Jesper Högström skrev den 11 juni i Dagens nyheter inledningsvis:

” En anhörig tar examen på det anrika universitetet. Eller rättare sagt, hon tar sin bachelor’s degree. The valedictory ceremony bjuder på musical intermission med folk music på nyckelharpa. Alltsammans hålls på engelska, naturligtvis. Det finns goda skäl till det – gäststudenter från hela världen, undervisning på engelska – men resultatet blir det förväntade. De haltande talen med sin blandning av stel terminologi och hejiga fraser från någon tv-serie, de misslyckade försöken till spiritualitet: så som det blir när människor inte talar sitt modersmål.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ann-Sofie Hermansson skriver i Göteborgs-Posten den 12/6 bland annat:

”HR betyder ju mänskliga resurser men kan i sina sämsta stunder översättas till hot och repressalier. Jag har hört exempel där man försökt få bort personal som inte presterar för tillfället genom att strunta i LAS och ta skadeståndet. Göra pinan kort. Detta av individer som i vanliga fall är både socialt och mänskligt kompetenta. Det är inte de enskilda individerna som arbetar på HR-avdelningarnas fel. Det är hela idén om människovärdets nedgradering.”

Läs vidare här!

Förr i tiden hette det som bekant personalavdelningar, innan det blev ”inne” att kalla det HR-avdelningar (”Human Resources”). Dessutom har självfallet engelskspråkiga yrkesbeteckningar vällt in sedan dess.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Anna-Lena Laurén skriver på Twitter:

”En seglivad fördom i Sverige är att finlandssvenskar är rika, privilegierade och impopulära bland ’riktiga’ finnar. Jag skulle därför vilja upplysa er om att den person som fått flest personröster i Finlands historia är en finlandssvensk kvinna som leder Vänsterförbundet.”

Ja, och Vänsterförbundets ordförande har dessutom ett vanligt –sonnamn, Li Andersson, och inte alls något adligt namn.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Gefle Dagblad berättar den 8 juni:

”Alla elevcoacher sägs upp på Engelska skolans högstadium på Brynäs. Flera elever känner oro för konsekvenserna nästa termin och vittnar om en skola med allt mer bråk och stök.

– Som det är nu behövs mer resurser, inte mindre, säger en elev.

Upprörda elever kommer ut från Engelska skolans entré. Nästa termin börjar de årskurs nio.

– Det här har gått så snabbt! Vi har inte fått uttrycka våra åsikter så därför ville vi göra det här och nu, säger Nejla Numanovic.

– Det känns som att alla elever är osäkra för att de inte vet hur skolan kommer se ut sen, säger en elev som vill vara anonym.

– Nian är redan ett stressigt år och det här kommer bara göra det värre, säger Ingrid Holm.

Bakgrunden är att högstadiet säger upp alla sina elevcoacher och en av två skolsköterskor som en följd av färre elever. Nästa år blir det sex klasser färre, varav tre på högstadiet. Totalt säger Engelska skolan upp 14 tjänster, men personaltätheten påverkas inte.

– Senaste året har lärarnas genomgångar fått avbrytas så vi elever har fått jobba själva istället. Lärarna pallar inte mer och släpper allt. När de stökiga eleverna får vara kvar i klassrummet störs vi andra och det går inte att lära sig i den miljön, säger Nejla Numanovic.

Enligt eleverna har skolan tagit till alla åtgärder för att få stökiga elever att ändra sina beteendemönster, utan resultat.

– Förr har de lyssnat när någon sagt till på skarpen, men nu är det en helt annan grej. De bryr sig helt enkelt inte och lärarna tappar kontrollen, blir sura, eleverna stressade och det blir en jättedålig dynamik. Då är det elevcoacherna som lärarna kan ta hjälp av, säger eleven som vill vara anonym.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jon Andoni Duñabeita skriver i The Conversation den 5/6 2024:

Vetenskapliga studier har i årtionden visat att personer som lär sig läsa på ett opakt språk, som engelska, har en nackdel jämfört med dem som lär sig läsa på ett transparent språk.

Det finns faktiskt studier som visar att läsutvecklingen på engelska är mer än dubbelt så långsam som på mer transparenta språk som finska, italienska eller spanska. Det innebär att ett finskt barn kan lära sig grundläggande läsning på ett år, medan ett engelskspråkigt barn kan behöva två eller till och med tre år för att nå samma nivå.

Personer som lär sig läsa på ett ogenomskinligt (opakt – min anm.) språk använder därför andra strategier än de som lär sig läsa på ett genomskinligt språk. Enkelt uttryckt lär vi oss inte alla att läsa på samma sätt.

Generellt sett är de grundläggande principerna för läsning mycket lika i språk som använder ett alfabet, eftersom läsinlärning innebär att man internaliserar reglerna för omvandling av grafem till fonem för att kunna förstå text.

