(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Erik Haking recenserar Språkförsvarets senaste antologi, ”Språkbytesexperimentet i svensk skola – engelska till varje pris?” i nr 8/2021 av Flamman. Han skriver bland annat:

”Av naturliga skäl fokuserar både Enfeldt och flera andra kapitelförfattare på inflytandet från Internationella engelska skolan, som varit pionjären och den stora vinnaren inom den vinstdrivande friskolemarknaden. Verksamheten är också i stort sett riskfri, vilken skolans grundare Barbara Bergström – som enligt egen uppgift alltid bär med sig några riskorn ’helgade av Dalai Lama’, som en ’tröstande kraft i situationer där ord inte räcker’ – gärna och ofta skryter om.”

Dessutom påpekar Erik Haking:

”Antologin värjer heller inte för den provokativa frågan om engelskan intåg i Sverige rent av är resultat av en form av kolonialism. I till exempel Indien har engelskan tveklöst använts som ett utstuderat segregerande och splittrande vapen som skapat en nytt kastsystem, vilket landets förste premiärminister Jawaharlal Nehru insåg.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den ”rasifierade” och separatistiska konstnärsgruppen Brown Island på Konstfack anser att utställningslokalen Vita havet har ett rasistiskt namn och vill därför att namnet ändras till Havet. Mina tankar om detta är följande:

För det första är Vita havet ett fint och poetiskt namn. Havet har inte alls samma vackra klang.

För det andra är det naturligt att en utställningslokal har vita väggar, och därför är namngivningen perfekt.

För det tredje är det konstigt att konststuderande anser att en färg är rasistisk. Använder de konststuderande i Brown Island inte den vita färgen när de målar? Varför kan inte utställningslokalen, som välkomnar alla, ha ”Vita” i sitt namn när Brown Island, som bara välkomnar ”rasifierade”, har brun i sitt namn - fast på engelska?

För det fjärde är Brown Island inget namn som passar i Sverige som har svenska som officiellt språk och inte engelska. Nästa krav från Brown Island blir väl att utställningslokalen ska byta namn till The Sea.

För det femte är det rasistiskt med en grupp bara för ”rasifierade” som inte släpper in några andra. Finns det någon grupp på Konstfack enbart för ”icke-rasifierade”?

För det sjätte ogillar jag ordet ”rasifierad” som används för att beskriva Brown Island. Detta ord om något är väl rasistiskt.

Christina Johansson

Denna insändare publicerades i Dagens Nyheter på nätet den 22 februari och i pappersupplagan den 25 februari – här med skribentens tillåtelse.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kvartalstidskriften Språkbruk, som utges av Institutet för de inhemska språken i Finland, kommer hädanefter att publiceras på nätet. Bianca Ortiz Holmberg, tillträdande chefredaktör, skrev den 23 februari:

”Det här är en historisk ledare. Det är den första ledaren i Språkbruk som inte trycks i en papperstidning och den första som inte är en del av en större helhet i form av ett tidningsnummer. Dessutom är bilden och signaturen under ledaren ny. Det är den första ledaren jag som ny chefredaktör skriver för Språkbruk.

Det är alltid spännande med förändringar, oavsett om de kommer plötsligt eller så småningom. För en del av er läsare kanske digitaliseringen av Språkbruk känns abrupt. Ni har varit vana vid att få en tidning i postlådan var tredje månad, och plötsligt ska ni vänja er vid att i stället gå ut på nätet och klicka er in på artiklar, utan att riktigt se var tidningen börjar och slutar. Andra av er läser redan delvis Språkbruk på nätet, medan somliga av er kanske aldrig ens har hållit i en pappers-Språkbruk utan bara har följt oss på nätet och i sociala medier och hittat artiklarna den vägen.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Redan 2015 fick Mitt-i-Södermalm massor av alternativa namn till ”Stockholm Low Line”, som vidarebefordrades till Centerpartiet i Stockholm. Vad Centerpartiets ledamöter sedan gjorde med dessa namnförslag, är en annan historia.

”Förslagen haglar in

Och förslagen har redan trillat in i drivor till redaktionens mejl. Här är några av de namn ni tycker att promenadstråket skulle kunna kallas.

Spårpromenaden – På spåret – Spårsta – Årstaslingan – Årstalinken – Årstavikens spårpromenad – Årsta spårpromenad – Årstaviksspåret – Årstaspåret – Årstavikens banpromenad – Årstabanan – Årstavikens spårstråk – Årsta spårstråk – Årstavikens spårstråt – Årsta spårstråt – Årstavikens rälspromenad – Årsta rälspromenad – Tomas Tranströmers promenad.

Men än är det långt från över! Fortsätt att skicka in alla era förslag på vad promenaden skulle kunna heta till sn@direktpress.se.”

Läs vidare här! Delta gärna i Språkförsvarets webbomröstning i högerspalten!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

För att använda "modern" (och i mina öron/ögon slarvig) svenska - Dock inte svengelska eller engelska:

Jag är grymt imponerad av Språkförsvarets kamp för svenska språkets ställning - år efter år!

Lika icke-imponerad är jag av alla mähän till språkliga soffpotatisar ... som gör som katten på bilden... ingenting! Jag vägrar att tro att en majoritet av svenska folket tycker att det är i sin ordning att ersätta vårt språk med "Thatcher-tugget".

Inaktiviteten handlar istället om "nån-annan-ismen". Soffpotatisar! Ibland måste även ni vara "nån-annan". Att bara sitta "och tycka" och på sin höjd "dra näven i köksbordet", är ingen väg framåt. Det är att godkänna en negativ utveckling.

Engagera er! Eller understöd åtminstone de som gör det genom att lösa medlemsavgift. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag anser att det är på tok för många som gör ingenting!

Sunt förnuft 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Man får inte sällan höra av förespråkare av "mer engelska i samhället", att det är viktigt med engelska "eftersom det efterfrågas, och att människor vill vara världsmedborgare och en del av något större”.

Jag vill kontra med att jag anser att det är viktigare att fortsätta att vara en del av Sverige.

Själv definierar jag mig exempelvis som i första hand svensk, i andra hand nordbo (min mor föddes i Finland), i tredje hand som europé och först i fjärde hand som världsmedborgare.

Du blir dessutom inte världsmedborgare av att endast kunna engelska och att endast känna till anglosaxisk kultur. Du blir istället en kopia - en blek kopia!

Mitt i allt prat om globalisering anser jag att det är viktigare än någonsin att behålla en kärnidentet för att inte endast uppgå i något urvattnat mischmasch.

Därför är det viktigare  för mig att vara en del av Sverige än att vara världsmedborgare - Det gäller så väl språkligt som kulturellt!

Per-Owe Albinsson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)