Vill man döda ett språk, skall man inte försöka göra det i ett slag. Det insåg sovjetmakten och valde därför att gå steg om steg. Det misslyckades nu, därför att de baltiska folken älskade sina språk och var beslutna att försvara dem. De lyckades rädda sina språk tack vare det tysta och tappra försvaret och sovjetmaktens plötsliga sammanbrott 1989.

Det svenska språkets fiender har valt samma taktik som sovjetmakten. De tillämpar "de små stegens tyranni", för att nu begagna ett bevingat svenskt uttryck. Det senaste steget har tagits av Jan-Olof Selén, generaldirektör och chef för Sjöfartsverket. Han har beslutat avlägsna svenska språket från sjökorten.

Sticker någon en kniv i en medmänniska, blir brottsligen sakförd och dömd till straff. Så skall det vara i en rättsstat, men om någon, som i fallet Selén, sticker en kniv i det svenska språkets hjärta, blir det ingen påföljd. Om något är denna ogärning ett uttrycksfullt belägg för vad frånvaron av rättsskydd för svenska språket kan leda till; myndighetspersoner kan ostraffade tillåta sig livshotande skador på det svenska språket. En myndighetschef kan helt enkelt förbjuda att svenska språket används i verksamheten. En svensk medborgare som i dag skriver till en myndighet, kan hoppas att få svar på svenska, men vilken dag som helst är det slut med det; svaret kommer på engelska och den rättssökande har ingen grund att stå på, om han kräver svar på svenska.

Fritz Åberg

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.