Björn Blomquist konstaterade i Språkförsvarets vänner på Facebook fö fem dagar sedan:

”Statsminister Ulf Kristersson och Ukrainas president Zelenskyj träffades i dag. Zelenskyj valde, trots att han är duktig på engelska, att hålla sitt anförande på modersmålet ukrainska. Kristersson å sin sida valde att tala på engelska. Helt i onödan då tolkar närvarade.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nacka Värmdö Posten skriver idag som ingress (1):

”En tredjedel av Värmdös grundskoleelever går i privata skolor, och allt fler elever väljer skolor på hemmaplan. Internationella engelska skolan är nu Värmdös tredje största skola – och det på bara två år. Samtidigt tappar flera kommunala skolor elever. Hemmestaskolan har blivit av med 100 elever sedan förra hösten.”

Beteckningen ”privat” skola är felaktig. Engelska skolan är en friskola, som finansieras med skattemedel, d.v.s även av dem som är motståndare till systemet med friskolor. Det vore en helt annan sak om föräldrarna finansierade barnens studier ur egen ficka.

Observatör

(1)  Nyhetsartikeln i övrigt ligger bakom en betalmur

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Eftersom Theodor Kallifatides är en tidigare mottagare av Språkförsvarets hederpris, uppmärksammar vi denna händelse. Theodor Kallifatides berättar på Facebook:

”I dag hände det som gärna fick hända. Mexikos riksdag beställde 1000 exemplar av min bok ’Det gångna är inte en dröm’ i den spanska översättningen. Det här är inte skryt. Det är tacksamhet för att det ännu finns politiker som tillmäter litteraturen en viss betydelse.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Träning är en god sak, om man vill bli duktig i olika sporter, i schack, på matlagning eller på ett musikinstrument. Jag medger oförbehållsamt, att jag har försummat min egen träning, även om en del går med smicker och påstår mig vara en habil amatörpianist. Judith de Frumerie, som var min lärare, rekommenderade minst en timme vid pianot var dag – och om man ville göra framsteg: två. Huh!

Smicker alltså av ett slag som när man påstår, att svenskar talar bra engelska. Det gör vi ju inte; undantag finns. Engelska är nämligen ett mycket svårt språk, och vi skriver på engelska än sämre än vi talar språket. Det blir exempelvis plågsamt tydligt, när man läser en svenskskriven doktorsavhandling på engelska, där det självfallet hade varit mycket mer tillfredsställande för både läsare och skribent, om den hade avfattats på modersmålet – och sedan eventuellt översatts till ett främmande språk.

För till skillnad från amatörpianisten, som mera sällan framträder inför en större och sparsmakad publik, måste språkanvändaren räkna med att bli granskad och bedömd för sina färdigheter jämt och ständigt. Är det si och så med dessa färdigheter på ett främmande språk, kan det möjligen förlåtas men inte försvaras, helst inte heller förlöjligas. I officiella sammanhang finns alltid tolkar att tillgå – eller borde finnas, borde utnyttjas.

Det dumma med att inte tala sitt eget språk, när man talar om komplicerade saker, är någonting mycket enkelt, nämligen att det blir onödigt komplicerat och att det blir onödigt många fel då. Men som språkforskare ofta påtalar: om man i tid och otid använder ett främmande språk, även när det inte behövs, blir man dummare också på det egna språket. Det tar skada av för litet träning. Man blir en ungefärlighetspratare.

Språk måste hållas vid liv genom att tränas. Det är en ovansklig fördel för samlevnaden, det gemensamma, om alla människor förstår och behärskar ett riksmål – även om de kan hemfalla åt dialekt och jargong, när de besöker hembygden eller går på puben. Alla yrken har sin speciella vokabulär, sina talesätt och underförståddheter. Rotvälska kan man stå ut med, om bara riksnormalen är spridd och accepterad.

