I dagen Svenska Dagbladet fortsätter Anders Q Björkman sin genomgång av onödiga svengelska uttryck. Apropå det som vi känner som färskt eller nygräddat bröd, vill vissa kalla något annat idag:

”Den som är hungrig går kanske till ett bageri för att köpa färskt bröd. Den som däremot besöker sin livsmedelsbutik för att införskaffa lite nygräddat bröd konfronteras med att det som kommer ur ugnarna är bake off. Varför? Som konsument föredrar jag alla gånger nygräddat bröd – man känner liksom doften redan när man hör orden – framför bake off, som låter som något som importerats från en fabrik.”

I skrivande stund verkar artikeln på nätet endast vara tillgänglig för prenumeranter.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I nr 2/2016 av TNC-Aktuellt skriver Karin Dellby bland annat:

”Ett vägval som ännu inte är genomfört kommer att ha stor påverkan för oss på TNC. Jag syftar förstås på TNCs statsanslag. Vi har ännu inte fått några klara besked och allt pekar på att det dröjer tills tidigast i höst innan vi vet något säkert.

Ett slags underhandsinformation har vi dock fått och det handlar om vilket departement som ska ha hand om terminologifrågorna. I regeringens ekonomiska vårproposition som publicerades i mitten av april framkom att anslaget till terminologisk verksamhet i samhällets tjänst ska flyttas från Näringsdepartementet till Kulturdepartementet. Motiveringen till denna flytt formulerades så här: ’Det är [...] av betydelse att det offentliga terminologiarbetet genomförs på ett språkpolitiskt medvetet och samordnat sätt. Eftersom språkpolitiken huvudsakligen finansieras från utgiftsområde17 Kultur, medier, trossamfund och fritid finns det goda skäl att även resurserna för det offentliga terminologiarbetet, som utgör en del av språkpolitiken, samlas inom detta utgiftsområde.’ Anslaget föreslås vara oförminskat år 2017, men det står inget i denna budget om vem som ska tilldelas anslaget och heller inget om hur stort anslaget ska vara åren därefter.

På TNC ser vi både för- och nackdelar med bytet av departement. Vi tycker förstås att en samlad svensk språkpolitik är bra, men vi oroar oss för att kopplingen till arbetslivets terminologiska behov ska gå förlorad. Vi tolkar också vårpropositionen som att regeringen önskar se ett tätare samarbete mellan TNC och Språkrådet vid Institutet för språk och folkminnen. Det är ett samarbete som redan existerar och som TNC ser fram emot att utveckla ytterligare.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna text är hämtad från Språkrådets webbplats)

Justitieombudsmannen (JO) väljer att inte ta upp Språkrådets anmälan om högskolan i Jönköpings namnbyte till Jönköping University.

Anledningen till att JO inte tar upp anmälan är att de inte har tillsyn över den stiftelseägda högskolan när det gäller deras namnbyte.

Språkrådet valde att JO-anmäla högskolan för namnbytet till Jönköping University. Namnen på offentliga institutioner är viktiga symbolfrågor när det gäller språks status och när viktiga institutioner i samhället ges namn på engelska istället för på svenska signalerar det att engelska är ett viktigare språk än svenska, kommenterade avdelningschef Harriet Kowalski och forskningsledare Catharina Nyström Höög på Språkrådet i en debattartikel i Svenska dagbladet. 

I en replik till debattartikeln svarar rektor och prorektor för högskolan att namnet Jönköping University ska symbolisera den internationella profilen och tycker inte att de därigenom sviker sitt ansvar för det svenska språket.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I artikeln "Skräpa inte ned i kulturen!" riktar Anders Björnsson en uppmaning till Språkförsvaret:

"Jag tycker att Språkförsvaret, gräsrotsrörelsen, skulle be att få sätta upp skyltar på offentliga platser: 'Skräpa inte ned det svenska språket!', 'Lär dig ett nytt svenskt ord om dagen!', 'Håll kulturen ren!'. Ingen borde kunna anstöt av detta, allra minst de utlandsfödda. Samtidigt kan man plocka fram de där gamla skyltarna från 50- och 60-talen igen. Sverige är någonting att vara rädd om. Det ska inte se osnyggt ut."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Är det meningen att vi ska uppfatta att Elin Wägner är arg eller att hon bara urinerar med Växjökonstverket Pissed Elin? Om bland annat detta tycks debatten ha handlat på senare tid.  För egen del uppfattade jag verkets namn som någonting helt annat när jag första gången läste om det: Asfulla Elin.

Pissed i modern, vardaglig engelska betyder nämligen oftast kraftigt berusad. För engelsktalande skulle statyn kanske snarare heta Pissing Elin om det är så att det handlar om att hon kissar, eller Pissed-off Elin om hon är upprörd.

Men debatten har också handlat om en helt annan och långt viktigare företeelse, det om det tveksamma bruket av engelska där det språket inte är relevant för sammanhanget, icke minst av svensktalande som inte behärskar det främmande språket.

Ty det är då det alltför ofta blir så fel.

Varför man måste ta till engelska när det finns fullgoda uttryck på svenska begriper jag inte. Är det ett utslag av skryt där man vill imponera andra med att man kan (eller tror sig kunna) det andra språket?

Är det ett utslag av mindervärdeskomplex där man inte tycker att svenska språket duger?

Eller är det kanske bara något som ska beskrivas som fånigt klämkäckeri?

Hur kommer det att gå för svenska språket i en framtid om engelska ord efter hand ersatt många av de relevanta svenska orden?

Man suckar ibland numera när man går förbi butiker där det skyltas stort med ordet Sale, i stället för det adekvata svenska ordet Rea. Varför? Är det för att locka in de få engelsktalande turisterna som söker sig hit nu när det inte längre ens finns bilfärjor mellan Storbritannien och Sverige eller Danmark?

