Följande korta och koncisa insändare publicerades på "Min mening" i Helsingborgs Dagblad den 27 januari:

"Varför är informationen om H22 på engelska?

Sverige har fem olika minoritetsspråk. Engelska är inte ett av dem. Helsingborgs stad förbereder H22, 'A Smarter City'. Informationen är på engelska. Varför?

'Skåning'"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta är en kommentar till en artikel i Expressen

För 30 år sedan fick alla elever i varje fall en garanterad daglig dos av det som sedan skulle lagstadgas som det officiella huvudspråket i detta land - nämligen svenskan! Det kan inte ha varit av ondo för integrationen och borde vara än viktigare idag med de ännu större integrationsutmaningar som vårt land nu står inför.

Att alla elever, oavsett etnisk, kulturell, geografisk eller social bakgrund, lär sig att kommunicera på att gemensamt språk är en grundbult för att kunna förstå, acceptera och leva tillsammans. Ja - för ett fungerande samhälle! Jämför med idag då våra skygglappsförsedda politiker tillåter hela skolkoncerner att göra grova pengar, och som lämnar välfärden och inte sällan hamnar i redan välfyllda fickor utomlands, att bedriva undervisning på ett språk som inte har någon som helst officiell ställning i landet - engelska! I vissa fall i upp till 90 procent (!) av undervisningstiden.

Skolor som dessutom ökar segregationen i samhället, inte endast språkligt, utan även socialt. Detta genom att endast etablera sig på orter där de (naturligtvis) kan göra vinst och sedan vända sig till väletablerade elever från studievana hem. De kommunala skolorna måste däremot "ta hand om" alla elever.

Lägg till detta bland annat låga lärararlöner, låg lärartäthet glädjebetyg/betygsfiffel, skolgårdar som i vissa fall är klart undermåliga jämfört med kommunala skolgårdar (både avseende yta och utrustning) och åtminstone tidigare undantag från krav på fullt utrustade skolor. Det kunde handla exempelvis om avsaknad av skolbibliotek, slöjd- och hemkunskapssalar eller gymnastiksalar. Mot bakgrund av ovanstående fakta framstår dessa skolors verksamhet och "samhälls-/integrationsgärning" som allt annat än smickrande.

Engelskan har historiskt sett, liksom övriga kolonialspråk, spridits genom tvång/kolonisation, krig och faktiskt även imperialism. Inte genom att det är ett ordrikare och/eller vackrare språk som många tror eller vill intala folk. Ett språk som andra men med en helt annan och expansiv historia. Förutom i kolonierna tog inte det exempelvis inte lång tid från det att engelskan, högst medvetet av engelsmännen, infördes som undervisningsspråk på Irland, tills iriskan räknades som passé. Denna utveckling kan naturligtvis ske igen, till exempel i Sverige. Är det vettigt att hjälpa denna historiska tvångskolonisation på traven med en "modern" och frivillig dito?

Detta i synnerhet som svenska elever år efter år figurerar i absolut världstopp även utan språkbytesskolornas "samhällsinsatser". Med ovanstående fakta i åtanke var skolan definitivt bättre för samhället för 30 år sedan.

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)