I Forskerforum nr 6/2007 intervjuas en norrman, bosatt i Japan, som skall skriva en doktorsavhandling om musik - förmodligen på japanska:

"Japan har mer enn 90 universiteter, men bare seks av dem finnes blant de 100 øverste i Shanghai-listen over verdens beste akademier. En av grunnene til at ikke flere rangerer høyt, kan være at forskningen i landet nesten utelukkende foregår på japansk og er vanskelig å evaluere i utlandet. Morten Vatn har fått merke at japansk forskning i betydelig grad lukker seg mot omverdenen.
– Veilederen jeg har fått utpekt, snakker bare japansk, forteller stipendiaten. Nylig avsluttet han et intensivkurs i akademisk skriving som japanske myndigheter tilrettelegger for besøkende forskere og studenter fra utlandet.
– De vil at jeg skal forfatte avhandlingen min på japansk, men jeg har bedt om få bruke engelsk, forteller stipendiaten. Han har liten tro på at det kompliserte japanske universitetsbyråkratiet vil innvilge ønsket, og veien er lang fram til en ferdig doktoravhandling på japansk. Språket bygger på tre alfabeter med skrifttegn, hvorav alle kan brukes til å skrive alle ord. Til forskjell fra bruk av kasus – som følger fastlagte regler – er valget av skrifttyper på japansk avhengig av stilistikk, lesbarhet og standardkonvensjoner. Språkbarrieren har Vatn imidlertid tenkt å forsere, om han så skal ende som japaner.
– Jeg ser for meg en framtid i Japan. Her blir ikke engelsk forstått, og all vitenskapelig publisering foregår i japanskspråklige tidsskrifter, sier oslomannen, som har japansk samboer. "

Man kan också dra den slutsatsen att Japan, världens näst starkaste ekonomi, klarar sig alldeles utmärkt med japanska som forsknings- och publikationsspråk. Engelskan är alltså inte en nödvändig förutsättning för en hög nivå på forskningen.

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.