Den svenska språklagen är tolv år gammal. Den slår fast att svenska är huvudspråk i Sverige, att den ska vara ett komplett och samhällsbärande språk som ska kunna användas inom alla samhällsområden.

På papperet ser mycket bra ut, men trots lagen har svenska språkets ställning störtdykt under samma period. Vi har nämligen ett världsunikt skolsystem som gör det lagligt att för skattepengar bedriva undervisning på ett främmande och i landet dessutom icke-officiellt språk, engelska – till råga på allt med lärare utan svensk legitimation.

Nuvarande skolsystem rimmar illa med språklagen, som anger att skattefinansierad verksamhet har ett särskilt ansvar för att svenska språket används och utvecklas. Förutom att denna undervisningsmetod är omdiskuterad (undersökningar har visat på risker för sämre svensk- och ämneskunskaper och dessutom marginellt bättre engelska) har denna typ av skolor bidragit till en ökad segregation. Dessutom pekas Internationella Engelska skolan ut som värst i klassen när det gäller så kallade glädjebetyg.

Lägg därtill att vinsten, pengar som är ämnade att gå till våra barn och deras utbildning, ofta inte bara lämnar svensk välfärd utan dessutom landet och i stället går till utländska ägare. Lagligt? Ja, men moraliskt fullständigt förkastligt. Det är girighet i dess ”ädlaste” form. Systemet uppmuntrar till skattestöld – från våra barn!

Dessutom innebär flyktingvågen 2015 ytterligare utmaningar. Engelskan, i kraft av sin höga status, är dock det primära hotet mot svenskan som samhällsbärande språk.

Det är viktigare än någonsin att undervisning sker på svenska i såväl grund- som gymnasieskola. Språket är den minsta gemensamma nämnaren för ett fungerande samhälle.

Det är också viktigt att vända den nedåtgående spiralen vad gäller kunskaper i andra främmande språk än engelska med tanke på att engelskan de facto är på dekis inom EU med blott fem miljoner modersmålstalare i småländerna Irland och Malta, länder som dessutom har parallella nationella officiella språk. Engelska är alltså inte ensamt officiellt språk i något EU-land längre.

Engelska är första främmande språk i svensk skola sedan 1946 och enda obligatoriska. I kombination med sin starka ställning i samhället är engelskan det sista språk som behöver någon extrahjälp i skolan.

Svenskar tillhörde världseliten vad gäller engelskkunskaper långt innan språkbytesskolorna (min terminologi) tilläts göra entré. Men det är stor skillnad att undervisa i främmande språk och på främmande språk.

Jag vill därför ställa följande frågor till nuvarande folkvalda riksdagsmajoritet:

● Varför håller ni fast vid ett skolsystem som inget annat land har eller tycks vilja ta efter?

● Är det er egalt att skattepengar går till undervisning på engelska som hotar att överta svenskans roll som samhällsbärande språk?

Även ni borde förstå att ett sådant system inte kan vara särskilt bra.

Per-Owe Albinsson

(Publicerad som insändare i Dagens Nyheter den 16/4 2021)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Keir Starmer sa: ”Om du vill bo i Storbritannien bör du tala engelska”, avslöjade han en föreställning – att engelska är det enda språket som räknas i Storbritannien.   Denna syn bortser inte bara från Storbritanniens rika sp...

Polska är det näst största slaviska språket i världen. Omkring 50 miljoner människor använder polska aktivt och minst 10 miljoner har passiv färdighet i språket. Därmed är polska det största slaviska språket i Europeiska unionen och dess femte språk ...

Publisert: 15. mai 2025 18. juni frå kl. 10 til 11 inviterer Språkrådet, Direktoratet for høgare utdanning og kompetanse og Termportalen ved Universitetet Bergen til nettseminar om språk og utdanningskvalitet i høgare utdanning.   Seminaret er d...

Jag tycker väldigt mycket om att högläsa. När mina barn var för små för att tillgodogöra sig skriven text, gjorde jag det ofta och med stor glädje. När de blivit läskunniga, fortsatte jag med det under flera år. Jag minns att jag läste David Copperfi...

Dessa svenska verb saknar en direkt motsvarighet på engelska: blunda, gapa, gala, grädda, heta, hinna, jama, orka, palla, råma, trivas, unna, värpa och älga.   En insändarskribent i DN ansåg nyligen obetänksamt att verbet unna borde utmönstras u...