mjn

6 januari 2010 11:28

Ni skriver att "om inget görs"... men utan att nämna något om vad som borde/kan göras.

För det första är det kanske inte en katastrof att ett språk dör. Det är inte så att en kultur nödvändigtvis dör med det. Böcker kan översättas och på så sätt kan en del av kulturarvet leva kvar. Sedan är det frågan om språket verkligen är en bärare av kulturen. Om tusen personer talar ett språk som ingen annan förstår och det språket sedan dör ut för att de och deras barn väljer att i huvudsak tala ett språk som ger dem vidare kommunikationsmöjligheter, är det en kulturs död? Hade det varit bättre om de inte kommunicerade med sin omvärld?

Sedan handlar det om vad man kan göra åt språkdöden. Tvinga folk att tala ett särskilt språk? Vad man kan göra är väl i så fall att samla kunskap om språket, dess historia och översätta texter från de språk som har ett skriftspråk. Men språket skulle ändå dö som kommunikationsmedel.

Den sista frågan är då om det överhuvudtaget är ett självändamål att hålla språk "levande". Språk är medel för kommunikation, och ju större sfärer folk kommunicerar inom desto större nytta är det att ansluta sig till ett större språk. Det är något som sker för att underlätta kommunikation - just samma skäl som gjort att språken utvecklats från början. Fast då var processen den omvända; isolation gjorde att språk utvecklades från varandra. Nu ser vi en utveckling åt bättre kommunikation. Är inte det en god utveckling?

På något sätt verkar det som om ni tycker att nu (eller strax före nu) är den bästa av tider. All utveckling bort från status quo verkar ses som av ondo. Låt språken utvecklas som de kommunikationsmedel de är. Planekonomin fungerade aldrig särskilt väl, och det finns ingen anledning att tro att språklig planekonomi skulle fungera så mycket bättre.

Per-Åke Lindblom

6 januari 2010 20:35

Jag har fått en förfrågan att skriva en artikel för "Fjärde världen" och ska försöka komma ihåg att kommentera denna text i anslutning till den artikeln.

Mikael

8 januari 2010 01:10

Hmm Hej Martin! Har blivit ombedd att besvara detta ditt inlägg ovan. har läst det nu en gång och har inte följt ev. tidigare debatt du och andra fört i denna fråga.
Språkförsvaret vill INTE ha status que. Att kunna kommunicera på ett "större" språk kan vara bra i vår värld.
Detta innebär inte / behöver inte innebära att man "tar bort" sitteget modersmål ( det mindre språket ) Om man tycker att det är bra med mångfald och diversitet ( vilket jag gör ) är det enbart fördelar med en mångfald även vad gäller språken i världen. Varje språk har sina unika uttryck som ofta vuxit fram från den miljö där språket talas och utvecklas. Detta ger de olika språken olika valörer, uttrycksmöjligheter och olika känslor med mera för olika talare av språken.detta innebär fortfarande inte att man kan använda ett större språk i ett sammanhang där det behövs. Med kunskap i och om flera språk kan man även tala förstå och just UTVECKLA sin tunga vad gäller det stora språket t.ex engelska. man kan bli bättre på att behärska engelska genom att ha kunskap om många olika språk. Detta är alltså snarare en fördel än en nackdel. Hjärnan utvecklas mer och klarar mer med fler språk där. Detta enligt språk och andra forskare. Det är en fördel att vara mer kompetent således vad beträffar språkkunskap och att behärska fler än ett språk. Fler än ett större språk. Vad vi upplever nu i Sverige och även på andra håll är en ENSIDIG utbredning av ETT ( 1 ) språk, vilket på sikt hotar de kvalitéer jag ovan beskrivit.

Klas

8 januari 2010 10:13

Hej mjn!

Jag följer din tanke, men ser att den haltar på två punkter.

Först: Språk är förvisso medel för kommunikation, men inte endast i den snävare bemärkelse du verkar mena. Hade språk endast använts för att uttrycka saker som "hammaren ligger i köket" och "vi ses klockan 4" hade du haft mer rätt. Men nu är det så att språket även är identitetsskapande och kulturbärande. Det eller de språk vi lär oss i späd ålder bär minnen, känslor, drömmar, längtan. Språk är en otroligt viktig del i vilka vi är. Inte alls enkelt utbytbart. Extremvarianten bland de som inte alls förstår detta är de som tycker vi ska självmant lägga ner svenskan och byta till engelska snarast möjligt, vilket skulle vara en katastrof med oöverskådliga följder om det alls hade varit genomförbart. Nu är det dock (tack och lov) inte möjligt att genomföra i brådrasket, av praktiska, ekonomiska och utbildningsmässiga skäl.

Sedan: Såklart ska ingen tvingas tala ett utdött språk. (Vem föreslår det?) Men språkdöd är ofta inte en naturlig utveckling på det sätt du anser. Ofta är det i stället ett resultat av förtryck från en övermakt, som t.ex försvenskningen av Tornedalen, där det blev svårt för folket att tala sitt modersmål då alla klutar sattes till för att folk skulle skämmas för sin tornefinska (meänkieli) och betrakta svenska som ett "riktigare" språk.

Det är jättebra om vi lär oss andra språk än vårt modersmål, gärna flera stycken och gärna engelska som ett ibland dem. Men låt oss stödja alla i kampen att få behålla det/de språk man har närmast hjärtat, det man har från barnsben.

mjn

8 januari 2010 21:03

Mikael missar ser jag helt och hållet poängen med min kommentar. Jag skrev ingenting om att man bara borde tala ett språk. Det var inte det det handlade om. Jag undrade bara vad man skulle göra åt att språk dör. Språken utvecklades ur isolation. När den bryts är det naturligt att många språk försvinner igen.

Visst finns det fall som med meänkieli där förtryck är en del av förklaringen, men i flertalet fall handlar det istället om att många gruppers långa isolering brutits genom att andra civilisationer trätt fram. Att ackommodera alla språk inom en administration låter sig inte enkelt göras. Enligt kartan ovan finns i det närmaste 100 språk bara på Papua Nya Guinea som talas av färre än tusen personer. Många av färre än vad som bor i ett vanligt bostadshus. Det går helt enkelt inte att låta alla tala sitt eget språk i myndighetskontakter. Om folk sedan rör sig utanför sitt eget område leder det ofelbart till att deras koppling till modersmålet försvagas, åtminstone i andra och tredje generationen. En sådan långsam språkdöd är oundviklig i en tid där folk inte längre spenderar hela livet på födelseorten.

Och mikael, språk försvinner inte för att man "tar bort" dem. Det är en process som tar generationer. Ibland många, ibland ganska få, men det har nästan alltid att göra med att fler människor söker sig ifrån språkets "hemort" och därigenom skaffar sig fler språk.

Naturligtvis anser jag som liberal att man inte får förbjuda folk att tala sitt språk, som tex med kurdiska i Turkiet, och att man bör förenkla för grupper att använda sitt språk så långt det går. Men med tanke på den enorma språkmångfald som finns är det inte görligt att bevara alla i en mobil värld.

Att stora språk, som svenskan, skulle vara hotade av engelskan är bara löjligt. Åtministone inom ett stort antal generationer. Franska har i långa tider haft en mycket starkare ställning i många länder än engelska har idag. Läs Krig och Fred, där hela överklassen talar franska och de dialogerna är oöversatta i boken. Ryskan lever, så vitt jag vet, fortfarande i allt välmående (även om det kanske står värre till med Rysslands välmående).