Söndagens svenskspråkiga sång

Bella Voce - Lunds studentsångerskor - Längtan till landet (Vintern rasat) 

Söndagens svenskspråkiga dikt

Den stackars Anna, eller Moll-toner från Norrland

Vårvindar friska

Leka och viska,

Lunderna kring, likt älskande par.

Strömmarne ila, 

Finna ej vila

Förr’n ner i djupet störtvågen far.

Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör!

Vallhornets klang bland klipporna dör,

Strömkarlen spelar, 

Sorgerna delar

Vakan kring berg och dal.

Hjärtat vill brista - 

Ack! när den sista

Gången jag hörde kärlekens röst:

Avskedets plåga, ögonens låga,

Mun emot mun vid klappande bröst.

Fjälldalen stod i blomstrande skrud,

Trasten slog drill på drill för sin brud;

Strömkarlen spelte, 

Sorgerna delte,

Suckande, berg och dal.

Natten så fager,

Ljus som en dager,

Göt över skog och bölja sin glans.

Älvornas vingar

Glänsande ringar

Slöto kring ängens tuva i dans.

Suckande hjärtan, suckande lund,

Smekande ord och saligt förbund!

Strömkarlen spelte,

Sorgerna delte

Vakan kring berg och dal.

Ack, att vid polen

Midsommarsolen

Tusende år bortsovit så sällt!

Hastigt vem kallar?

Krigsbudet skallar

Fjärran ifrån: ”Till vapen!” så gällt.

Nu var ej tid hos flickan att bo,

Löftet han gav om kärlek och tro;

Strömkarlen spelte,

Sorgerna delte,

Suckande, berg och dal.

Hurtigt på slätten, 

Med bajonetten,

Snabb som en ren, han ilade ned;

Där, ibland fanor.

Flygande svanor,

Klingande spel, i blixtrande led, Rak som en tall, han höjde sig opp,

Såg jag hans bild vid tårarnas lopp.

Strömkarlen spelte,

Sorgerna delte,

Suckande, berg och dal.

Snart han marschera’ -

Kom aldrig mera

Åter till hemmets brudliga tjäll.

När av min Modig

Vålnaden blodig

Svävar på västerns rodnande fjäll,

Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör!

Vallhornets klang bland klipporna dör:

Strömkarlen spelar, 

Sorgerna delar

Vakan kring berg och dal.

Julia Christina Nyberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)