annan sorglig tendens är att börja bruka både ett nytt ord och ett nytt begrepp samtidigt och få en helt missvisande beteckning. När den nya ’racketsporten’ pade’l introducerades i Sverige helt nyligen, en sorts enklare och förvanskad blandning av badminton, tennis och squash, talade man om och uttalade ordet som om det gällde ett spel med paddel, den ’åra’ som användes i kanottävlingar, men beskrev fenomenet, som ju egentligen var en sorts mindre racket, i tidningar i form av det genuina spanska ordet med betoning på sista stavelsen enligt spanska uttalsregler. Kommentarer överflödiga om man händelsevis inte upptäcker detta  virrvarr som uppstår i ordbetydelsen, när till synes likabetydande ord med en viss skillnad i stavningen, ändå inte skils åt i betydelsen, dvs. den så kallade semantiken! Man talar t.ex inte om paddel, när man spelar squash, bara när man  för fram en kanot, dåman  paddlar [med paddel], o.s.v. De spanska initiativtagarna till sporten(i Borås)’padels’ införande i Sverige, blev mycket överraskade, när de fick upplysning om vad ’paddel’ egentligen betydde för en svensk, nämligen som sagt att ’paddla en kanot’! 


Bara t e n d e n s e n att (,fortfarande otroligt likgiltigt inför båda språkens bäst kvalitet,) bara strunta i en nödvändigt korrekt översättning, torde vara beklämmande och ödesdigert för renlärigheten och klarheten i ett kulturbärande språk!


Renlärigheten hos ett språk visar sig också i hur mycket man känner för sitt eget språk och dess uttrycksmöjligheter. Denna känsla kan inte precis sägas vara direkt slående numera, när det gäller svenska språket sådant som det manifesteras i tidningsspalter och de flesta andra publikationer. Bruket av lånord verkar i allmänhet vara en tvivelaktig högtidsstund för författarna av insändare, teve-rapporter, tal- och skriftspråkstexter och annat ägnat att delges allmänheten i form av underhållning eller upplysning. Det finns i första hand åtminstone två, mer eller mindre oöverstigliga hinder för t.ex icke-engelskspråkiga att förstå ett engelskt textmaterial i form av lånord: är ordet för det första okänt för läsaren är det också naturligtvis omöjligt att förstå om kanske turligt nog till och med rent av oviktigt för sammanhanget och av lättförståeliga skäl gäller det i synnerhet lånorden. När dessa kommer från något anglosaxiskt språk - i England, Australien, USA, Nya Zealand, Sydafrika. - kan det verka harmlöst och framstå för läsaren mer eller mindre självklart.


Till slut några skriande ospråkliga exempel på självsvåldigt missbruk av s.k lånord i ovanligt utförande: swisha, dissa, briefa, ledsen(=’tyvärr’), osv.!


Som exempel på en förvirrad och om det svenska språkets korrekta bruk okunnig allmänhet, förtjänas kanske också påpekas följande märkliga nymodighet i ett reklamutförande(?): 


I teve-reklamen för företaget "Zmarta" avslöjas  en grav okunnighet om språk hos den eller de uppfinnare av ett ord, som inte har något etymologiskt, eller i sin här nämnda form ens lingvistiskt berätti-gande, eftersom det i sitt avsedda bruk strider uttalsmässigt (och i stavningen)från det vedertagna uttalet i svenska språket av ’s’!.  Inte ens i något av de oss idag kända språken skrivs eller uttalas ’s’ tonande förutom i franska och engelska i vissa ställningar(, men i t.ex polska, a l d r i g)  och i /ny/grekiska enbart framför konsonanterna  b  g  d  z  l  m  n  rI ryska skrives ’s’ enbart som ’c’[s], och (med tonande s-uttal)som з.

 

Henry Thorson,

medlem av ’Språkförsvaret’; fil.mag., pensionerad språklärare (eng/ty/fra/spa/ry). Klassisk linje på gymnasiet (latin och grekiska). Utgivare av ’Spansk övningsbok’, Franska översättningsövningar (under nyredigering). Författare till nio underhållningsromaner.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)





 
 
Ingen bild

inga johansson

9 juli 2018 23:11

På Google Translate läser vi att tute simple är ganska enkelt, inget föraktfullt där!

 
Ingen bild

Östen Dahl

23 september 2018 12:30

Hej Henry, först nu har jag blivit varse att du har synpunkter på mitt språkbruk. Eftersom du hänvisar till SAOL som auktoritet så vill jag notera att det står följande om ordet "bekväm":

be·­kväm [‑kvä´m] adjektiv ~t ~a
1 skön; som sparar ansträngning: ​en bekväm fåtölj
2 känna sig bekväm (med ngt) känna sig väl till mods

Många andra uttryck som du inte gillar finns också i SAOL. Det står t.ex så här om "sippa", som enligt Svensk Ordbok har funnits i svenskan sedan 1980:

sippa verb ~de ~t
• smutta på

Sen tror jag att du har fått det här med padel lite om bakfoten. Jag visste ingenting om detta tidigare men så här verkar det ligga till (se https://es.wikipedia.org/wiki/P%C3%A1del). Det spanska ordet är "pádel", alltså med betoning på första stavelsen. Det verkar inte förekomma annat än i samband med det här spelet och är för övrigt i likhet med det svenska ordet "paddel" (i svenska sen 1853) inlånat från engelska "paddle" och, säger Wikipedia, "förspanskat" till "pádel". Annars verkar "racket" mest heta "raqueta", liksom det svenska ordet inlånat från engelskan. Spelet verkar vara utvecklat ur något som på engelska kallas "paddle tennis". - Det svenska uttalet "paddel" verkar vara en ganska godtagbar försvenskning.

(På den tämligen officiella sidan http://www.padelfip.com/es/ förekommer också stavningen utan accent ("padel") men Kungliga spanska akademien tycker att det ska vara "pádel" som syns här: http://dle.rae.es/?id=RQbJCVd Man kan förstås inte utesluta att några spansktalande ytterligare har förspanskat ordet så att det har fått betoningen på sista stavelsen.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 28 mars 08:00

Universitetsläraren rapporterar:   ”En utgångspunkt för den norska regeringens handlingsplan är att mer undervisning sker på engelska och att det i vetenskapliga publikationer har skett en kraftig nedgång av det norska språket i förhållande...

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 27 mars 08:00

Som många noterat har service på restauranger i Sverige förändrats de senaste 10 åren. I de större städerna stöter man ofta på personal som knappt kan svenska utan bara engelska. De verkar intalade att alla svenskar gärna pratar engelska.   När...

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 26 mars 12:00

Stefan Lindgren skriver på Facebook:   ”Läs Cronemans krönika i DN från 16/3. Jag håller helt med honom, även om han är 30 år sen med dessa insikter.   Och har man väl sagt A måste man säga B. Det är sjukt att svenska högskolelärare ska...

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 25 mars 13:00

I artikeln ”Den nordiska språkgemenskapens kris” skriver Samuel Larsson inledningsvis:   ”Den eviga frågan om hur väl danskar och svenskar förstår varandras språk har blivit aktuell igen. Frågan är ju lika gammal som Öresund o...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 24 mars 08:00

Söndagens svenskspråkiga sång   Kjell Höglund - Mina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Tanken   Tanke, se, hur fågeln svingar under molnet lätt och fri; även du har dina vingar och din rymd att flyga i.   Klaga ej, att du v...

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5 6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16 17
18
19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Juli 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards