I senaste numret av FIB-Kulturfront har Olle Josephson skrivit en språkkrönika, ”Engelskan – de styrande klassernas språk”. Eftersom artikel inte är länkbar för tillfället, återges ett citat:

”Men språk med hög status blir också maktinstrument för att skilja ut politisk, ekonomisk och kulturell överklass från den breda samhällsgemenskapen. Exklusiva konsthallar skriver utställningstexterna på god engelska, medan de svenska texterna är obegriplig rappakalja som körts i Google translate. Seminarier hålls på engelska därför att en av deltagarna kommer från Danmark. Sådant kan man skratta åt, men inte åt de 3 – 4 procent av Sveriges gymnasister som läser flertalet av sina ämnen på engelska, trots att de följer svensk läroplan och att både de och deras lärare har svenska som modersmål. Det är tragik. Dessa gymnasister blir obetydligt bättre på engelska än andra, men framförallt blir de sämre på en vuxen, mer avancerad svenska. De väljer inte utbildning på grund av engelskintresse. Men de har fått för sig att de engelskspråkiga klasserna samlar ambitiösa medelklassbarn; de är helt enkel lite finare. Det fria skol- och språkvalet som klassegregeringscentrifug med andra ord.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)