Lokala media i Luleå, Örnsköldsvik, Jönköping och Blekinge har uppmärksammat Språkförsvarets JO-anmälan av Luftfartsverkets övergång från beteckningen ”flygplats” till ”airport”. De har alla vinklat artiklarna som att Språkförsvaret är ute efter just flygplatsen på deras ort. Det är självfallet en både kreativ och korrekt tolkning. Alla flygplatser eller ingen.

Sveriges Radio P4 Blekinge genomförde också en webbomröstning, som slutade med en stor övervikt, 63 procent mot 37, för dem som ville att flygplatsen i Ronneby skulle heta – just det flygplats. Visserligen deltog bara 19 personer i omröstningen, men resultatet är inte förvånande. Nu väntar vi bara på resultatet från den omröstning, som Kramfors/Sollefteå låtit organisera på nätet.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Dagens Nyheter publicerade idag en debattartikel, ”De fem nordiska länderna bör gå ihop i en ny union”, av Gunnar Wetterberg. Jag tänker inte ställning till Gunnar Wetterbergs förslag som sådant, eftersom det ligger utanför Språkförsvarets bord.

Däremot ska jag kommentera vad han skriver om språkfrågan:

”Språken är en av unionens viktigaste förutsättningar, men också ett problem att hantera. En lösning kan vara att alla elever redan från början läser ett andra nordiskt språk vid sidan av sitt modersmål. Normalt borde det annars räcka att alla officiella dokument publiceras på två språk, finska och ett av de skandinaviska språken, även om isländskan till en början kan vara svårtolkad.”

Jag tror att man måste börja med att lyfta hinken där den står. Enligt den senaste omfattande undersökningen ”Håller språken ihop Norden?” 2005 får hälften av gymnasieeleverna i Danmark och Norge undervisning i grannspråken, men bara en fjärdedel av gymnasieeleverna i Sverige. Detta är det första problemet att åtgärda. Kursplanerna i både grundskolan och gymnasiet i Danmark, Norge och Sverige måste uttryckligen slå att det måste ske undervisningen i grannspråken. Syftet är att säkra en ömsesidig receptiv kompetens, eftersom svenskan, norska och danska är sinsemellan förståeliga språk. Man behöver faktiskt inte lära sig att tala och skriva ett annat fastlandsskandinaviskt språk; det räcker med att kunna läsa och förstå ett annat fastlandsskandinaviskt språk, inklusive talat språk. Dessutom måste Island, Färöarna, Grönland och Finland hålla fast vid undervisningen i de fastlandsskandinaviska språken; danska när det gäller de tre förstnämnda områden, och Finland vid undervisningen i svenska. Helst bör den senare starta redan i tredje klass, som Martti Ahtisaari har föreslagit. Undervisningen i finska startar redan i tredje klass för de svenskspråkiga barnen. Finland bör eftersträva en utbredd tvåspråkighet.

Gunnar Wetterberg tycks också överskatta likheterna mellan isländskan å ena sidan och de tre fastlandsskandinaviska språken å den andra. Det är orealistiskt att förvänta sig att övriga nordbor, utom färöingar, ska förstå isländska utan reguljära språkstudier. Alla dokument på de fastlandsskandinaviska språken måste naturligtvis översättas till finska, grönländska, isländska och färöiska och till de nationella minoritetsspråken. Dokument på finska, grönländska, isländska och färöiska måste översättas till ett fastlandsskandinaviskt språk.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)