Igår publicerade Oatly denna helsidesannons på engelska i Dagens Nyheter. Man frågar sig vilken målgrupp Oatly egentligen vänder sig till. Eftersom språket och innehållet i annonsen är infantilt, ligger det nära till hands att dra vissa slutsatser på den punkten.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Se också Språkförsvarets öppna brev)

Hej

Svensk tv eller filmindustri har till skillnad från tex tysk eller brittisk tv aldrig använt sig av dubbning eller direktöversatt tal. Istället har så kallad undertext blivit den gängse metoden att översätta utländskt tal med. Både i tv och på bio.

Detta är den svenska publiken van vid sedan årtionden - och det har också bidragit till att läskunnigheten och språkkunnigastes hos barn och unga ofta är mer utvecklad än i länder som nyttjar dubbning. Att börja simultanöversätta intervjuerna i Skavlan är inget alternativ, eftersom det sannolikt skulle uppfattas som störande av publiken.

Skavlan är en talkshow som sänds i norsk, svensk och tidvis brittisk tv. Om några av gästerna är engelsktalande, talar hela sällskapet engelska. 

Så kommer vi fortsatt att göra.

Vänliga hälsningar

Eva Hamilton

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Text, något redigerad, hämtad från ett pressmeddelande)

Islänningasagorna på Slottsbacken 

Tid: tisdagen den 18 november kl. 14.00 - 16.00 

Plats: Hörsalen, Kungliga Myntkabinettet, Slottsbacken 6, Stockholm

Fri entré 

Med anledning av att Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar, har utkommit i fem blå band, efter tjugo översättares och tre redaktörers insatser, anordnas en sammankomst på Slottsbacken 6.  

Medverkande: 

Þórarinn Eldjárn, hovskald

Heimir Pálsson, tidigare lektor

Bára Lyngdal Magnúsdóttir, skådespelare

Kristinn Jóhannesson och Gunnar D Hansson, redaktörer för verket  

Programmet anordnas i samarbete med Islands ambassad, Svensk-isländska samarbetsfonden, Föreningen Nordens stockholmsavdelning, Föreningen Natur och Samhälle i Norden, Klubben Nordens Ljus, Föreningen Sverige-Grönland, Samfundet Sverige-Färöarna och Sagaforlag.

 *****

Ur Bo Ralphs ”Sagavärlden i Sverige” – ett av de fem (!) förorden till Islänningasagorna I-V:

Den unge August Strindberg skriver i juli 1872 en artikel i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (GHT) med rubriken ”Latin eller svenska?”, ett temperamentsfullt angrepp på ”tvångslatinet” i det svenska utbildningsväsendet. Strindberg har ett konkret förslag: ”Byt ut latinet mot isländskan!” – och isländskan uppfattas i tidens anda som det gemensamma ursprunget för de senare något degenererade nordiska språken. ”Ge oss då igen detta modersmål, som ligger trampat i smutsen”, utropar Strindberg och ser den isländska litteraturens upphovsmän och i samma mån dess huvudpersoner som ”stränga, allvarliga, redliga förfäder”.

[...]

Den korthuggna konkreta stilen, som man gärna förknippar med den norröna litteraturen, är naturligtvis passande här, men man finner den faktiskt genomgående hos Segerstedt. Såtillvida överensstämmer den med ett ideal som ofta framhållits av skolans svensklärare som eftersträvansvärt. Detta ideal har flera olika rötter, men en når ända ner till isländsk medeltid. När svenskar anses skriva väl på sitt modersmål, tenderar de alltså att använda uttrycksmedel typiska för den isländska sagan.

Peter Hallberg inleder sin bok Den isländska sagan (1956) med att beteckna släktsagorna som ”Nordens enda samlade, originella insats i världslitteraturen”. De isländska medeltida verken skulle alltså redan härigenom förtjäna att läsas på alldeles egna meriter. Det är emellertid inte så många utanför Island förunnat att rätt kunna uppskatta denna litteratur på originalspråket. Då krävs det översättningar.

Sådana är paradoxalt nog mer känsliga för tidens flykt än själva originaltexten. Denna blir förvisso allt äldre men påverkas vid det här laget egentligen inte av att tiden går. En översättning däremot måste för att vara framgångsrik ta hänsyn till sin samtid, och denna förändras oavbrutet. Vidare kan man ha olika mening om vilka principer en översättning skall följa, och sådana idéer kan också vara tidsbundna. Härtill kommer att en originaltext som medför tolkningsproblem kan komma att uppfattas på ett nytt sätt, så att innehållet efter nya rön framstår i en annan dager än tidigare. En översättning kan med andra ord bli föråldrad av olika skäl.