I så fall får man motsatta effekt hos fransktalande som i ordet sale läser betydelsen smutsigt eller snuskigt.

Det är inte fel att lära sig och sedan använda andra språk än sitt modersmål när det är befogat. Men ofta kan det låta bara dumt när det inte är påkallat och man inte riktigt behärskar det främmande språket.

Robert Owen

med engelska som modersmål och svenska som tillägnat språk i vuxen ålder

(Insändaren ursprungligen publicerad i Smålandsposten den 9/6 2016 - här med skribentens tillåtelse)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”I am JU” är obegripligt i den engelskspråkiga världen.

Jag antar att detta uttryck är engelska på svenska. Svenskar i allmänhet förmår inte att höra skillnaden på ”j” och ”y” i engelska språket. De uttalar det aktuella ljudet likadant i ordet New Jersey (svenskt j-uttal) som i ordet New York (det förra  blir då väldigt barnsligt). En fullt ut engelskkunnig person uttalar ”I am JU” på samma sätt som man uttalar ”I am Jew”—alltså ”jag är jude”. Har namngivarna vid Högskolan i Jönköping insett detta? Uppenbarligen inte. Eftersom svenskar i gemen inte kan uttala j-ljudet på engelska, blir sådana här fall av förment anglifiering mycket löjliga. En del kan skratta åt fadäsen och se den som en lustighet (tänk t ex på den svenske kocken i det amerikanska TV-programmet ”The Muppet Show”), men i det här fallet är tilltaget ett pinsamt språkfel som avslöjar att tanklös användning av engelska i svenska språket kan te sig ytterligt inkompetent. Oförmågan att uttala ”j” (liksom ett par andra ljud) på engelska avslöjar mycket tydligt att talaren är svensk. Bortsett från denna uttalsfråga ska naturligtvis Högskolan i Jönköping heta just Högskolan (eller Universitetet) i Jönköping.

 Svenskars uttal av ”j” och ”Y” på engelska är av samma karaktär som japaners språkliga oförmåga att skilja på ”r” och ”l”. Uttalsskillnaderna kan i båda fallen inte uppfattas av talaren själv, eftersom sådana skillnader saknas i de från barnsben inlärda ljudbilderna. Svenskar borde acceptera detta förhållande och i möjligaste mån försöka lära sig rätt uttal—och definitivt avstå från uttryck som ”I am JU”—”I am Jew”.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Högskolan i Jönköping har bytt namn och kallar sig numera Jönköping University, även på svenska. Anita Hansbo, rektor vid högskolan, kommenterade namnbytet i tidningen Universitetsläraren (februari 2016) och sade att man ”vill ha en enhetlig avsändare både internationellt och nationellt”. Eftersom Högskolan i Jönköping jobbar mycket med internationalisering ”var det självklart att välja det engelska namnet över hela linjen”.

Språkrådet har därför JO-anmält Högskolan i Jönköping: ”När viktiga institutioner i samhället ges namn på engelska istället för på svenska signalerar det att engelska är ett viktigare, och kanske till och med bättre, språk än svenska.”

Språkrådet skriver vidare i debattartikeln, som publicerades igår i Svenska Dagbladet:

”Språkrådet menar, i motsats till högskolans rektor, att namnbytet inte borde ha varit självklart. Beslutet förefaller inte ha föregåtts av ett språkpolitiskt övervägande. Om så hade varit fallet hoppas vi att det självklara valet hade varit att behålla namnet Högskolan i Jönköping och att använda detta svenska namn i svenska sammanhang.

I Sverige har vi sedan 2009 en språklag (SFS 2009:600) som ger svenska språket en särställning som huvudspråk i Sverige, och som anger att det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan ”används och utvecklas”. En förutsättning för att svenskan ska kunna utvecklas är naturligtvis att den används. I språklagsutredningen pekas den högre utbildningen i Sverige ut som en sektor där engelska används i stor utsträckning och där vi alltså måste ta stort ansvar för att också svenska används. Varje gång vi avstår från att använda svenska gör vi indirekt en markering av att svenska språket inte riktigt fungerar i det sammanhang som är aktuellt. Den här gången gäller det inte en vetenskaplig text, som ska läsas och diskuteras av internationella forskarkollegor, utan namnet på ett svenskt lärosäte, med uppdrag att bedriva undervisning och forskning i det svenska samhället. Vi menar att det finns starka skäl för Högskolan i Jönköping att använda sitt svenska namn i svenska sammanhang också i fortsättningen.”

Språkrådets initiativ att JO-anmäla Jönköping University är utmärkt och förtjänar allt stöd.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Norska Morgenbladet berättar i en artikel  om SIL Internationals beslut att ge älvdalskan en språkkod. Detta innebar att ett tidigare beslut revs upp. I samband därmed intervjuas också Mats Blakstad, som tog initiativ till den ursprungliga ansökningen till SIL International. Mats Blakstad säger bland annat:

”– ISO har vært raske med å rette opp en feil de selv har gjort. Det kan ikke stilles spesialkrav til anerkjennelse av älvdalsk som ikke stilles til noen andre språk i verden, bare fordi svenske myndigheter ber om det. Jeg synes det er bra at ISO har tatt en slik pragmatisk tilnærming til saken."

Mats Blakstad anser självklart också att svenska myndigheter bör göra en kovändning och erkänna älvdalska som landsdels- eller minoritetsspråk:

” – Jeg tror denne saken kommer til å bli pinligere og pinligere for svenske myndigheter jo lenger den trekker ut. Jeg anbefaler dem å følge i ISO sitt fotspor og gjøre en rask helomvending.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)