Regeringen tvingas satsa 100-tals miljoner kronor av våra gemensamma skattepengar för att tillse att barn, födda i Sverige, ska lära sig tillräckligt med svenska – se bl.a denna ledarartikel . Detta delvis på grund av att vissa föräldrar håller sina barn hemma tills att de är skolpliktiga. Ofta invandrade föräldrar och/eller lågutbildade föräldrar. Kort sagt föräldrar till de barn som ofta behöver skolan mest.

Samtidigt möjliggör vårt nuvarande skolsystem att vi mjölkas på enorma och årligen stigande skattebelopp, som går till skolor med språkbyte som affärsidé  (läs från svenska till engelska).

Det finns forskning som visar att dessa barns svenska troligtvis kommer att bli sämre och att deras engelska samtidigt inte blir så mycket bättre, jämfört med barn som får sin undervisning på svenska. Dessutom riskerar undervisning på ett främmande språk även att ge sämre rena ämneskunskaper. En rent kolonial situation där elever från högre socioekonomisk bakgrund idag ges språkliga fribiljetter och möjlighet att prioritera engelska i stället för svenska!

Dessa elever kommer däremot, alltsomoftast, från hem med högutbildade föräldrar - svenska såväl som invandrade. Alltså barn som aspirerar på framtida ledande och beslutsfattande positioner i Sverige - där det officiella huvudspråket nu sedan mer än 10 (!) år är SVENSKA! Inte engelska.

Var finns logiken? Är det bara barn till lågutbildade och barn med invandrarbakgrund som behöver lära sig god svenska?

Per-Owe Albinsson,

"Livstidsmedlem" i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Svenska språket - utrotningshotat eller En Stor Stark?

Offentligt möte med föreningen Språkförsvaret:

Benny Karlsson, krönikör mm

Arne Rubensson, vice ordförande i Språkförsvaret, författare och musiker

samtalar

Plats: Kafé Station,  Rådhusgatan 2 C

Tid: Tisdag 12 november kl. 19.00

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Mitt i det som för oss alla uppfattas som symbolen för gammal svensk kultur, SKANSEN, står nu helt obegripligt ”Baltic Sea Science Center”. Man frågar sig om det är en NATO-installation i enlighet med det s k värdlandsavtalet! Tyvärr är det ju inget unikt att svenska institutioner och platser ges engelska namn. I Malmö kallas ett nytt evenemangshus för ”LIVE”. Och stockholmsförorten Flemingsberg döps om till Stockholm South Business District … Exemplen skulle kunna mångfaldigas, alla fula hudutslag av samma grasserande engelska sjuka som ersatt REA med SALE, vilket för övrigt på franska betyder smutsig/snuskig.

Jag vill gärna citera redaktör Yvonne Nenander som i senaste numret av Bygd och Natur skriver att ”det är dags att hembygdsrörelsen, Sveriges största miljörörelse, tydliggör sin syn på de sociala och kulturella värdena i landskapet”. Tyvärr tycks den insikten inte delas av hela redaktionen. På omslaget till samma nummer visas två barn som båda bär en keps med påskriften ”NY”, alltså New York, en symbol för det mäktiga landet på andra sidan Atlanten. Det finns många mössor och många barn har blivit fotograferade i sådana som det stått ”Rögle”, ”Åmål” eller ”Nora” på. Varför detta märkliga val?

Det handlar förstås om en språkfråga och många av oss har gått med i SPRÅKFÖRSVARET för att motarbeta den överallt inträngande engelskan. Ett utökat användande av engelska lånord tenderar att fördjupa de sociala klyftorna. Hur många vet t ex vad journalisternas nya modeord ”dedikera” betyder? Vad innebär det för hembygdsrörelsen om svenskarna vänjer sig vid att ständigt jämföra sig och sin hembygd med olika amerikanska platser? Och vad blir resultatet för vår kultur om det på område efter område sker en smygande anpassning till amerikanska eller andra internationella förhållanden?

 Det är verkligen som Nenander skriver: ”Hembygdsrörelsen behöver bli en starkare röst i samhällsdebatten”!

 Bo Alvberger,

Ängelholm

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Stadsbyggnadsnämndens namnberedning                                  22/10 2019

Stadsbyggnadskontoret

Box 8314
104 20 Stockholm

Stockholms kommunfullmäktige

105 35 Stockholm

Borde inte Stockholms namnberedning följa Språkrådets svenska skrivregler?

 Språkförsvaret har uppmärksammats på att Stockholms namnberedning inte tillämpar Språkrådets svenska skrivregler för stavning av gatunamn, närmare bestämt att liten inledningsbokstav ska användas på ord som "gata", "väg" och "backe".

Frågan kom upp när en adress till ett mötesrum på Malvinas väg skulle anges på en webbsida tillhörande Kungliga Tekniska högskolan (KTH). Ansvarig kommunikatör på KTH skickade då en fråga till namnberedningen om stavningen, om det skulle vara Malvinas Väg (som gatuskylten säger) eller Malvinas väg (som skrivreglerna säger).I sitt svar till KTH vidhöll namnberedningen skrivsättet med ”Malvinas Väg” och hänvisade till en skrivelse från 1932. Men borde inte Språkrådets svenska skrivregler gälla?

I Myndigheternas skrivregler avsnitt 5.2.1 står "Statlig och kommunalverksamhet ska enligt kulturminneslagen (1988:950) följa s.k god ortnamnssed. Det innebär t.ex att gatunamn och andra lokala ortnamn ska följa vedertagna stavningsregler och skrivregler."  Det tycks alltså som om Stockholms namnberedning inte följer kulturminneslagen. Se även Ortnamnsrådets ”Ortnamn och namnvård” – avsnitt 10.2.2 behandlar flerordiga namn.

