Den ”rasifierade” och separatistiska konstnärsgruppen Brown Island på Konstfack anser att utställningslokalen Vita havet har ett rasistiskt namn och vill därför att namnet ändras till Havet. Mina tankar om detta är följande:

För det första är Vita havet ett fint och poetiskt namn. Havet har inte alls samma vackra klang.

För det andra är det naturligt att en utställningslokal har vita väggar, och därför är namngivningen perfekt.

För det tredje är det konstigt att konststuderande anser att en färg är rasistisk. Använder de konststuderande i Brown Island inte den vita färgen när de målar? Varför kan inte utställningslokalen, som välkomnar alla, ha ”Vita” i sitt namn när Brown Island, som bara välkomnar ”rasifierade”, har brun i sitt namn - fast på engelska?

För det fjärde är Brown Island inget namn som passar i Sverige som har svenska som officiellt språk och inte engelska. Nästa krav från Brown Island blir väl att utställningslokalen ska byta namn till The Sea.

För det femte är det rasistiskt med en grupp bara för ”rasifierade” som inte släpper in några andra. Finns det någon grupp på Konstfack enbart för ”icke-rasifierade”?

För det sjätte ogillar jag ordet ”rasifierad” som används för att beskriva Brown Island. Detta ord om något är väl rasistiskt.

Christina Johansson

Denna insändare publicerades i Dagens Nyheter på nätet den 22 februari och i pappersupplagan den 25 februari – här med skribentens tillåtelse.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kvartalstidskriften Språkbruk, som utges av Institutet för de inhemska språken i Finland, kommer hädanefter att publiceras på nätet. Bianca Ortiz Holmberg, tillträdande chefredaktör, skrev den 23 februari:

”Det här är en historisk ledare. Det är den första ledaren i Språkbruk som inte trycks i en papperstidning och den första som inte är en del av en större helhet i form av ett tidningsnummer. Dessutom är bilden och signaturen under ledaren ny. Det är den första ledaren jag som ny chefredaktör skriver för Språkbruk.

Det är alltid spännande med förändringar, oavsett om de kommer plötsligt eller så småningom. För en del av er läsare kanske digitaliseringen av Språkbruk känns abrupt. Ni har varit vana vid att få en tidning i postlådan var tredje månad, och plötsligt ska ni vänja er vid att i stället gå ut på nätet och klicka er in på artiklar, utan att riktigt se var tidningen börjar och slutar. Andra av er läser redan delvis Språkbruk på nätet, medan somliga av er kanske aldrig ens har hållit i en pappers-Språkbruk utan bara har följt oss på nätet och i sociala medier och hittat artiklarna den vägen.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)