Faktorer som de antydda ligger bakom de överväganden som lett till att de isländska sagorna ännu en gång överförts till svenska. Men för en svensk läsekrets finns det som framhållits fler skäl att ta del av sagorna än det mest uppenbara, som givetvis är den fornisländska litteraturens egna kvaliteter. Det finns ingen anledning att på äldre tiders vis oblygt annektera det fornisländska kulturarvet; den isländska sagan är och förblir Islands egendom. Men tar vi aktiv del av den isländska medeltidslitteraturen finns det goda chanser att vi bättre förstår vårt eget arv, som påverkats djupare av den än vad vi vanligen tänker på. I själva verket har den integrerats till den grad att vi inte urskiljer de främmande inslagen i varpen. De är ju inte längre främmande.

Men i processen har de ofta ryckts ur sitt ursprungliga sammanhang, förvrängts intill oigenkännlighet eller tilldelats nya funktioner. Ingen dum idé då att återvända till den äkta varan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Öppet brev)

Sveriges Television
Oxenstiernsgatan 26-34
105 10 Stockholm

Fredagen den 7 november sändes programmet Skavlan i SVT1 uteslutande på engelska. Programmet kunde lika gärna ha visats i BBC. Såväl programledare som gäster talade engelska.

I programmet deltog Slash, amerikansk gitarrist, Uma Thurman, skådespelerska, Margot Wallström, utrikesminister, och Svante Pääbo, professor i biologi. Det märkliga var att samtalen med Wallström och Pääbo genomfördes på engelska, trots att båda har svenska som modersmål, trots att såväl studiopublik som tv-publik är svensk- eller norskspråkig. Förmodligen var enda skälet att de båda amerikanska gästerna skulle förstå vad de svensktalande gästerna hade att säga, detta på bekostnad av såväl studiopubliken som hela svenska tv-publiken.

I och för sig hade det engelska talet översatts till rullande textremsor.  Men den modell som förekom i detta program är ändå i allra högsta grad diskutabel.

Kommer de Skavlan-program, till vilka gäster med engelska som modersmål inbjudits, i fortsättningen försiggå helt på engelska? Kommer samma modell att tillämpas, om gäster med andra modersmål än engelska som tyska, franska, spanska, ryska eller kinesiska etc. inbjuds? Kommer Skavlan då enbart inbjuda svenska och norska gäster, som också behärskar dessa språk? Eller är detta otänkbart av andra skäl, exempelvis att det överhuvudtaget inte kan tänkas finnas några intressanta personligheter, som har de ovannämnda språken som sina modersmål?

Samtalen kunde ha organiserats på ett annat sätt, nämligen genom användning av simultantolkning.  Då skulle Margot Wallström, Svante Pääbo och Fredrik Skavlan kunnat tala med varandra på sina modersmål, varvid Slash och Uma Thurman lyssnat på en simultanöversättning.  Detta skulle inte ha förhindrat de båda senare att på engelska kommentera vad de nordiska deltagarna skulle ha sagt. Sådan språkblandning är naturligtvis inte felaktig. Dessutom borde simultantolkning vara tillgänglig för studiopubliken. Konsekvensen blir annars att studiopubliken förutsätts vara tvåspråkig och att de som inte kan följa med i en konversation på engelska inte har något i studiopubliken att göra.

Vi uppmanar programledningen för Skavlan att studera hur tv-kanaler i övriga Europa har löst tolkningsproblematiken i direktsända underhållningsprogram. Den tyska kanalen ZDF har exempelvis alltid använt simultantolkning i programmet ”Wetten dass…?

SVT och programmet Skavlan har ett ansvar för att svenska språket präglar allmännyttig tv i Sverige, särskilt när svenska aktuella personligheter som ledande politiker och vetenskapsmän medverkar i SVT-produktioner. Hänsynen till hela den svenska publiken borde självklart vara vägledande. Språkförsvaret är emot att engelskan används på bekostnad av svenska språket.

Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Skämtet kanske inte är rykande färskt!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Denna fråga tas upp i en artikel av Nina Porzucki i BBC News Magazine. Artikeln bygger på en intervju med Michael Gordin, en historieprofessor från Princetonuniversitetet i USA. Gordin utkommer snart med en bok, “Scientific Babel How Science Was Done Before and After Global English”, som just beskiver utvecklingen innan engelskan tog över.

Idag dominerar engelskan alltså som vetenskapsspråk , d.v.s som språk i vetenskapliga avhandlingar eller artiklar, fr.a i västvärlden.  Det har inte alltid varit så. Fram till mitten av 1600-talet dominerade latinet helt i Västeuropa, varefter latinet successivt började ersättas av nationalspråken. Denna process var dock inte avslutad förrän i mitten av 1800-talet i Västeuropa. Kring 1900 användes tre språk, engelska, tyska och franska. Tyskan hade en mycket stark ställning som naturvetenskapligt språk. Ingen kunde då förutse engelskans framtida dominans.