Vi anser att Stockholms stad och Stockholms namnberedning borde följa Språkrådets svenska skrivregler. Skrivsättet påminner alltför mycket om nutida anglosaxiskt skrivsätt.

Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Öhhh... med tanke på "Roffes" kommentar angående inlägget om "Sekten", känner jag mig nödgad att presentera ett axplock av Gröna Lunds attraktioner som "nästan bara har svenska namn".

I år var även "Snake" på besök som tillfällig attraktion och därmed ännu ett "klingande svenskspråkigt" namn.

Om man tänker lite längre än vad näsan räcker, när det gäller namngivningen av attraktionerna, så framträder ett tydligt mönster.

Det är nämligen symptomatiskt att de nya "häftiga attraktionerna", riktade till ungdomar, tenderar att få engelskspråkiga namn. Kort sagt: Engelskan symboliserar det som är på kommande. Svenskan det som har varit och (i bästa fall) är.

På attraktioner riktade till pensionärer och barn duger (ännu) svenskan.

Det går således inte att enbart stirra sig blind på antalet attraktioner som har svenska respektive engelskspråkiga namn, eftersom det även finns en rang- och statusordning och där svenskan spelar andrafiolen.

Det finns många tydliga exempel på detta, totalt onödiga och för svenskan degraderande, upphaussande av engelskan i dagens samhälle 

Ett annat, helt vardagligt exempel, finns på biltvättprogrammen på den till 50 % svenskägda bensinstationskedjan OK Q8.

Förr hade alla deras tvättprogram svenska namn. För ett antal år sedan kom det mest omfattande tvättprogrammet helt plötsligt att heta "X-shine", medan de enklare programmen hade svenska namn. Nu har OK tydligen fått mersmak, för senast jag tvättade bilen där så hade de två exklusivare programmen engelska namn och de två enklare svenska dito. Jag valde på pin kiv ett program med svenskt namn.

Jag skäms över att vara landsman med de språkliga masochister som florerar i vårt samhälle, exempelvis på Gröna Lund och på OK (Q8).

Också språkförsvarare

 (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Här är i varje fall en länk. Lycka till!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Brev till Helsingborgs Dagblad 20/10 2019)

På 60-talet köpte jag en LP med jazzpianisten Dick Katz som hette ”Serendipity”. Det blev till att ta fram lexikon. Termen beskriver ju mycket av det som är typiskt för jazzens improvisation. Nu läser jag i Norra Skånes Tidningar (NST) att den också kan användas som en poetisk omskrivning för marknadskapitalismen. Gärna det! Men språket, herr Redaktör: ”lycklig, men oavsiktlig, upptäckt”… Detta lycklig är inte svenska utan engelska, en felaktig översättning av ”lucky”, som inte har något att göra med lyckokänslan utan med ”tur” eller ”slump”, som du själv också anger.

Vi måste vara rädda om vårt svenska språk, som inte alls är sämre eller uttrycksfattigare än engelskan. Det gäller bara att använda det rätt. Den nuvarande tendensen hos framför allt journalister att så snart tillfälle ges blanda in engelska ord och uttryck urholkar vårt språk. Ofta slänger man in hela meningar i sin text och utgår ifrån att alla förstår det främmande språket. Men mer förrädiskt är direktöversättandet, när skribenten ger ett svenskt ord en ny betydelse baserad på vad motsvarande ord betyder i engelskan. Detta möter vi dagligen i press, TV och radio. Och naturligtvis i skrivelser från tjänstemän och andra som har sett och lärt vad som är möjligt.

NST/HD har en utmärkt språkspalt genom Bo Bergman. Som läsare skulle man önska att hela tidningen utsattes för en språklig granskning med syftet att motverka det där ljuva ”amerikasuget”.

Bo Alvberger

Medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 I USA finns ett tjugotal orter med namnet Stockholm, t ex i Wisconsin, vid stranden av Mississippifloden, på gränsen till Minnesota. Av vad jag vet finns det inte något ”Haymarket Hotel” i någon av dessa engelskspråkiga orter. Det finns det däremot i det svensktalande (?) Sveriges huvudstad. Det noteras inte ens med en axelryckning.

 Vid Skanstull i södra Stockholm (Sverige) bygger nu Skanska (f.d. Skånska Cementgjuteriet) ett stort kontorsområde som går under namnet ”Sthlm New”. Den högsta byggnaden blir nästan lika hög som ”Kista Science Tower” och ”Victoria Tower”. Dessa torn finns också i Stockholm, Sverige. Ett av de planerade husen är redan färdigt och har namnet ”Sthlm Seaside”. Det påstås att man vill framstå som internationell med dessa namn. En av hyresgästerna i ”skyskrapan” är ”co-working-aktören Space”. Jag undrar vad de gör.

Det ska i sanningens namn också säjas att tunnelbanenedgången för området ska heta ”Mårtensdal” - inte ”Martin’s valley”. Slutade den internationella svadan vid tunnelbanenedgången?

Jag noterar också att det nya hotellet vid Brunkebergstorg har en terrass högst upp som heter ”Tak”. Är det också ett utslag för internationellt tänkande, eftersom ”Tak” betyder ungefär ”så, på så sätt” på ryska?

Jag förtiger alla andra ”internationella” språkmissfoster i Stockholm, Sverige.

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)