Skillnader i språklig transparens påverkar dock i hög grad de strategier som barn utvecklar när de lär sig läsa. På ogenomskinliga språk, som engelska, är det mer sannolikt att de förlitar sig på det visuella minnet för att känna igen hela ord, medan de som lär sig på genomskinliga språk kan "avkoda" ett ord bokstav för bokstav.

Det innebär att ett barn som lär sig läsa på engelska snabbt förstår att det måste memorera oregelbundna mönster, eftersom avkodning av varje bokstav enligt de allmänna reglerna inte fungerar vid många tillfällen (som vi såg tidigare med "pint" och "mint"). Å andra sidan kan ett barn som lär sig läsa på spanska läsa bokstäverna själv, eftersom det faktiskt fungerar i de allra flesta fall. Det finns ett element av försök och misstag här, eftersom barn naturligt kommer på vilken strategi som fungerar när de går vidare.

Faktum är att språkets transparens inte bara påverkar inlärningen hos den genomsnittliga läsaren, utan även hos dem som lider av dyslexi. Studier har visat att vissa problem som är förknippade med dyslexi är mindre uttalade på språk med transparenta stavningsmönster, som spanska eller finska, jämfört med ogenomskinliga språk som engelska eller franska.

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Idas sommarvisa

Söndagens svenskspråkiga dikt

Junibarn

Du föddes vid suset av björkar

i juni när sommaen log.

Därute spelade vinden

en visa för blommor och skog.

Doften av vita konvaljer

smög runt kring din vagga den natt 

du junibarn föddes till världen

som fylldes av solsken och skratt.

Jag önskar din levnad fick vara

så ljus som en försommardag

en vandring på mjuka stigar -

du junibarn - önskar jag.

Alva Möllerström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Igår den 7/6 noterade Chrillo Gustafsson på Språkförsvarets vänner/Facebook detta brev från en bankkund till en av Sveriges storbanker, Swedbank, som tycks tro att svenskar överger  sitt modersmål om de flyttar utomlands, om det så bara är till Åland. Naturligtvis lyckas banken också åstadkomma ett stavfel på engelska.

Idag hade vårt husorgan en på samma gång dråplig och deprimerande inlaga om det pågående anglofåneriet i landet.

En till Åland utflyttad bankkund fick ett brev från Swedbank, som han besvarade på följande sätt:

Hello Swedbank and Thank You for writing. Efter 58 år känns det bra att go international. So to say. Det är ju så lång tid vi känt varandra, ända sedan vi fick inte bara Lyckoslanten utan även varsin sparbanksbok, vi på Parkskolan i Degerfors, gissningsvis 1966.

Sedan började jag, som så många, på järnverket – The Iron Works – och fick både 14-dagarslön och checkhäfte. Alltnog. Long time ago. Så långt tillbaka, faktiskt, att vi hade bankkontor och öppettider och, believe it or not, banker som befattade sig med pengar.

Du fattar att det är länge sedan. Men det finns fortfarande några runor söder om byn som berättar om hur det var.

I vilket fall fick jag ett brev från dig idag, Dear Swedbank. ”It´s time for you to update your information with us”, var rubriken. ”We are contacting you today because we have recieved an indication that you have moved abroad and we therefore need to update your personal information with us”, var förklaringen.

Jag kände mig, naturligtvis, uppgraderad. ”Tss”… tänkte jag och skrapade med foten, ”så säger ni till alla…”.

Jag har ju bara flyttat till Åland. Talar, några månader senare, fortfarande hyfsad svenska. För övrigt i likhet med de flesta infödingar här. Lite smickrad förstås över att få fylla i såväl en ”Customer Due Diligence” för ”Private Customer” och förklara att jag inte är en ”Politically Exposed Person”. Än mer över att uppmanas kryssa i rutorna på en ”Individual tax residency selfcertification form” och en ”Affirmation regarding limited tax liability in Sweden – natural person”.

Just det känns fint. ”Natural person”. Det är mycket natur här på kobbarna i Ålands hav.

Jag ska inte raljera. Det kunde ha varit värre än att efter 58 år som kund ha blivit någon som banken måste tala engelska med, möjligen efter en intellektuell kullerbytta som övertygat någon banktjänsteperson att den som flyttat till Utlandet måste tala Utrikiska.

Ta min bror, även han bosatt i Utlandet. Han fick ett mejl från en annan av våra storbanker om att han var avliden och ombads komma in med uppgifter om motsatsen om så icke var fallet. Det tog honom fyra månader att övertyga banken att han levde och eftersom pensionen upphörde att komma under tiden, höll banken på att få rätt. Och det kunde ha varit värre även på ett annat sätt.

Blanketten Försäkringskassan ber mig fylla i efter att ha flyttat utomlands var krånglig, svenskan till trots. Fråga 1 var ”Har du bostad i Sverige?” – alternativen ”Nej” och ”Ja”.

Inga problem. Fråga 2 var värre: ”Kommer du att vistas i Sverige medan du är utomlands?” Jag har fortfarande inte lyckats svara vare sig ja eller nej på den.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)