Författaren Herman Lindqvist höll ett uppskattat tal på det finlandssvenska idémötet i Åbo den 19 oktober 2004.

"Ärade publik, mina damer och herrar! I snart niohundra år har svenska språket hörts talas i detta land, talats av personer som varit födda och uppväxta här. Trots att det pågått så länge är detta faktum i denna dag en källa till ständig förvåning och häpnad i Sverige och till irritation och ibland till och med aggression här i Finland. När är stunden inne då finlandssvenskan ska anses vara lika naturlig och ha samma hemortsrätt som finska språket i Finland? Behövs det ytterligare nio hundra år? Och när ska mina rikssvenska landsmän förstå att det talas, skrivs och tänks på svenska språket också i Finland, av personer födda och uppväxta i Finland, personer som kanske aldrig varit i Sverige och människor som INTE är TV-kändisar, bergsråd eller friherrar, ja inte ens släkt med Mumintrollen. Alla vi som sysslat med finlandssvenskans ställning i Finland, vi vet att allt som man under en hel livstid sagt, skrivit och gjort för att upplysa rikssvenskarna om finlandssvenskans existens, allt det får man börja om från början med nästa dag. I stunder av förtvivlan undrar jag ibland om det är något genglapp i hjärnan på dem man talar med. Men, man får inte ge upp."

Läs vidare här!

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)