Det blir problematiskt om språkutveckling sker okontrollerat. Grupper, klasser, generationer kan komma att göra sig svårbegripliga för varandra. Populärkulturen, anammad av många, erbjuder ingen genväg; dess tilltal är och förblir torftigt, enahanda, klichéartat. Intellektuella framsteg – individuella eller kollektiva – uppnås inte på den grunden. De kräver mothugg, korrektiv. Det borde meddelas i skolan.

Nu invänder mången, att jag uttalar självklarheter. Så är det nog. Men eftersom språk – modersmålet, också några andra – har varit mina viktigaste arbetsinstrument (till skillnad från pianospelet och allt hantverkskunnande) har jag oupphörligen måst rannsaka mig själv, som författare och översättare, som redaktör och forskare, som talare, föredragshålllare: duger det här, hur måste jag sköta min träning och mina förberedelser, för att det ska bli bra eller bättre? Inget slarv, ingenting på en höft! Du måste räkna med att bli underkänd.

Det kan faktiskt vara livsviktigt. Vad läkaren säger till patienten, vad domaren säger till den åtalade kan vara också det – liksom vad patienten eller den åtalade uppfattar av det sagda. Även det som är självklart och det vi i någon mening är födda med måste övas, prövas, erövras på nytt, måste repeteras och förfinas.

För att parafrera Erik Wellander: Skriv om! Skriv mer! Skriv svenska!

Anders Björnsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Under mina sista år som lärare i svenska övergick jag till ett system, där var och en av eleverna fick välja tre böcker från denna litteraturlista och som skulle läsas under terminen. Tidigare hade jag använt systemet att eleverna skulle läsa tre gemensamma böcker under en termin, men det fanns alltid elever som ogillade valet av böcker. Det nya systemet besparade mig dessa diskussioner. Min erfarenhet var att eleverna nästan alltid lyckades puzzla ihop tre böcker som de gillade. En del elever försökte förhandla för att få läsa författare, som de också läste i vanliga fall, men det sade jag blankt nej till. Syftet med denna litteraturlista var ju att de skulle bredda sin smak. Däremot kunde jag acceptera andra kända författare eller andra verk av de upptagna författarna på denna lista. Jag hade självklart läst alla verk på litteraturlistan. Det hade varit fånigt att begära att eleverna skulle läsa böcker som jag själv inte hade läst och dessutom kunde jag berätta vad böckerna handlade om. Uppföljningen skedde i form av en kontrollskrivning; det räckte absolut inte med att eleverna påstod sig ha läst de valda böckerna.

Detta skrivs med anledning av diskussionen om den eventuella nödvändigheten av en svensk litteraturkanon. Min uppfattning är att den frågan kan lösas av utbildningssystemet i Sverige i form av kursplaner i svenska för grundskolan och gymnasiet och senare på högskolenivå.

Per-Åke Lindblom

LITTERATURLISTA

I.

1700- och 1800-talsförfattare

Almquist, C.J.L – Det går an

Austen, Jane – Stolthet och fördom

Balzac, Honoré de – Pappa Goriot

Brontë, Charlotte – Jane Eyre

Brontë, Emily – Svindlande höjder

Dickens, Charles – Oliver Twist eller David Copperfield eller Lysande utsikter

Dostojevskij, Fjodor – Brott och Straff eller Idioten eller Spelaren

Dumas, Alexandre (d.ä) – Greven av Monte-Christo

Flaubert, Gustave – Madame Bovary

Gogol, Nikolaj – Döda själar

Hugo, Victor – Ringaren i Notre Dame

Ibsen, Henrik – Ett dockhem eller Vildanden

Rydberg, Viktor - Singoalla

Stevensson, Robert Louis – Skattkammarön eller Dr Jekyll och Mr Hyde

Strindberg, August – Röda Rummet eller Hemsöborna eller Fröken Julie

Thackerey, William M – Fåfängans marknad

Tolstoj, Leo – Anna Karenina eller Krig och fred

Twain, Mark – Tom Sawyer eller Huckleberry Finn

Verne. Jules – En världsomsegling under havet eller Tsarens kurir eller Jorden runt på 80 dagar

Wilde, Oscar – Dorian Grays porträtt

Voltaire – Candide

Zola, Émile – Thérése Raquine

II.

