För att använda "modern" (och i mina öron/ögon slarvig) svenska - Dock inte svengelska eller engelska:

Jag är grymt imponerad av Språkförsvarets kamp för svenska språkets ställning - år efter år!

Lika icke-imponerad är jag av alla mähän till språkliga soffpotatisar ... som gör som katten på bilden... ingenting! Jag vägrar att tro att en majoritet av svenska folket tycker att det är i sin ordning att ersätta vårt språk med "Thatcher-tugget".

Inaktiviteten handlar istället om "nån-annan-ismen". Soffpotatisar! Ibland måste även ni vara "nån-annan". Att bara sitta "och tycka" och på sin höjd "dra näven i köksbordet", är ingen väg framåt. Det är att godkänna en negativ utveckling.

Engagera er! Eller understöd åtminstone de som gör det genom att lösa medlemsavgift. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag anser att det är på tok för många som gör ingenting!

Sunt förnuft 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Man får inte sällan höra av förespråkare av "mer engelska i samhället", att det är viktigt med engelska "eftersom det efterfrågas, och att människor vill vara världsmedborgare och en del av något större”.

Jag vill kontra med att jag anser att det är viktigare att fortsätta att vara en del av Sverige.

Själv definierar jag mig exempelvis som i första hand svensk, i andra hand nordbo (min mor föddes i Finland), i tredje hand som europé och först i fjärde hand som världsmedborgare.

Du blir dessutom inte världsmedborgare av att endast kunna engelska och att endast känna till anglosaxisk kultur. Du blir istället en kopia - en blek kopia!

Mitt i allt prat om globalisering anser jag att det är viktigare än någonsin att behålla en kärnidentet för att inte endast uppgå i något urvattnat mischmasch.

Därför är det viktigare  för mig att vara en del av Sverige än att vara världsmedborgare - Det gäller så väl språkligt som kulturellt!

Per-Owe Albinsson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Mitt i Södermalm skriver i nätartikeln ”Stockholm Low Line kan stå klar nästa sommar” (2021-02-05) om  den planerade parken på de gamla järnvägsspåren vid Årstaviken. Det centerpartistiske kultur- och stadsmiljöborgarrådet Jonas Naddebo har föreslagit att spårparken ska heta ”Stockholm Low Line” efter New Yorks ”High Line”, och sedan dess har detta varit projektets arbetsnamn.

Det här dåraktiga namnförslaget har emellertid kritiserats hårt, bland annat av Språkförsvaret, och det förefaller som om Naddebo nu tack och lov har kommit på bättre tankar:

”Vi har fått mycket synpunkter på att det är ett engelskt namn. Jag tror det är bäst att vi hittar ett svenskt namn istället.”

Onekligen undrar man i sitt stilla sinne om politiker i Stockholms stad helt har tappat vettet när de vill kalla den planerade spårparken vid Årstaviken för Stockholm Low Line. Man både tar sig och slår sig för pannan. Alla namn i Sverige ska förstås vara svenska. Det borde vara en självklarhet.

Slutligen rekommenderar jag politikerna i Stockholms stad att läsa Språklagen från 2009. Beträffande svenska språket står där följande:

”4 §   Svenska är huvudspråk i Sverige.

5 §   Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.

6 §   Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”

Se Språklagen!

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Lars Winnerbäck och Miss Li - Om du lämnade mig nu

Söndagens svenskspråkiga dikt

I folkviseton

Kärleken kommer och kärleken går,

ingen kan tyda dess lagar.

Men dej vill jag följa i vinter och vår

och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,

ditt hjärta är mitt

och aldrig jag lämnar det åter.

Min lycka är din,

din lycka är min

och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,

kuvas av intet i världen.

rosor slår ut ur den hårdaste mark

som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,

ditt hjärta är mitt

och aldrig jag lämnar det åter.

Min lycka är din,

din lycka är min

och gråten är min när du gråter.

Nils Ferlin

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Peter Letmark rapporterade i Dagens Nyheter igår:

”I höstas startade Dibber international i Sollentuna undervisning i engelska utan att ha tillstånd.

Nu har skolan skickat ut ett reklamblad om att den erbjuder utbildning enligt det internationella programmet IB – trots att skolan inte är auktoriserad för det.

– Jag trodde knappt det var sant, säger föräldern Jonas Sandberg som anmält skolan för vilseledande marknadsföring.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Felstavningen ger vissa ledtrådar.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kristian Ekengren recenserar Språkförsvarets senaste antologi idag i Gefle Dagblad. Han skriver bland annat:

"I dag är knappast intresset för att undervisas på engelska så litet att elever måste tvingas till det. När Internationella engelska skolan firade tio år i staden beskrevs den i GD som en “gigant på Gävles skolmarknad”.

Man kan fråga sig huruvida intresset för skolan beror på den engelskspråkiga undervisningen, eller om det är den lugn och ro som skolan skickligt har skapat en bild av som lockar mest.

Nog kände jag till hur engelskan fått en allt större plats i skolans värld, men exakt hur stor dess utbredning är får mig att studsa till under läsningen. Somligt är rent häpnadsväckande, som förslaget att skolor i problemförorter ska börja undervisa på engelska som ett sätt att motverka segregation.

Att det finns motröster, som Språkförsvaret, är värt en tacksamhetens tanke.

Goda kunskaper i engelska är självklara i dagens samhälle, men jag upplever att det finns en övertro på engelskans fördelar gentemot svenskan, en misstanke som Språkförsvarets antologi förstärker. För att klara sig bra på svensk arbetsmarknad och i det svenska samhället är det svenska språket fortfarande det viktigaste verktyg som eleverna kan få med sig."

Vi hoppas kunna lägga ut hela recensionen senare. "Språkbytesexperimentet i svensk skola - engelska till varje pris?" kan beställas direkt från Språkförsvaret - sprakforsvaret@yahoo.se - för 120 kr (porto för 44 kr i enkelt brev eller 59 kr i särskilt förpackning tillkommer) - mot faktura. Boken kan givetvis också beställas från Adlibris, Bokus och BTJ etcetera. Man kan också be det lokala biblioteket att ta hem den.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Konstnärsgruppen Brown Island, som enbart är för ”rasifierade” på Konstfack, anser att utställningslokalen Vita havet har ett rasistiskt namn och vill därför att namnet ändras till Havet. Mina tankar om detta är följande: 

För det första är Vita havet ett fint och poetiskt namn. Havet har inte alls samma vackra klang.

För det andra är det naturligt att en utställningslokal har vita väggar, och därför är namngivningen perfekt.

För det tredje är det konstigt att konstnärer anser att en färg är rasistisk. Använder dessa konstnärer inte den vita färgen när de målar? 

För det fjärde är Brown Island inget namn som passar i Sverige som har svenska som officiellt språk och inte engelska. Nästa krav från Brown Island blir väl att utställningslokalen ska byta namn till The Sea.

För det femte är det rasistiskt med en grupp bara för ”rasifierade” som inte släpper in några andra. Finns det någon grupp på Konstfack enbart för ”icke-rasifierade”? 

För det sjätte ogillar jag ordet ”rasifierad” som används för att beskriva Brown Island. Detta ord om något är väl rasistiskt.

”Interna förslaget på Konstfack: döp om Vita havet till Havet”

”Rasifierade elever kritiserar Konstfack för att vara för vitt”

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)