I fredags tog Ylva Byrman i Svenska Dagbladets språkblogg upp konflikten mellan Institutet för språk och folkminnen och Språkrådet:

”En oroväckande nyhet har blivit känd i veckan: Språkrådets chef, professor Lena Ekberg, har sagt upp sig. Anledningen är att Institutet för språk och folkminnen, den överordnade myndighet som Språkrådet ingår i, inte vill låta Språkrådet ha den självständiga ställning som är rimlig. Till exempel vill de inte låta Språkrådet behålla sin välbesökta webbplats – den ska istället bli en undersida till institutets inte på långa vägar lika populära sajt.”

Och vidare:

”De flesta som arbetar med språk och språkvård är bekymrade över att Lena Ekberg säger upp sig, och över utvecklingen som antyder att Språkrådet ska kväsas och veta sin plats inom ett större folkminnesinstitut. Språkvårdsarbete måste styras av dem som har kompetensen, och på Språkrådet finns just sån kompetens: de anställda är disputerade språkforskare och erfarna språkkonsulter, som dessutom visat sig duktiga på att fatta strategiska beslut och finnas till hands för allmänheten och samhället. För varje vän av genomtänkt språkvård och språkpolitik framstår det som olyckligt att Språkrådets framtid och ställning ska dikteras av institutschefen Ingrid Johansson Lind, som är kulturbyråkrat (hennes egna ord) och saknar språkvetenskaplig universitetsexamen.”

Jag håller helt med Ylva Byrman. Det är viktigt med ett självständigt och kompetent Språkråd. Ingrid Johansson Lind tillämpar ett byråkratiskt revirtänkande som inte är till båtnad för svensk språkvård.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hi,

I'm a French-speaking Quebecer, which means that I'm from Québec, where, as you may know, French speakers are constantly fighting for language rights in the English-majority country that is Canada. I'm also a soon-to-be-graduating university student in linguistics with an interest in Sweden that led me to writing a paper about the linguistic integration of immigrants in your country. I am still in the process of learning Swedish though, so please forgive my use of the English language in this message. I found your organization through my personal research for this paper, and I was very impressed by your statement, which I agree with completely. I don't think Sweden realizes that English is a cultural threat that needs to be countered by strong language laws that would recognize Swedish as the sole official language of the state. Your current Spraklagen language law reminded me of an older law we had in the 1960s (Bill 63, look it up on Wikipedia) that ultimately failed because it was too weak in promoting the French language among the population. Your government needs to act now before Sweden loses its identity in this era of globalization and mass English adoption, and I believe you can get your word across to the population. I just wanted you to know that you have a "foreigner" supporting your endeavour.

Annabelle

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)