Det första grundskottet mot tyskans ställning kom efter första världskriget.  Brittiska, franska och belgiska vetenskapsmän organiserade bojkotter mot vetenskapsmän från Tyskland och Österrike. De förhindrades att delta på konferenser och att publicera sig i vetenskapliga tidskrifter på segrarmakternas språk. När USA gick in i kriget 1917, utlöstes en anti-tysk hysteri i USA. Tyska kriminaliserades i 23 delstater. Högsta domstolen upphävde i och för sig dessa lagar 1923, men kriminaliseringen bidrog till att skapa en stämning i USA att man inte behövde lära sig främmande språk som tyska och franska. Gordin menar att detta var inledningen till det amerikanska vetenskapssamhällets dominans i världen. Det tror jag är en överdrift. Tyskan behöll sin ställning i vissa länder, exempelvis i de nordiska länderna, ända fram till andra världskrigets utbrott.

Den definitiva vändpunkten kom med Hitlertysklands nederlag i andra världskriget. I Sverige exempelvis byttes tyskan ut mot engelskan som första främmande språk redan under andra världskriget. Tyskland var besegrat, ekonomin raserad och utbildningsväsendet skadeskjutet; många av de främsta vetenskapsmännen rekryterades också av USA och Sovjetunionen. Den verkliga frammarschen för engelskans som vetenskapligt språk kommer först på 1990-talet, efter Sovjetunionens fall och framväxten av internet. Idag är tyska och franska marginaliserade som internationella vetenskapliga språk.

Men vetenskapshistorien är inte slut. Det intressanta är vad som händer i Kina, som har passerat USA vad gäller köpkraftsviktad BNP. Kina närmar sig också USA vad gäller vetenskaplig produktion. 2013 publicerades i Kina 425 667 vetenskapliga artiklar mot USA:s  563 992. På vissa bestämda områden, särskilt vad naturvetenskap anbelangar, har Kina redan gått förbi USA. I motsats till USA har Kina också ett ambitiöst rymdprogram.  Ju större ekonomiska muskler som Kina och kinesiska universitet får, desto fler utländska forskare kommer också att kunna värvas till kinesiska universitet. Speciellt sedan andra världskriget har amerikanska universitet kunnat knyta många utländska forskare till sig. På den punkten kommer USA alltså att utmanas. Vilka konsekvenser detta får för engelskan som vetenskapligt språk är en annan fråga. Jag känner inte till någon statistik i vilken utsträckning kinesiska används som vetenskapligt språk i Kina, men utsträckningen är säkert betydande. I Japan, grannen och konkurrenten, används japanska i mycket stor utsträckning som vetenskapligt språk.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nu kan man ta del av ett flertal intressanta inspelade föreläsningar som handlar om IKT och flerspråkighet inom förskola och skola. Föreläsningarna spelades in under en nordisk konferens i Oslo hösten 2014.

Nätverket Flerspråkighet i Norden (FLIN) anordnade webbsänd nordisk konferens om IKT och flerspråkighet i Norden i Oslo 20-21 oktober 2014. Flera av föreläsningarna kan nu ses i efterhand.

Läs vidare här!

P.S IKT står för Informations- och kommunikationsteknik

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I den proposition, ”Bästa språket – en samlad svensk språkpolitik”, som den dåvarande socialdemokratiska regeringen lade fram hösten 2005, finns det ett avsnitt om Terminologicentrum:

”Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) bildades 1941 på initiativ av bl.a Ingenjörsvetenskapsakademien och var en ideell förening fram till 2000 då föreningen rekonstruerades efter en konkurs. Det nuvarande organet, Terminologicentrum TNC, är ett aktiebolag med standardiseringsorganisationen i Sverige, SIS Swedish Standards Institute, som största enskild aktieägare av totalt nio. TNC:s huvuduppgift är att verka för att en lämplig terminologi skapas och används inom näringsliv, offentlig förvaltning, utbildningsväsen och

massmedier. TNC bygger upp termbanker, utarbetar ordlistor inom snäva fackområden i nära samarbete med experter inom fackområdet, har utrednings- och rådgivningsverksamhet samt utbildning i terminologiarbetets metoder och principer. Mot bakgrund av att TNC är en av världens äldsta terminologicentraler har den stort internationellt inflytande på teoribildning och metodutveckling på terminologiområdet (min fetstil). Statliga verksamhetsbidrag utgör drygt 50 procent av TNC:s omsättning på totalt ca 6,6 miljoner kronor.”

Av den här beskrivningen framgår att Terminologicentrum bedriver allmännyttig verksamhet, och inte enbart kommersiell, eftersom TNC:s huvuduppgift också innefattar offentlig förvaltning och utbildningsväsen. Dessutom har den nätbaserade Rikstermbanken, som fritt kan utnyttjas av allmänheten, tillkommit på senare år.

Svenska regeringar och myndigheter talar gärna om Sverige ska bli ledande, t.o.m världsbäst inom olika områden. Oftast är det bara fråga om avsiktsförklaringar, i sämsta fall önskedrömmar. Men här är beskrivningen förmodligen helt korrekt.  Då är frågan hur Sveriges terminologiarbete ska kunna bibehålla sitt stora internationella inflytande, om det statliga anslaget till TNC fr.o.m 1 januari 2016 minskas med 4 miljoner kronor? Av anslaget återstår då 273 000 kronor per år.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdag är knuten till nätverket Språkförsvaret)