1900-talsförfattare

Adams, Rickard – Den långa flykten

Andersen-Nexö, Martin – Pelle erövraren

Andric, Ivo – Bron över floden Drina

Beckett, Samuel – I väntan på Godot

Bengtsson, Frans G – Röde Orm

Bergman, Hjalmar – Markurells i Wadköping

Boye, Karin – Kallocain

Bradbury, Ray – Fahrenheit 451

Brecht, Bertold – Den kaukasiska kritcirkeln eller Mutter Courage

Bulgakov, Michail – Mästaren och Margarita

Camus, Albert – Främlingen eller Pesten

Dagerman, Stig – Ormen

Delblanc, Sven – Åminne

Edelfeldt, Inger – Kamalas bok

Enquist, P-O – Musikanternas uttåg eller Barnens ö

Eco, Umberto – Rosens namn

Fallada, Hans – Hur ska det gå för Pinnebergs?

Faulkner, William – Medan jag låg och dog eller Björnen

Fridegård, Jan – Lars Hård

Garcia Marques, Gabriel – Hundra år av ensamhet

Gide, André – Pastoralsymfonin

Gorkij, Maxim – Min barndom

Grass, Günther – Blecktrumman

Greene, Graham – Vår man i Havanna

Hamsun, Knut – Svält

Hasek, Jaroslav – Den tappre soldaten Svejk

Hemingway – Att ha eller att inte ha eller Klockan klämtar för dig eller Den gamle och havet

Hesse, Herman – Stäppvargen eller Siddharta

Huxley, Aldous – Du sköna, nya värld

Irving, John – Garp och hans värld

Johnsson, Eyvind – Hans nådes tid eller Romanen om Olof eller Drömmar om rosor och eld

Jones, James – Härifrån till evigheten

Joyce, James – Ulysseus (Odysseus)

Kafka, Franz – Processen eller Slottet

Kemal, Yasar – Låt tistlarna brinna

Lagerkvist, Pär – Dvärgen eller Barabbas

Lagerlöf, Selma – Kejsaren av Portugallien eller Löwensköldska ringen

Lawrence, D.H – Lady Chatterleys älskare

Laxness, Halldor – Salka Valka

Lindgren, Torgny – Ormens väg på Hälleberget eller Bat Seba

Linna, Väinö – Okänd soldat

Lo-Johansson, Ivar – God natt, jord eller Bara en mor

Jack London – Varg-Larsen

Mailer, Norman – De nakna och de döda

Martinsson, Harry – Nässlorna blomma

Martinsson, Moa – Mor gifter sig

Maugham, William Somerset – Den vassa eggen

Melville, Herman – Moby Dick

Moberg, Vilhelm – Utvandrarna eller Invandrarna eller Raskens

Nilsson Piraten, Frithiof – Bombi bitt och jag

Orwell, George – 1984

Pasternak, Boris – Doktor Zjivago

Remarque, Erich Maria – På västfrontet intet nytt

Salinger, J D – Räddare i nöden

Sandemose, Aksel – En flykting korsar sitt spår

Sartre, Jean-Paul – Äcklet

Scott Fitzgerald, F – Den store Gatsby

Sjögren, Peder – Svarta palmkronor

Solsjenitsyn, Alexander – En dag i Ivan Denisovitjs liv

Steinbeck, John – Vredens druvor eller Öster om Eden

Süskind, Patrick – Parfymen

Söderberg, Hjalmar – Doktor Glas

Undset, Sigrid – Kristin Lavransdotter

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Frågan lyder:

"Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?"

Omröstningen sker i denna nätdagboks högerspalt.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)